Lundblad: Svårt att tänka sig en mer passande etapp på Guldtågets resa mot slutstationen
Gustav Lundblad kommenterar HIF-Mjällby.
Det nordvästskånska så kallade Guldtåget tuffar på.
Mjällby kom till Olympia med en hyfsat offensiv grundinställning och skapade den ena farligheten efter den andra. Men stod inte stolpen i vägen så gjorde Pär Hansson eller den egna precisionen i avsluten det, och allt eftersom duggregnet tilltog över Olympia så bleknade Sillastrybarnas chanser till poäng bort.
Så till den mildra grad att affären var i hamn, dealen sealad, kistan ihopspikad och de tre poängen hemma redan efter 40 minuters spel, då Erik Sundin fått rulla 3-0 - hans första mål sedan derbyt mot MFF i slutet av juli.
Den gången startade Sundin på topp tillsammans med Alexander Gerndt, hade Rasmus Jönsson till höger om sig i en mittfältsroll och Rachid Bouaouzan till vänster. Dagens HIF mönstrade en helt annan offensivkonstellation, en helt annan sorts offensivkonstellation - men det lustiga, det symptomatiska för HIF 2011, är att det funkade i stort sett lika bra framåt i alla fall.
Thomas Sörum och Erik Sundin hittade varandra på ett ypperligt sätt ("fler kombinationer idag mellan våra forwards än vad vi tidigare haft mellan forwards på hela säsongen", sa Conny Karlsson efteråt) och norrmannens debut kunde knappast ha blivit bättre.
Sörum, som just nu bor på i en stuga på Råå Camping i väntan på att han ska hitta ett hus och att familjen ska komma ned från Haugesund, fick faktiskt vara med om en Olympiadebut som förde tankarna till nämnde Gerndts fantastiska tremålshow sista 45 mot Djurgården i fjor.
Ett mål och två assist, och inte bara det. Sörum var ständigt i rörelse och med en uppenbar näsa för målet och positionsspel skrämde han slag på Mjällbys backlinje, som var påtagligt rädd för hamna i en-mot-en-situationer med den smarte norrmannen.
Till slut fick faktiskt toppduon självaste Patrik "Bagarn" Rosengren ur position och när Sundin rann igenom i slutminuterna fick den 40-årige mittbacksnestorn kapitulera, "se rött" och lämna Olympias gräsmatta, målchansutvisad av domare Martin Strömbergsson.
Efteråt talade Sörum om att han och "Sudden" har fina fotbollshjärnor, och den senare sa att Gerndt kanske har bättre individuella egenskaper som fotbollsspelare än Sörum, men att detta faktum också gör att de båda helt enkelt måste hitta ett bra samarbete för att spelet ska fungera. Och det kan man alltså lugnt säga att de gjorde...
******
Längre bak i banan då? Mestadels positivt, men ändå ett mixat intryck. Försvaret släppte till väl mycket målchanser för att man ska kunna vara nöjd, precis som senast mot Häcken. Erlend Hanstveit såg visserligen ruskigt stabil ut som vänsterback, men Joseph Baffo gjorde återigen en insats med blandad smak och lite väl många småmissar.
Mittfältet var dock stabilt som vanligt. Ardian Gashi och May Mahlangus centrala maskineri har i sommar utvecklats till kanske hela allsvenskans mest imponerande och, ja, bästa lagdel. När de trummar igång ordentligt river HIF upp försvarslinjer och tröttar ut även de mest ettriga motståndarna. Simon Thern gjorde också en bra insats till vänster - viktigt efter ett par sämre matcher i "Rasmus-rollen".
Den andra halvleken blev en ren transportsträcka där Mjällby inte riktigt vågade chansa framåt för en mirakelvändning (eller överhuvudtaget trodde att det var möjligt). HIF kunde ladda batterierna lite grand inför onsdagens seriefinal mot Elfsborg - bara två dagars vila innan det smäller till på Borås Arena - och till slut kunde även Conny Karlsson kosta på sig att byta ut avstängningsriskerande Mattias Lindström och Ardian Gashi.
******
HIF har nu ett stort försprång, värt åtta poäng ner till AIK och - om Elfsborg lyckas vända på steken mot Häcken i den match som i skrivande stund utspelar sig på Rambergsvallen - sju poäng ner till boråsarna. Fortfarande är det dock viktigt att understryka vikten av onsdagens match. Klarar man sig ifrån den med poäng har man sannolikt råd med att både förlora mot AIK i slutomgången och ytterligare någon av de tre andra återstående matcherna (mot Gefle (b), IFK Norrköping (h) och Gais (b)). Förlorar man däremot, så är man bara ett litet poängtapp ifrån en avgörande guldmatch mot AIK den 23 oktober - givetvis förutsatt att solnaiterna fortsätter sitt segertåg fram tills dess.
******
Men för att summera den här eftermiddagen på Olympia: Tre mål, tre poäng, två riktigt bra norska debuter, en lugn andrahalvlek och noll skador.
Det är faktiskt svårt att tänka sig en mer passande etapp på guldtågets resa mot den så lockande slutstationen.
