Lundblad om MAIF-HIF 0-1: Tre poäng, det är det centrala i berättelsen
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s vinst på Listerlandet.
Det var vår och allsvenskan var äntligen tillbaka i Skåne och Blekinge. På Strandvallens gräsmatta kändes det som höst. 5019 på Strandvallen fick den här mulna dagen i Hällevik se en ordentlig holmgång av klassiskt allsvenskt snitt. En sån där smutsig ödesmatch som den här serien brukar bjuda på när september börjar övergå till oktober. Det var fängslande, kampfotboll när den är som bäst. Och precis som tre gånger tidigare det senaste året, så var det HIF som stod som segrare när krutröken lagt sig.
Man kan gå runt resultatet i den här matchen och peka på det ena och det andra för att visa på att 0-1-resultatet kanske inte speglade matchbilden. HIF hade problem med Mjällby under en stor del av den andra halvleken, och utan Pär Hansson hade hemmalaget bärgat minst en poäng här. Hemmalaget kontrollerade bollen, och spelade sig fram till flera lägen innan HIF fick någorlunda kontroll på skeendet under den sista kvarten. HIF hotade heller inte mycket från kanterna i den här matchen, och förutom Erik Sundins mål hade man bara en enda klar målchans: Samme Sundins fina avslut efter 90 minuter.
Men vill man hålla på och peka på det ena och det andra, så får man heller inte glömma det centrala i berättelsen om Mjällby-HIF i den allsvenska premiären den 3 april 2011: HIF vann med 1-0.
Man ska ha klart för sig att Mjällby borta är en av de svåraste matcherna för HIF i årets serie – tre poäng i Hällevik är ett riktigt bra resultat. Så här när säsongen knappt dragit igång håller jag egentligen bara Malmö, Göteborg, Elfsborg och Örebro borta som tuffare matcher. Sillastrybarnas centrallinje är tung och svårforcerad med idel spelare av hög allsvensk klass – Bagarn Rosengren visade inga ålderstecken idag heller, och på mitten var jag framför allt imponerad av Pavel Zavadil som ersatte Patrick Osiako på ett föredömligt sätt.
Men även om Mjällby i försvars- och mittfältsagerande var snäppet bättre än HIF, så gjorde det inte ett skvatt – för det var inte där matchen avgjordes. Det var skillnaden mellan lagens anfallsbesättningar, med en större nypa krydda från Pär Hansson, som fördelade poängen igår.
Där Markus Ekenberg och Peter Gitselov missade sina jättelägen, grävde Alexander Gerndt föredömligt fram bollen på mittfältet och startade den kontring som avslutades med att Erik Sundin förvaltade sitt jätteläge med att göra matchens enda mål. Erik Sundin avslutade lite bättre än sina kollegor, och där vann HIF matchen.
Alla pratar om Alexander Gerndt, många pratar om Rasmus Jönsson, men vi har sett det förr: Erik Sundin stal showen, och vi som håller på HIF ska vara tacksamma över att vi har en sådan matchvinnartyp i vårt lag.
Idag tyckte jag att han kom fel och inte fick ut så mycket av sina löpningar i den första halvleken, men så löpte han rätt, fick läget och avslutade eminent och då fanns det inte så mycket mer att göra än att konstatera att Sundin återigen hade fått sista ordet.
Och detta har vi ju sett förr på Strandvallen. I samma möte i april förra året var det ju just Sundin som gjorde matchens enda mål. För övrigt påminde matchbilden från den bataljen ganska mycket om gårdagens: Mjällby hade bollinnehavet, en del fina anfall och avslut – men det var HIF som var listigast. Den gången hade i och för sig Mjällby ett mer tydligt spelövertag, medan HIF efter Joel Ekstrands utvisning uteslutande inriktade sig på försvarsspel. Idag blev det inte så förrän Rasmus Jönsson byttes ut med kvarten kvar.
******
Kändes det inte som om Moestafa El Kabir bara var tvungen att fult mangla May Mahlangu direkt när han kom in på banan? Var var det gula kortet, Stefan Johannesson?
******
Men bra är han, El Kabir. Sättet han under uppvaktning arbetade fram en målchans ur ingenting efter ungefär en timmes spel, var imponerande. Det var nog tur för HIF att El Kabir inte var fit för 90 minuter idag, och att det var Gitselov och inte han som fick läget på Grahns inlägg i slutet av den första halvleken.
******
Gerndts gick rakt ut i omklädningsrummet efter att ha blivit utbytt i den 84:e minuten. Besviken över att ha blivit utbytt? Jag vet inte, men om det var anledningen till sättet han lämnade Strandvallens gräsmatta på känns det lite tråkigt: Att Conny Karlsson vill göra ett defensivt byte vid ledning 1-0 på bortaplan med sex minuter kvar av ordinarie speltid bör Gerndt faktiskt kunna smälta utan sådana här demonstrationer.
******
Det är skönt att Mjällby AIF finns och spelar i allsvenskan.
******
Fruktansvärt tråkigt om rapporterna om ett förstört Mjällby-tifo stämmer. Lika tråkigt och tröttsamt att se bilderna på bråket mellan supportrar och polis innan avspark också. Synd om den förträfflige Kapten Pär Hansson också, som fick gå ner och lugna ned fansen för att domaren över huvud taget skulle kunna starta matchen. I en ideal allsvenska behöver inte sådant ingå i lagkaptenens arbetsuppgifter.
******
Kul att återigen få ett positivt spelmässigt besked från det nya mittbacksparet.
******
1-0 mot Mjällby är faktiskt en perfekt start på den här allsvenska säsongen. Nu får spelare och tränare arbetsro inför nästa söndags tuffa batalj mot guldfavoriterna Elfsborg. Då blir det förhoppningsvis också annat spel från HIF:s sida än idag. Det är en sak att HIF kämpar till sig tre poäng på Strandvallen, på Olympia får vi nog se ett mer bollförande spel.
******
Kanske med Marcus Bergholtz från start till vänster? Rachid gjorde ingen glad idag.
******
Hemmapremiär! Det ska bli fantastiskt kul! Vågar man hoppas på en lika storartad insats som HIF gjorde i hemmamötena med Elfsborg 2009 och 2010?
