Lundblad: Heroiskt HIF ett vinnarlag igen
Äntligen! 10 månader och 30 dagar sedan sist var det åter dags för HIF att hålla nollan i en allsvensk fotbollsmatch.
Viktor Ljung, Jonathan Larsson, Carl Johansson, Carl Wede, Linus Hallenius, Johan Mårtensson och Jordan Larsson: Skadade. Anton Wede: Avstängd.
Om någon trodde att det var värsta var över när vårens långa skadelista på backar började kortas ned, så har de här senaste veckorna i juli visat att denne någon var en överdriven optimist.
Skadorna har stått som spön i backen och på bänken idag hade HIF idag en total allsvensk rutin värd 39 matcher: Andramålvakten Matt Pyzdrowski, backreserverna Jesper Björkman och Felix Bindelöv, samt nyblivna 18-åringarna Moustafa Zeidan och Max Svensson.
På planen fanns dock elva HIF-spelare som gett sig tusan på att få slut på snacket om den 23 matcher långa sviten utan insläppta mål. Elva spelare som inte längre ville höra journalister ställa frågor om tio insläppta på de senaste tre matcherna, eller om att bara Falkenberg och Gefle har fler baklängesmål än HIF i årets allsvenska.
Elva spelare som ville visa att HIF kan vinna fotbollsmatcher även på konstgräs, att det finns annat att prata om än målskillnaden 1-12 på årets fyra plastmatcher.
Och en manager i Henrik Larsson som ville visa att han gjorde rätt som ville prata om allsvenskan istället för Jordan Larssons OS-biljett i veckan. Som ville visa att hans lag faktiskt lärt sig något efter att man nött försvarsspel under EM-uppehållet.
HIF skulle inte längre vara ett lag i skadekris i kris.
I ett mycket utsatt läge, i tabellposition en poäng ovanför kvalstrecket, gick HIF ut och gjorde årets, bortsett från segermatchen mot Malmö, bästa halvlek före paus. Mikael Dahlberg fortsatte sin succécomeback med att dominera som uppspelspunkt och högklassig bollbehandling. Matthew Rusike gjorde 1-0 efter en av många kvicka omställningar där Martin Christensen, Adam Eriksson och Darijan Bojanic visade sina offensiva kvaliteter. Lalawélé Atakora gjorde sitt för att tysta tvivlarna, både i det offensiva och defensiva spelet.
Den centrala ytan framför backlinjen, där Elfsborg fick utrymme att göra både 2-2 och 3-2 ifrån senast, var stängd genom hela matchen.
HIF hade dock inte mycket av bollinnehavet och jobbade kopiöst. I den andra halvleken, när solen kom fram och klockan började ticka över 60 minuter, började det märkas.
Under den sista halvtimmen fick hemmalaget ett ordentligt tryck på offensiv planhalva och medan HIF stängde av de centrala ytorna så kom Sundsvalls bästa anfallsförsök med inlägg från kanterna.
När Robbin Sellin hittade en bortglömd Sebastian Rajalakso helt fri till vänster i straffområdet så var det bara en stolpe som räddade HIF från 1-1. Men utöver det lyckades HIF ganska bra med att neutralisera Sundsvalls anfallsförsök. De flesta inläggen nickades bort av Peter Larsson och Frederik Helstrup Jensen och när lägena kom så störde HIF tillräckligt för att avsluten inte skulle hålla tillräcklig kvalitet. Tomer Chencinski kändes säker.
HIF visade att man fortfarande vet hur man håller nollan i en fotbollsmatch och att man kan spela som ett kollektiv i 90 minuter. Och det var en sådan dag där Shpetim Hasani i den 92:a minuten inte fick riktig ordning på något avslut i straffområdet och där Darijan Bojanic istället i den 93:e kunde sno åt sig bollen på offensiv planhalva och servera Mikael Dahlberg för dennes 2-0-spik i kistan.
Det var en sådan dag då HIF blev ett vinnarlag igen.
