Lundblad: Lucky Man
Gustav Lundblad kommenterar söndagens match mellan HIF och Elfsborg.
Så var vi tillbaka igen, där i den nordvästskånska fotbollens högborg, den nordvästskånska tillvarons centrum. 12643 var vi som hade vallfärdat till allsvensk hemmapremiär på Olympia – den tredje högsta publiksiffran hittills i årets allsvenska.
Matcher mot Elfsborg brukar borga för riktigt trevliga tillställningar på Olympia. Fint spel och bra resultat för hemmalaget har varit ingredienser som fallit HIF-publiken väl i smaken på senare år. Elfsborg har faktiskt bara vunnit i Helsingborg en enda gång (2007), sedan den allsvenska comebacken 1993.
Och även på söndagen blev det helsingborgsk fest, men inte riktigt på det sätt vi väntat oss.
******
Talet om att Elfsborg, med endast två bortasegrar i förra årets allsvenska, skulle uppträda mer cyniskt utanför Borås i år – det visade sig stämma. Där Elfsborg tidigare satsat på en kontinentalt inspirerad 4-2-3-1, ställde man idag upp med en 4-4-2 med miljonförvärvet David Elm som ständigt mål för långa uppspel från backlinjen.
Detta gjorde att HIF-Elfsborg blev en annorlunda match än 2009 och 2010. Medan de tidigare årens matcher varit mer böljande och öppna tillställningar, fick vi idag se ställningskrig och kamp.
Men, trots Elfsborgs nya bortaplansupplägg: I det viktigaste avseendet var matchen precis likadan som 2009- och 2010-mötena. HIF vann med uddamålet.
Fast det var på det berömda håret. I 71 minuter var Peter Larsson ett granitblock i HIF:s mittförsvar. Det var en hemmadebut som var stabil, säker och Elfsborg bjöds knappt på någonting av mittlåset Larsson-Nilsson. Peter Larsson var en Olof Mellberg.
Och sedan i den 72:a minute gjorde han en Olof Mellberg. Vansinneshandsen à la Nemanja Vidic gav inte ens gult kort, och domare Jonas Eriksson fick ta hjälp av sin assisterande domare för att blåsa straff, men det spelar ingen roll för Peter Larssons handuppräckning i eget straffområde var ett av de grövsta hjärnsläpp vi sett på Olympia.
Richard Ashcroft i The Verve ylade på 90-talet om att han var en ”Lucky Man” i en fantastisk låt med samma namn. I det mantrat lär Larsson känna igen sig när han vaknar upp till en ny vecka idag i sin lya i Hovedstaden. För trots ”the fire in my hands” som Ashcroft sjunger om, så kostade tilltaget inte någonting alls för HIF.
******
SÅ oändligt skönt det måste varit för Peter Larsson när Stefan Ishizaki pangade sin straff klockrent i Pär Hanssons vänstra stolpe. Lucky Man.
Efter två tuffa test kan vi i alla fall konstatera: Mittbacksparet håller. Även 2011. Jag tror liksom knappast att Peter Larsson kommer att göra det till en vana att leka målvakt i eget straffområde.
Erik Edman var skojfrisk i ämnet efter matchen, och likheterna mellan Larssons ingripande och målvakt Pär Hanssons jobb:
-Vi har ju tvillingarna Hansson och Larsson. Vi la ett par handskar på hans plats i omklädningsrummet…
Han fortsatte med att berömma Larsson:
- Han gör en kanonmatch, förutom handsen, och han har varit skitduktig i varenda match. Jag är imponerad av honom, det ser jävligt bra ut med honom och Mackan där inne i mitten.
******
Precis som 2010 har nu HIF inlett med två 1-0-segrar – och det mot betydligt tuffare motstånd än fjolårets Brommapojkarna och Djurgården. Det är stabilt, framför allt det faktum att försvarsspelet klaffar. Det är det viktigaste så här tidigt på säsongen, och det ger en bra bas, ifrån vilken HIF kan bygga vidare på anfallsspelet allt eftersom säsongen fortsätter.
Och anfallsspelet såg ju faktiskt rätt bra ut under den första kvarten av andra halvlek. HIF flyttade upp något snäpp i banan med hela laget, vågade pressa lite högre, och vann därför också boll lite högre. I första halvan hade man blivit lite väl låga i presspelet, och när man tryckte till lite mer i den andra började också målchanserna komma.
Ardian Gashi kommenterar scenförändringen efter halvtidsvilan:
- Vi stressade dem lite högre så att de inte var så långt framme i banan när de slog den där bollen på Elm. Så när den bollen mot Elm kom - så hade vi kortare väg till målet.
Just Gashi spelade en viktig roll här när han krigade till sig bollar utanför Elfsborgs straffområde, och levererade dem vidare till spelare som Rasmus Jönsson. Den senare, Eleganten från Viken, kom in väldigt bra i den andra halvleken med den lite mer offensiva inställningen, och bjöd på flera fina aktioner. Det var bara ett mål från Jönsson som saknades igår.
Och till slut kom också målet i den där andra halvleken, och sedan kunde HIF med hjälp av det trygga försvaret kontrollera matchen hela vägen hem (så när som på handsen och straffen då).
******
Men man bör inte glömma att Elfsborg tvingades till ett byte i backlinjen i paus då vadskadade kaptenen Martin Andersson ersattes av unge Anton Lans. Känslan var att detta skapade en viss osäkerhet hos de gulsvarta i början av den andra akten – en osäkerhet som utgick från mittlåset och fortplantade sig över hela banan genom ett Elfsborg som blev lite mer försiktiga och tillbakadragna i presspelet.
- Vi fick ha bollen lite mer ohotade i backlinjen. Det passade oss ganska bra, vi fick mer tålamod och lite längre anfall, sa manager Conny Karlsson.
******
Härnäst: IFK Göteborg. Klassavslut av Tobias Hysén gav inte mer än noll poäng igår, och precis som förra året möts HIF och IFK i den tredje omgången efter att Blåvitt förlorat borta mot Häcken. Den här gången i Göteborg - ett möte HIF inte förlorat sedan sommaren 2004. Vad det betyder får vi se om en vecka, liksom betydelsen av de skilda världarna i de båda topptippade lagens serieupptakter. Och när pressuppbådet påpekade för Conny Karlsson att HIF har sex poäng och IFK Göteborg noll inför mötet, vände den lugne smålänningen på resonemanget och påpekade att
- Göteborg vill ju väldigt gärna ha en trepoängare.
