Lundblad: Kvällen då Åge tog på sig kronan igen
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s bragd i Wroclaw.
Det är ju kanske lite förutsägbart att dela ut titeln "kung" till alla som gör något storartat i idrottsliga sammanhang, men i brist på fantasi så gör jag det här igen. För HIF:s otroliga 3-0-kross i Wroclaw var en seger som doftade väldigt mycket Åge Hareide. Kung Åge.
Han har roterat, bytt ut och in och kastat om sedan han kom som ett yrväder en juniafton med Conny Karlssons titelskåp i en svångrem runt halsen. Spelet har under den första månaden med Åge Hareide sällan varit bra, oftare krampaktigt och statiskt. Men trots det talar resultaten sitt tydliga språk efter åtta tävlingsmatcher under den nya regimen: fem vinster, två kryss och en förlust. 16 mål, fem insläppta.
Och allt flyttande och vilande av spelare har lett upp raka vägen till det vi såg ikväll: En i sammanhanget perfekt startelva med ypperlig mix av rutin och talang.
Resultatet blev HIF:s första riktigt bra match, första helgjutna insats sedan Supercupen i mars, kanske rentav sedan cupfinalen i november i fjor. Plötsligt var det mästar-HIF som spelade fotboll igen. Och under den gamle guld-norrmannens ledning gjorde man det när mästartakter behövdes som allra mest - i kvalet till mästarnas turnering.
Nejvisst - Slask Wroclaw var inte bra idag. Ja, om man ska uttrycka sig klart och tydligt: De sög.
Vi vet inte så mycket om de här grönklädda lirarna, men vi känner till att de vann en liga som är bättre än allsvenskan och att de omsätter mer än dubbelt så stora belopp som HIF. Den bakgrunden räcker för att vi ska kalla det här för en bragdartad insats.
Sedan spelade det så klart in att de inte börjat ligaspelet och alla andra förklaringar man kan tänka sig, men faktum kvarstår: På bortaplan i Europaspel körde HIF över ett riktigt bra lag. Med 3-0.
May Mahlangu och Ardian Gashi röjde plötsligt som om det var 2011 igen. Alfred Finnbogason hade plötsligt hittat en helt ny dimension i sitt spel och noterades för två assist och hade dessutom flera andra fina framspelningar. Erik Wahlstedt klev in på banan 16 år efter målet mot Milan och var den gamle Erik Wahlstedt - Champions League-katten med minst nio liv. Loret Sadiku levererade som om han var Walid Atta och Walid Atta var också Walid Atta. Matte Lindström gjorde livet svårt för Amir Spahic och Christoffer Andersson ett drömmål som förde tankarna till en annan bragd, på Ali Sami Yen 2007.
Nu ska HIF bara se till att inte rasa samman fullständigt på hemmaplan och sedan kan en avgörande kvalmatch till Champions League stå för dörren. Med 2,1 miljoner Euro-garanti och "lucky loser-plats" i Europa League.
Di röe tog ikväll ett stort steg mot att bli det första svenska laget att nå Champions League sedan man senast var där och härjade för tolv år sedan. Inte illa. Tack för en afton vi sent ska glömma, HIF. Tack, Åge.
