Första tredjedelen: truppen, laget, prestationen och resultaten
Vi är nu kommit en bra bit in på Henkes andra säsong som HIFs manager. Den här artikeln är ett försök att analysera vad vi har fått och att titta framåt på vad vi kanske kan förvänta oss.
En del supportrar klagar på att Henke är en dålig matchcoach, andra på att vi inte har någon scouting värd namnet. De flesta tycker att vi fortfarande är aldeles för ojämna. Jag tycker att det rättvisaste sättet att bedöma dagens HIF är att utgå från vad Henke själv vill och säger. Lyckas han med det han företar sig? Men först en tillbakablick och en truppanalys.
Säsongen 2015 hade Henke en trupp till förfogande som han bara till en liten del hade satt ihop själv. På grund av påtvingade spelarförsäljningar och två olika tränare under 2014 var truppen ganska vildvuxen med tex ett överskott på innermittfältare men ont om både ytterbackar och yttermittfältare. Henke provade därför andra spelsystem än 4-4-2 men övergav de ganska fort igen och bestämde sig sedan för att köra på med det väl invanda.
Efter vinterns stora spelaromsättning, är däremot årets trupp enhetlig och välbalanserad. Det är tydligt att Henke kommer att hålla fast vid 4-4-2 åtminstone den här säsongen ut. Truppen har två spelare på varje plats, eller om man så vill, fyra spelare på varje position om man inte räknar målvakterna förstås. Men truppen består ju av 24 spelare? Jo, men jag skulle vilja påstå att varken Anton Kinnander eller Jesper Björkman hade ingått i truppen om de inte redan haft kontrakt. Det är däremot uppenbart att tränarstaben anser att alla de andra 22 spelarna håller på den här nivån och konkurerar fullt ut medan Antons och Jespers tid håller på att rinna ut. Vi har två erfarna och relativt jämnstarka målvakter. Bland utespelarna har tre av spelarna på varje position minst ett par års erfarenhet på allsvensk nivå medan den fjärde var tonåring vid årets början. Det är säkert medvetet planerat: Tre etablerade och en som är född tidigast 1996 ger en enhetlig blandning mellan erfaret och ungt genomgående i hela laget. Alla 22 har också fått ordentligt med speltid, förutom när skador och spelarlicenser kommit emellan.
De viktigaste budskapen från en ledare till en grupp är alltid det som sägs utåt. Vilka budskap upprepar då Henke ständigt till media? Det är tre saker. Han vill ha spelare som vill fortsätta att utvecklas. Han förväntar sig av alla att man alltid tar jobbet, också när man har en dålig dag. Dessutom, när han tog över efter JJ och Roar, satte han som sin målsättning med sitt nya jobb att: "sanera, stabilisera och lämna över". Henke har byggt en trupp av hårdjobbande, jämnstarka spelare i sina bästa år som bildar en kärna av goda exempel för de yngre. Det går att ge hur många exempel som helst. Bröderna Wedes arbetsvilja och envisa beslutsamhet är kanske det tydligatse exemplet. Våra nordamerikanska målvakters anglosaxiska sätt att både tävla mot varandra och samtidigt pusha varandra är ett annat. Men jag fastnar ändå för Matthew Rusike. Hans uppenbara missnöje med att han inte får spela mer än vad han får, som han bär utan att klaga på Henke, samtidigt som han så tydligt gläds över när det går bra för Linus eller Jordan.
,
Visst kan det ibland sett ut som om laget inte kämpar. Men som Erik Edman twittrade efter Hammarby-matchen, alla på den här nivån kämpar varje match. Problemet är när det inte är synkat eller om man inte jobbar för varandra. Samhandling som det visst heter nuförtiden. När Henke pratar om att ta jobbet förstår jag det istället som att ta jobbet för varandra. Det verkar som att Henke är nöjd med alla spelarna vad gäller det, utom Darijan Bojanic som väl blivit bänkad just därför att han på gott och ont hellre varit kreativt.
Alla rapporter innefrån omklädningsrummet vittnar också om en tight harmonisk grupp. En del menar till och med att gruppen nu mår bättre än under guldåret 2011. Det ser alltså ut som om Henke får till den förändring han har velat. Att han lyckas med att skapa sitt lag. Henke presterar, men får han också resultat?
Ja, hur ser då resultaten ut. Henke har varit HIF-manager i 40 allsvenska matcher nu. Om vi delar upp dem i grupper om tio, får vi följande poängskörd: 14 - 16 - 7 - 15. Vi rasade ihop i höstas på grund av spelarförsäljningar och skador men annars har det varit stabilt. Trots att Henke har tvingats krympa spelarbudgeten väsentligt, ligger vi resultatmässigt på samma nivå som under JJ och Roar. Och dagens trupp ser mer okänslig ut för försäljningar eller skador och mindre beroende av enskilda spelare, än vad någon HIF-trupp har gjort sedan guldåret.
Henke har byggt hela sin fotbollskarriär på att systematiskt förbättra sin prestation och att sedan förr eller senare också få resultat. Att han jobbar systematiskt på det han vill prestera som manager är tydligt. Om han lyckas också som manager får vi väl se. Vad jag förstått är vår spelarbudget i år i storleksordning med plats nio i allsvenskan. Det är också där vi ligger. Även om vi har något större intäkter nästa år kommer vi inte att ha en väsentligt större spelarbudget. Med tanke på lagets utveckling har jag ändå förhoppningar. Hur långt det räcker vet jag inte, men jag är övertygad om att HIF senast 2017 kommer att börja att tydligt överprestera gentemot med budget. Vi är på väg!
