Lundblad: Guldet har blivit sand
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s tunga derbyförlust.
Fem poängs serieledning blev till sex poängs underläge på mindre än två månader. Och ikväll rasade ridån ner över HIF:s guldplaner på det värsta av sätt – genom en hemmaförlust i ett derby. Förlust med 0-3.
HIF var stukat och skadskjutet när man klev ut på Olympias matta för Skånederby. Men man var inte stoppat. Man var inte slaget. Efter debaclet mot Syrianska och flera veckor av underpresterande hade man gjort flera läxor.
Det var inte längre någon motorväg som öppnade upp sig bakåt då och då under den första halvleken. Försvararna bjöd inte på lägen och mittfältarna tätade till ytorna bakom sig. HIF spelade med en defensiv balans och bjöd inte Malmö på särskilt mycket alls. (Som HIF.se:s Philip Gadd sa till mig efteråt: När hände det senast att HIF började med att backa hem i en allsvensk match?).
Den nya balansen räckte dock inte till att skapa särskilt mycket framåt och tyvärr räckte den inte heller hela vägen fram till pausvilan. Malmö fick ett riktigt flytmål med sig när HIF inte lyckades rensa bort bollen från farligheter efter en hörna och Erik Friberg dök upp gav sitt lag ledningen. För femte matchen i rad släppte HIF in första målet.
Och medan det här HIF-laget har förmågan att kriga sig tillbaka mot lag som Gefle, BP, Häcken och Syrianska – så kostar det desto mer att göra det mot serieledande Malmö FF. HIF fick igång anfallsspelet i början av den andra halvleken och hade en kvart med bra tryck mot bortalagets mål första kvarten.
- Vi känner att ”det här måste bedarra, annars blir det jobbigt”. Sen får vi en hörna efter den kvarten och får upp bollen och sen blir det lugnare, säger MFF-tränaren Rickard Norling som mycket riktigt fick det lugnare efter det.
För när HIF:s fokus inte längre var på att freda det egna målet kom Malmö fram till allt fler lägen och efter 67 minuter hade Guillermo Molins från nära håll petat in ett av många markinlägg från Magnus Eriksson i mål.
Där och då var det spik i kistan. För HIF i det här derbyt och i den här guldstriden.
- I början av andra är vi bättre, det känns som att vi har någonting där. Men sen kommer 0-2... Det är sammantaget en alldeles för kort stund i matchen som vi kan mäta oss med Malmö FF, konstaterar Roar Hansen.
Malmö hade inga problem med att spela av resten av matchen och fick dessutom ett snyggt 0-3-mål med sig för att snygga till målskillnaden ytterligare.
HIF hösten 2013 håller tyvärr inte tillräckligt hög nivå för att vinna mot ett starkt Malmö FF utan mycket flyt och alla jobbiga poängtapp sista tiden gör dessutom att laget tar de där baklängesmålen extra hårt.
Nu återstår fem matcher. MFF:s försprång är sex poäng och även om de mycket väl kan kamma noll på Hisingen och i Borås så lär knappast HIF vinna alla matcher som är kvar i den form man är i just nu. Guldet, som kändes så nära efter 4-2 i Göteborg i slutet av juli, är nu sand. Grus.
Men det blev egentligen inte till sand här idag. För även om HIF i höst är klart sämre än de allsvenska topplagen kunde man ändå vunnit den här allsvenskan i kraft av den starka våren om man bara förmått slå lag som IFK Norrköping och Syrianska på Olympia. Om man bara förmått hålla emot bakåt i Hällevik och på Hisingen. Då hade man fortfarande haft en chans, även om Malmö vunnit med 7-0 idag.
Derbyförlusten må ha framkallat många tårar i Nordvästskånska ögon ikväll. Men de där andra poängtappen i augusti och september, det är de som gör att guldet nu blivit sand... De där poängtappen är grus i våra ögon och de ligger och gnager och de kommer att göra det ett bra tag till.
Även efter att vi orkat börja fundera på att hålla tredjeplatsen. På hur HIF ska ha en chans att slå Elfsborg borta på söndag utan avstängda Arnór Smárason, Peter Larsson och Emil Krafth. Med Christoffer Anderssons fot omlindad efter en kraftig stukning. Gruset svider.
