Lundblad: Henke och Ali Sami Yen-Danne räddade framtidstron
2007 begick HIF allsvensk premiär borta mot Halmstad – Henrik Larssons första allsvenska premiär på 14 år. Efter den starka höstsäsongen och cupguldet var HIF hajpat i media och man sågs som en av de tyngsta titelutmanarna till regerande mästarna Elfsborg. Men på den tidens skräckarena Örjans vall spårade guldtåget ur innan det hann lämna stationen.
Razak Omotoyossi gav visserligen HIF ledningen, men efter en kavalkad av missade chanser och svagt försvarsspel stod det 2-1 på resultattavlan när röken lagt sig. Trots stunder av skönspel.
HIF kom in i säsongen på helt fel sätt och när april månad var över hade man inkasserat fyra förluster och bara vunnit två matcher. Spelare vittnade senare om hur tung den där premiärförlusten var och hur den satte tonen för våren. Det hela slutade i en allsvensk åttondeplats, där fantastiska prestationer i UEFA-cupen istället räddade året. Till exempel 3-2-segern borta mot Galatasaray.
Spolar vi fram bandet till nutid så sitter vi istället här dagen efter en stabil 0-0-match i Kalmar. I centrum desamma som 2007: Ali Sami Yen-Danne, som stoppade målchans på målchans den där kvällen i Istanbul – precis som på Guldfågeln igår. Och Henrik Larsson, då spelare, nu manager.
För Henriks del fanns inte ett nytt 2007 på kartan igår. Efter de defensiva problemen och kölhalningen på Gamla Ullevi i cupen senast var försvaret och stabiliteten prio 1, 2 och 3. HIF skulle komma iväg från Kalmar med poäng och framtidstron i behåll.
Jämfört med startelvan i Göteborg gjorde han två ändringar: Målvaktstränaren Daniel Andersson klev in i sin första allsvenska match sedan 2012 istället för skadade Matt Pyzdrowski – olycksgubbe på Gamla Ullevi. Mittbacken Jesper Björkman sattes åt sidan till förmån för nye Fredrik Helstrup Jensen. De nya namnen klev rakt in i huvudrollerna.
Under Helstrups ledning fungerade backlinjen nästan prickfritt. Med pondus och beslutsamhet avstyrdes i princip allt som Kalmar försökte med och kollegan Calle Johansson hängde med på noterna. Johan Mårtensson och Darijan Bojanic lyckades vara de sköldar för mittfältet som man inte var med samma självklarhet i Göteborg.
Och när försvaret rämnade: Under de sista 20 minuterna när Peter Swärdh kastat in Jonathan Ring och Romario, när försvarslinjen släppte igenom kalmariter – som efter Emil Krafths misstag i slutminuterna där Marcus Antonsson fick ett friläge – ja, då var han där: Ali Sami Yen-Danne.
I sin första allsvenska premiär mellan stolparna sedan 2008 (då en hållen nolla i Sundsvall, 3-0) använde han all sin rutin och all den inspiration som den oväntade inkallelsen förde med sig. En poäng skyddades med tre matchavgörande räddningar.
Tack vare dem, och tack vare att Henrik Larsson skickade ut ett lag som disciplinerat defensivt metodiskt jobbade sig igenom den svåra bortamatchen, vaknar HIF inte upp med premiärfrossa idag. Den här säsongen lever lika mycket som igår och många av frågetecknen från cupmatcherna har börjat rätas ut. Henrik Larsson och HIF begår på onsdag hemmapremiär mot Falkenberg utan oro.
Det kanske är en hemsk klyscha, men ibland är en poäng värd mycket, mycket, mer än en poäng.
