Inför Allsvenskan 2013, del 14: IF Brommapojkarna
IF BROMMAPOJKARNA
Grundad: 1942
SM-titlar: 0
Allsvenska säsonger: 3
2012: 2:a, Superettan, direktavancemang till Allsvenskan.
Tränare: Robert Björknesjö
Vad det snackas om inför säsongen?
Hur ska IF Brommapojkarna, som nu gör sin fjärde allsvenska säsong i historian, klara av att etablera sig i fotbollssveriges finrum? Det är det alla frågar sig, så väl utomstående som BP-folk. 2007 spelade BP sin första allsvenska säsong någonsin, då slutade man sist. 2009 var man tillbaka och lyckades med bedriften att hänga sig kvar. Tolfteplaceringen det året innebar dessutom att man slutade ovanför Djurgården, som kvalade sig kvar mot Assyriska, samt Hammarby, som rasade ner och som vi inte sett röken av sen dess. 2010 slutade man dock sist igen och efter två säsonger i Superettan ska man nu, för fjärde gången, visa Sverige att BP är här för att stanna. Därför har också BP valt att slå sig in på en lite annorlunda bana.
BP:s signum är deras ungdomssektion och alla de ungdomar som de kryllar av även i a-laget. Tidigare har detta juniorgäng backats upp av en eller två rutinerade pjäser. Till i år har BP gjort sin läxa och har en hel hög gubbar av den varan. Kapten Pontus Segerström är självskriven i backlinjen, och till den här säsongen har BP dessutom backat upp med mittbacken/vänsterbacken Fredric Jonson från Gif Sundsvall. På mittfältet har både Panajotis Dimitradis (Sandefjord) och Gabriel Özkan (AIK) hämtats in för att förstärka en uppsättning som redan innehåller Andreas Eriksson, Bojan Djordjic och Gabriel Petrovic. Anfallet har sedermera rustats upp med så väl den gaddade Andreas Haddad (Örebro) som Nicklas Bärkroth (IFK Göteborg), som ändå får ses som rutinerad i sammanhanget, då han debuterade i allsvenskan redan som 15-åring.
Trots rutinen BP nu garderat sig med återkommer dock ett större hinder att överkomma: sin självbild. BP har alltid varit föreningen med bäst ungdomslag, och de bästa ungdomarna i dessa gäng har alltid sedermera gått till de större klubbarna i 08-området. Detta kulturella problem kvarstår. Tre av lagets viktigaste spelare från föregående säsong, skyttekungen Pablo Pinones-Arce och de inslussade stortalangerna Nabil Bahoui och Ludwig Augustinsson, har alla lämnat inför återkomsten i år. Pinones-Arce till Öster, Bahoui till AIK och Augustinsson till IFK Göteborg. BP går med andra ord inte bara en kamp om nytt allsvenskt kontrakt i år, man går även en oerhört viktig kamp mot sig själva.
Nästa steg för BP, ifall man vill utvecklas som förening, måste bli att lyckas behålla sina guldklimpar och bästa spelare. Det enda sättet att göra detta är att få in kvalitetsspelare som kan hjälpa till att hålla kvar och etablera laget i Allsvenskan, som vet vad som gäller på den här nivån. Kanske är årets värvningsstrategi ett steg i denna riktning?
HIF-vinkeln:
Lagen har inte mötts så många gånger, men när dem möts är trenden tydlig. Du vet aldrig vad du kommer få. De första två mötena någonsin lagen emellan slutade oavgjort. 2009, när BP var tillbaka i Allsvenskan, körde HIF över BP på Grimsta med 3-0 (Markus Holgersson stod för ett mål och en assist) bara för att förlora hemma på Olympia med 0-1. 2010 hade dock HIF läst på och avfärdade BP tämligen enkelt. Första mötet, som förövrigt var den allsvenska premiären, avgjorde Mattias Lindström med ett kanonskott i 90:e minuten sedan BP spelat med en man mindre i stort sett hela matchen. När de båda lagen drabbades samman igen på Grimsta hade Rasmus Jönsson lekstuga och HIF vann med 1-3. Den säsongen slutade HIF tvåa i serien, medans BP som sagt slutade sist.
Stjärnor:
Gabriel Özkan (mf), Mauricio Albornoz (mf), Andreas Eriksson (mf), Bojan Djordjic (mf)
HIF-bekanta i laget:
Inga.
Ökända i Sundets Pärla:
Frågan är om det är någon BP-spelare som är ökänd någonstans. Visserligen finns det väl dem som har problem med Bojan Djordjic men det har antagligen inte med hans klubbtillhörighet att göra.
Min personliga relation till IF Brommapojkarna:
Matchen på Olympia 2010 glömmer jag aldrig. Efter 28 minuter tog dåvarande BP-målisen Kristoffer Nordfeldt bollen utanför straffområdet, fick gult kort, sparkade iväg bollen i frustration och fick ytterligare ett gult och BP var desarmerat. In kom veteranen Benny Lekström. Jag är mycket tveksam till om Lekström någonsin gjort en bättre match än den han gjorde då, på Olympia, i mars 2010. HIF låg på för ett segermål under den resterande timmen, men Lekström svarade för en parad av högkaratiga räddningar. Lekström skulle dock få ge vika tillsist. I den 91:a minuten dundrade Mattias Lindström in 1-0 på helvolley, och segergesterna efter målet är redan klassiska. Målet skulle även bli startskottet på en HIF-period som sträckte sig över två säsonger - fylld av framgång, titlar och vackert spel.
Så tror jag det går för IF Brommapojkarna:
Allsvenskan 2013 är stark. BP har gjort helt rätt som förstärkt med ett gäng rutinerade pjäser, när de blåser hårt kommer gubbarna att behövas. Frågan är dock om det räcker. Vem ska till exempel göra målen? Att BP tappade Pablo Pinones-Arce är en avgrundsdjup förlust. Att Pablo gick till en annan allsvensk nykomling, Öster, som förväntas kriga i samma region som BP den här säsongen, gör hela saken ännu värre. Mycket hänger på Andreas Haddad, men Haddad är knappt färdig med sin rehabilitering. Frågetecknena är således fler än utropstecknena, och jag tror, precis som många med mig, att BP får det tufft att hålla sig kvar även den här gången.
