Lundblad: Ikväll kan vi gå till Champions League
Gustav Lundblad kommenterar kvällens Champions League-kval.
Tolv år efter att Erik Wahlstedt, Christoffer Andersson, Mattias Lindström och Álvaro Santos skrev in sig i de nordvästskånska historieböckerna för all framtid har de chansen att göra det igen. Den gången: 0-0 på Giuseppe Meazza mot Inter. Idag: Typ 3-1 mot Celtic på Parkhead.
Det är sådant som efterfrågas, ett bragdresultat, så här efter en jätteinsats och bortslarvad seger på Olympia. Men vi såg så mycket i första matchen som gör att vi inte kan släppa tron på att en vändning faktiskt är möjlig ikväll.
HIF spelade ju ut Celtic i stora delar av matchen, slog tre gånger så många passningar och hade chanser att göra flera mål och nästintill döda mötet redan innan returen.
Men det gick som det gick, Giorgos Samaras gjorde sitt och därför krävs det en enorm bragd av HIF ikväll.
Det blir samma elva som för en vecka sedan och lita på att det är en fördel i sammanhanget att Christoffer Andersson, Ardian Gashi och Erik Wahlstedt varit med på de här scenerna förr – Wahlstedt har ju till och med gjort mål i Champions League på San Siro…
Att det går att försätta berg har vi lärt oss som HIF:are. Vem hade trott att HIF skulle hålla det oavgjorda resultatet mot Inters översköljande offensiv 2000 och vem hade egentligen trott att HIF skulle slå Galatasaray på Ali Sami Yen sju år senare.
Vid bägge de här tillfällena spelade mannen mellan stolparna huvudrollen. Sven Andersson blev San Siro-Sven och Daniel Andersson blev Ali Sami Yen-Danne. På samma sätt måste Pär Hansson dra sitt strå till stacken idag och bli Parkhead-Pär. Allra helst ska han hålla nollan.
Men det räcker ju inte. Nikola Djurdjic måste fortsatta på inslagen väg och för tredje gången på åtta dagar visa att han är en anfallare i skandinavisk toppklass. Thomas Sørum måste slå till när möjligheten kommer och Ardian Gashi och May Mahlangu får inte vika en tum på ett tätt innermittfält inför 50-60000 sjövilda Glasgow-bor.
Och bakom dem måste försvaret göra det man inte förmådde i andra matchminuten sist: Totalundvika slarv och dålig koncentration. Hur hanterar Jere Uronen och Loret Sadiku matchen i tisdags? Och hur hanterar de den jobbiga upplevelsen på Råsunda i lördags?
Händer allt detta i kombination med att Fru Fortuna vaknar på den rödblå sidan, ja då kan det här få sitt filmslut och bli en klassisk kväll.
Vi hoppas och tror på det. Don’t stop believin’.