Spegel: HIF i toppen för att stanna
Det fanns en del frågetecken inför kvällens match. Skulle HIF:s fina form bestå? Vad var egentligen resultaten på sistone värda? Hade HIF inte fått en riktig värdemätare än? Vilka signaler skulle man dra efter Häckenmatchen? Symptomatiskt ansåg också både spelare och ledare att HIF:s första halvlek mot Häcken kunde varit betydligt bättre. Hade Häcken fått utdelning och HIF inte varit lika effektiva; hade matchbilden sista tredjedelen av matchen varit lika positiv från HIF:s sida?
Roar Hansen anser sig inte färdig med att bygga upp laget efter sitt sätt att se på fotboll. HIF är fortfarande en produkt under utveckling. Därför var det extra intressant att se hur matchbilden skulle gestalta sig på Olympia. Hur en eventuell motgång skulle påverka laget. Och hur en eventuell framgång, med ledning, skulle påverka lagets sätt att spela. Särskilt med tanke på tidiga ledningar mot både Öster och Mjällby som sedan resulterade i poängtapp.
HIF och hela matchen startade i ett furiöst tempo. Utdelningen lät inte vänta på sig. En fantastisk David Accam hann med en imponerande teknik göra båda målen för HIF i första halvlek. Roar Hansen har tidigare varit inne på HIF:s psyke. Att tänka på situationer som går laget emot. Detta märktes även i denna match. Det kunde varit 2-0. Martin Hansson blåste okänsligt av ett givet 2-0 mål. Istället gjorde Elfsborg 1-1 på en tveksam offsidesituation. Det satte sig i huvudet och HIF återhämtade sig inte riktigt från chocken under hela första halvlek. Men med en halvtidspaus i ryggen kunde HIF starta om i andra halvlek. HIF höll i taktpinnen även om Elfsborg tidvis tilläts att sticka upp. Djupledsspelet och de snabba omställningarna hade Elfsborg svårt att värja sig emot under hela matchen.
Roar Hansen har verkligen börjat få ordning på truppen och på det sätt han vill spela. Det märks att spelarna har anammat hans filosofi att spela fotboll. Även mot ett så bra lag som Elfsborg vågade man sätta hög press och spela sig ur situationer på ett imponerande sätt. Truppen känns stark överlag och bottennappet mot Mjällby känns glömt. Att kunna hantera tveksamma domslut är en sak som truppen troligen får fundera på. Men de djupa dalar som HIF:s spel tidvis kunnat hamna i har förvandlats till en betydligt högre lägstanivå som trots allt cementerar en grundsäkerhet över hela planen. Frågetecknen inför matchen förefaller ha suddats ut.
Smolket i glädjebägaren var förstås Alejandro Bedoyas varning med fem minuter kvar av matchen. Utan Bedoya lär prövningen i derbyt bli desto större. Bedoya har varit en fantastisk pådrivare för hela laget tillsammans med Ardian Gashi. Kanske får dock HIF klara sig utan amerikanen under flera veckor framöver under USA:s landslagssamling. Kanske under hela hösten om det vill sig illa. Det är läge för andra hjältar att ta plats i hierarikin.
Christoffer Andersson, Daniel Nordmark och kanske även Walid Atta. Ta chansen. Visa att ni ska ha en startplats. Visa detta mot Malmö FF. Då kan även tre poäng vara rödblå efter matchen i Malmö nästa vecka. Sedan måste givetvis Robert Simovic nämnas. Det blev inga mål. Men vilken fantastisk teknik och känsla den mannen har. Fortsätter han så här är det början till något stort för den unga Malmöpågen.
