Lundblad: The Finnish Flash fixade Rycket
Gustav Lundblad kommenterar HIF-Örebro.
Conny Karlsson uttryckte det bra på presskonferensen efter matchen:
- Sicket fantastiskt gäng spelare man förfogar över!
För i ett läge när HIF var som mest utsatt, nedkylt av draget från transferfönstret, nedtryckt av ett gäng belgiska 2-meters-män, så visade man att var just allt annat än nedkylt och nedtryckt.
Efter en lite tveksam start där Örebro fick hålla i bollen och etablera ett eget mittfältsspel på offensiv planhalva som få lag får göra på Olympia, så började HIF mala sig in i matchen efter ungefär tjugo minuter.
Och sedan malde och malde man så att man kunde undra om inte May Mahlangu, Ardian Gashi och Mattias Lindström på mittfältet skulle göra sig lika bra som mjölnare som tvåvägsspelare.
Framför allt Lindström på kanten orsakade ordentlig oreda för ett Örebro som blev allt mer desperat i sin kamp för att freda det egna straffområdet. I den första halvleken lyckades man hålla HIF från de allra mest högkaratiga målchanserna, bortsett från Erik Sundins jätteläge framför mål. Men efter pausvilan fick den ständigt rörlige och företagsamme Lindström bortavänsterbacken Per Johansson (inte DEN Per Johansson, han spelar i Falkenberg) totalt ur balans. Och om man följt HIF under Conny Karlssons tid vid rodret, så visste man där och då - i den 59:e minuten när Johansson fick syna Markus Strömbergssons röda kort - att det bara var en tidsfråga innan HIF skulle skicka ner ridån över Örebros poängmöjligheter.
Och den väntade leveransen kom. Minut 71: Efter en HIF-hörna slår Kushtim Lushtaku ett Erik Edman-inlägg in mot straffområdet. Problemet för honom: Han slår det in i eget straffområde. Där dyker Christoffer Andersson och upp och spelar bollen till Hannu Patronen som pangar in 1-0 med ett gigantiskt skott.
Vilket välregisserat matchavgörande! Denne Hannu Patronen, som varit borta i månader med ständig huvudvärk efter en hjärnskakning mot Kalmar, som totalt spelat runt en halvtimme i årets allsvenska, som för bara ett par veckor sedan var femteval bland HIF:s mittbackar - han gick in i sin första match från start på nästan ett år och gjorde en prickfri insats som alltså kröntes med ett riktigt snyggt matchvinnande mål, hans första i allsvenskan.
Sen var allt över. Ett slutkört Örebro förmådde inte skapa något med tio man och en maratonlöpande May Mahlangu fastställde slutresultatet till 2-0. Och när HIF inte ens släpper in mål på tilläggstid (det har hänt fyra gånger på tio matcher i sommar) vet man att man svarat för en ruskigt stabil insats.
Precis som mot TFF, när olyckskorparna kraxade ordentligt efter ett par svaga insatser, precis som mot Göteborg när Marcus Nilsson och Alexander Gerndt åkt till Holland, så lyckades HIF vinna en sån där match som kändes som helt avgörande för hur det skulle gå framöver.
Förlust här och HIF hade fått gå in i kvaluppehållet med en mängd frågetecken och farhågor som fört tankarna till guldmissen förra hösten.
Istället vann man så tydligt som man kan vinna mot ett allsvenskt mittenlag, återigen till synes oberört av spelartappen. HIF går nu på en fyra dagar lång ledighet innan arbetet återupptas inför allsvenskans avslutade sju omgångar och Svenska Cupen-avgörandet. Och man kan gott unna sig en kväll på något skönt helsingborskt ställe ("jag ska skriva in Utposten på min navigator", skrattade en glad Mattias Lindström efteråt om sin GPS-makapär som han fick i pris då han blev utsedd till matchens bäste) och se tillbaka på en sommarsäsong som jag vågar påstå är den bästa allsvenska matchperiod vi sett HIF göra någonsin.
7-3 mot TFF, 2-1 mot HBK, 1-1 och 3-0 mot Djurgården, 2-1 mot Kalmar, 2-2 mot MFF, 2-1 mot Blåvitt 2-1 mot Syrianska, 3-1 mot TFF, 2-1 mot HBK och dagens 2-0 mot ÖSK: Efter den dystra junieftermiddagen i Norrköpings hällregn (0-0) har HIF spelat elva matcher i serien: vunnit nio och kryssat två. Man har alltså tagit 29 av 33 möjliga poäng, gjort 28 mål (2,54 per match) och dessutom ofta bjudit på storspel.
Det är ett helt oerhört facit, som inte blir mindre imponerande av att man varvat ligaspelet mot tuffa Europamatcher och stor omsättning i spelartruppen.
******
Det var Teemu Selänne-klass på Patronens mål...
******
Lite i skymundan gjorde Rasmus Jönsson åter ingen stormatch idag. Är det Wolfsburgssnacket som spökar?
******
Augusti: Fyra matcher, fyra vinster. Är augusti-spöket också utdrivet?
******
...Och i detta nu: Slutsignalen ljuder på Swedbank Stadion: Malmö FF-IF Elfsborg 2-1. Martin Hanssons visselpipa förkunnar att HIF tar en historisk 6-poängs-ledning i allsvenskan och nu börjar det faktiskt kännas att det där guldet kan vara rätt nära.
Det här kan vara Rycket.