Lundblad: HIF malde ned TFF som om det var en Conny Karlsson-match
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s 1-0 mot TFF. Di röe gav precis de besked som vi ville ha.
Per-Ola Ljungs HIF öppnade Nya Olympia med en riktigt bra premiärinsats. Vi som tittade på fick precis de besked vi ville ha (jag hade för övrigt oturen att på grund av jobb missa min första Olympia-premiär sedan 2004, men såg matchen i efterhand ikväll och stämningen gick så att säga rakt igenom rutan).
Ja, någon överkörning eller chanskavalkad fick vi inte se, men HIF visade att P-O Ljung lärt spelarna en organisatorisk läxa. Därför kom TFF:s första tydliga målchans först i den 94:e minuten.
Det HIF som hade nerverna utanpå tröjorna under stora delar av 2016 tog sig lugnt och sansat an dagens uppgift och nötte ned en svårspelad och välorganiserad motståndare. TFF idag var TFF Classic – tunga, hårt arbetande, hamnarbetare från blåshålet på Söderslätt. Trelleborgarna kommer säkert att vinna många matcher i årets serie av den typen som spelades idag – och jag tror att de blir ett lag för toppen i Superettan.
Någon stress i HIF-jakten på segermål uppenbarade sig aldrig och HIF vågade ta kontrollerade risker innan man fick in 1-0 – och man ökade successivt trycket mot en allt tröttare motståndare. P-O Ljung uttryckte i TV-intervjun efteråt att man med bytena i mitten av andra halvlek ville förstärka spelarnas intryck av att man malde ned TFF och åtminstone gav de mig just det intrycket under matchens sista 25 minuter.
Det här var en seger som förde tankarna till de som P-O Ljung tog tillsammans med sin kollega Conny Karlsson under 2010 och 2011 (sådana jämförelser ska man så klart vara försiktig med, då var HIF ett topplag i allsvenskan, nu spelar man i superettan).
2010 inledde HIF allsvenskan mot BP hemma och ett ifrågasatt HIF lyckades vinna med 1-0 efter ett sent Mattias Lindström-skott som inledde hela framgångseran under nye tränaren Conny K.
2011 begicks premiären borta mot Mjällby på Strandvallen och Erik Sundin slog in matchens enda mål på en kontring.
Och har P-O Ljung någon Sundin i dagens lag så är det väl just segerskytten Jesper Lange. Dansken är en högenergispelare och intrycket från försäsongen bekräftades i hans inhopp idag: Han är betydligt mer än den ganska boll-otrygge och anonyme anfallare som framträdde i allsvenskan under förra hösten.
Försäsongens poängkung (fyra mål plus tre assist) levererade igen och sänkte alltså TFF med det som var hans första mål för HIF i tävlingssammanhang.
Förstatouchen och avslutet höll bra klass, men målet var nästan lika mycket Oke Akpovetas. Anfallskollegans använde sin fysik och teknik och gjorde sig av med bevakningen från TFF:s mittfält innan han fint fick fram bollen till Lange.
Hans samarbete med Monday Samuel var kanske inte det bästa idag, men Akpoveta visade också mycket kvalitet i den här matchen och kommer säkert bli mycket nyttig för HIF i år.
Bäst i HIF var dock Martin Christensen, som var på mycket fint spelhumör idag. Dansken känns ganska mycket som just en humörspelare och det var skönt att se honom i form med sina finter och inlägg. Efter en sommar och höst i fjor där han inte lyckades med särskilt mycket och till slut hamnade långt ifrån Henrik Larssons startelva glömde man lätt att han faktiskt hade en bra start på sin vistelse i HIF förra våren – bland annat var han bäst på plan när HIF slog Malmö i derbyt i maj.
Andreas Landgren och Edwin Gyimahs mittfältsinsats räckte för att vinna tillräckligt med andrabollar , städa upp bra framför egen backlinje och serva de offensiva spelarna hyfsat, men den sistnämnde överarbetade många situationer och behöver nog ett par veckor för att komma in i laget och ligan ordentligt. Det finns dock en stor potential i innermittfältsduon och jag har svårt att tänka mig att många Superettan-lag kan ställa upp med starkare spelare i den lagdelen.
HIF gav 12766 invigningsbesökare ett snyggt mål och tre poäng idag och mer kan man faktiskt inte begära. Den nystart som ett sargat HIF behöver var precis vad man bjöd på. Det var en bra dag idag.