Halvtid i kvalet – dags att kasta tärningarna, in med Blixt och Olsson!
HIF släppte in ett sådant mål man inte fick släppa in, men kvalet lever! Vi tittar på data från första mötet och summerar. I andra akten tvingas HIF ta större risk. Vilka förändringar gör Jörgen Lennartsson i startelvan?
OK, först klargör vi en sak: HIF gjorde en av sina bättre matcher under hösten 2021.
Sedan det uppenbara: Det var ingen särskilt bra match.
Och det tråkiga: Halmstad hade full kontroll.
Men det positiva: Kvalet LEVER.
Inte minst på grund av att hallänningarna vare sig var särskilt effektiva eller vassa när det gällde att spela in bollen i de farliga ytorna i lördags.
För det var inte nog med att Marcus Antonsson sjabblade bort två-tre frilägen. Halmstad hade ju i den första halvleken gott om lägen att skicka in inlägg i HIF:s straffområde, där den rödblå personalen under framför allt den första halvtimmen kändes ganska darrig. Utan att kunna leverera med kvalitet.
******
Från HIF:s sida åstadkoms blott en målchans: Anthony van den Hurks (vem annars?) nick i den tredje minuten, på Wilhelm Loepers inlägg (varifrån annars?).
Det var enda gången i hela matchen som HIF:s skyttekung rörde bollen i offensivt straffområde.
Utöver det rörde hela laget – enligt statistik-verktyget Wyscout – bollen i straffområdet tre gånger till: Bödvar Bödvarsson, Ravy Tsouka och Viktor Lundberg hade alla varsin touch i dess utkanter, utan något resultat i form av lycakde passningar, dribblingar eller avslut.
HIF:s förväntade antal mål (xG) blev 0,2, enligt statistik-verktyget. Det är den lägsta siffran i år för HIF, i år har det tidigare bara varit borta mot TFF som man varit under 0,67 (0,27 den gången). Ska vi hitta matcher där HIF skapat ännu färre farligheter så får vi gå till den tredje allsvenska omgången 2020, då HIF med ultradefensiv höll 0-0 hemma mot Elfsborg.
Faktum är att lördagens kvalmatch nog är den mest chansfattiga HIF-match jag sett. Jag har letat i minne och statistiken och hittar i alla fall inget mer händelselöst.
Totalt blev det ett avslut på mål av de båda lagen – Sadat Karims mål i röran efter en hörna (Halmstads xG: 1,01).
Utöver det hade lagen tre avslut var utanför, plus tre avslut vardera som täcktes av motståndare.
******
Var det då rätt att HIF inte ”satsade” mer för en kvittering i andra halvlek? Det kan jag ändå tycka. HIF hade uppenbarligen inte sin bästa dag offensivt och jag är rädd att om man öppnat upp sig mer så hade chansen att kvittera varit mindre än risken att man släppt in ett andra mål – vilket så klart hade minskat chanserna till avancemang radikalt.
Nu lever dubbelmötet och en uddamålsseger borta är inom räckhåll. Med lite flyt kan det gå vägen.
Men nu går det så klart inte att fortsätta med samma taktiska förhållningssätt som i lördags. HIF:s första halvlek imorgon bör präglas av utökat men kontrollerat risktagande. Står det 0-0 i halvtid så är det dags att börja chansa ordentligt.
Jag gissar att Jörgen Lennartsson överger 4-4-2 och går över till 4-4-1-1 eller rentav 4-1-4-1. Gärna med följande förändringar (matchtruppen är för övrigt identisk med den som var uttagen till första mötet):
* Ravy Tsouka kan få ta klivet in som mittback och lämna över högerbacksplatsen till den frejdige Victor Blixt. Det är visserligen synd att inte Tsouka får fortsätta ställas mot Alexander Bengtsson – han fick ett tidigt övertag där i första mötet – men Blixts initiativkraft kan bli ett äss i rockärmen när HIF behöver bryta mönster för att bräcka den halländska försvarsmuren. Tsoukas fart behövs som motvapen mot kontringar om HIF tvingas gå allt mer offensivt. Konsekvensen blir att Charlie Weberg eller Casper Widell – rimligen den senare, även om Weberg inte är i någon vidare form – bänkas.
* Fortsätter Vladislav Kreida och Brandur Hendriksson centralt på mitten? Jag tror ändå det, givet att det inte verkar som att Rasmus Jönsson är redo för 90 minuter. Kreida såg lite halvspännande ut i sin första start på länge, men det klaffade inte så bra offensivt. Hendriksson blandade som så ofta under säsongen högt med lågt. HIF får helt enkelt hoppas att färöingen (som trots allt gjorde tolv poäng på 29 matcher i serien) har en bra dag imorgon – det finns inte så mycket mer att be för i den här lagdelen.
* Till vänster på mitten gissar jag att Dennis Olsson får komma in, vilket innebär att Assad Al Hamlawi får inleda på bänken. Al Hamlawi var inte särskilt bra vän med bollen senast och HIF fick inte någon utdelning på att ha två fysiska forwards längst fram för att ta fajten med Andreas Johansson och Joseph Baffo. Benjamin Acquahs inhopp i lördags var inte imponerade och därför tror jag att Olsson, som inte ens hoppade in då, ges företräde. I Olsson får HIF en inläggskraft även på vänstersidan. Och med detta är alltså min prognos att Adam Kaied får en mer central startposition.
I så fall blir det en startelva enligt följande bild. Med halvtidsinhopp för Rasmus Karjalainen om HIF inte gjort mål i första halvlek?
******
Förhoppningen inför första mötet var ju att HIF skulle gå in utan press och ängslighet i det här kvalet, underblåsta av kraften från södra stås ljudvägg och det största publikantalet sedan augusti 2019 (9094 pre-pandemi-åskådare mot IFK Göteborg). Kanske rentav skaka Halmstad, ett lag som varit ”för bra” för att hamna i det här kvalet och med så mycket att förlora.
Kanske att det skulle bli lite som i derbyt mot Landskrona BoIS i somras när HIF gick på knock första halvtimmen.
Och visst, det hade kunnat bli en drömöppning efter Ravy Tsoukas bollvinst i minut 3, som ju ledde till den där van den Hurk-nicken.
Men så kom hörnan och målet bara tre och en halv minuter senare, med tafatt ingripande gånger fyra i eget straffområde: Kalle Joelssons bristande kommunikation med Kreida, Kreidas nick in i röran framför mål, Widells duellförlust och till sist van den Hurks på mållinjen.
Jag vågar påstå att om den situationen hade utspelat sig i offensivt straffområde så hade Curacao-holländaren varit först på bollen. Men så är säkert en forward betydligt mindre bekväm när det ska försvaras framför eget mål.
Det som inte fick hända, det hände.
******
Nu repade sig HIF ändå hjälpligt från det här bakslaget. Men baklängesmålet satte di röe i en svår situation som man är kvar i så här två och en halv dag efter första matchen: Ett till HBK-mål innebär av allt att döma att den allsvenska drömmen krossas.
En jämförelse kan göras med CL-kvalet hemma mot Celtic 2012, då HIF lämnade Kris Commons omarkerad i boxen i andra minuten.
Eller ja... den gången skapade ju HIF en rad heta målchanser mot en internationell storklubb. Men föll också med 0-2.
******
Vi avslutar med lite mer data från första mötet:
HIF vann bara 27,4% av alla dueller som man gick in i med bollen – säsongens lägsta siffra för det som i Wyscout kallas ”offensiva dueller”. Intressant är också att Halmstad lyckades hålla dessa utmaningar borta från sina egna farliga ytor – bara 38 procent av dessa ägde rum på sista tredjedelen. Här kom HIF bara undan med bollen fyra av 24 gånger.
Det ska dock påpekas att Halmstad inte vann många fler av sina offensiva dueller – 29,7%. Dessa ägde dock i betydligt större utsträckning (50%) rum på HIF:s sista tredjedel.
Assad Al Hamlawi var inblandad av tio offensiva dueller – flest i HIF – men vann inte en enda. Det ska dock påtalas att han ofta i de här lägena blev helt ensam med ett fång blåsvarta spelare på offensiva planhalva, så uppgiften var inte direkt tacksam.
Hur såg det ut i luften? Lagen vann 17 nickdueller vardera. Charlie Weberg vann två av sju – i superettan vann han 55 procent av nickduellerna. Weberg var dock framgångsrik i övriga defensiva dueller med vinst i åtta av tio.
En variabel där lagen skiljer sig en hel del åt är matchtempo – som beräknas genom att räkna antalet passningar per minut ett lag håller bollen.
HIF åstadkom här 14,5 passningar per minut – säsongens långsammaste notering. Halmstads matchtempo uppmättes till betydligt högre 17,7.
******
Inom mindre ett dygn vet vi: Om HIF nästa år spelar i allsvenskan, med majoritet gräslag, eller i superettan, med tio konstgräslag.
Ska det senare undvikas behöver HIF komma åt Halmstads defensiv. I första matchen fick man knappt ens utmana mittlåset Johansson-Baffo – man körde fast längre ned i banan. Den defensiva approachen i första mötet var kanske riktig, men nu är det är dags att kasta tärningarna och ta risker – fylla på med fler spelare framåt, försöka vrida upp tempot i passningsspelet, utmana en mot en, kliva högre i pressen.
Annars blir det definitivt matcher mot BP, Skövde AIK, Utsikten, Dalkurd och Östersund nästa år.