Lundblad: Idag tog 90-talet slut
Gustav Lundblad kommenterar Christoffer Anderssons sista match och minns en fantastisk karriär. Av allt att döma har vi för sista gången sett en spelare från HIFs guldlag 1999 göra en allsvensk match för HIF.
Det är nog så, att 90-talet tog slut idag, när Christoffer Andersson efter 58 minuters spel klev av och ersattes av Andreas Landgren. Den siste spelaren från 1999 års SM-guldlag, det lag som bröt 58 års guldtorka, har gjort sin sista match för HIF. Såklart ska vi lägga in en brasklapp för att Rade Prica kan göra en till oväntad comeback i den röda tröjan, samt att det kan bli en ny stor skadekris på högerbacksplatsen i höst.
Men av allt att döma så slöts cirkeln för 1999-laget och för Christoffer Andersson i eftermiddags, i den gassande hettan på Olympia, mot IFK Göteborg.
Samma IFK Göteborg som allting började mot. När jag efter matchen idag bad Christoffer Andersson att berätta vilken av alla allsvenska HIF-matcher han mindes med mest glädje, valde han att ta sig hela vägen tillbaka till det första av 350 kapitel i den längsta allsvenska HIF-sagan någonsin.
- Debuten var mot Göteborg på Gamla Ullevi 1997. Det är en match man kommer ihåg. Man fick åka iväg som U-lagsspelare tillsammans med de stora grabbarna och dessutom starta matchen också. Det var helt fantastiskt, minns ”Chrisse”.
Det var den 26 oktober, Reine Almqvist gjorde sin sista match som HIF-tränare, och Christoffer Andersson alltså sin första. Jag frågade inte om vilken match som var värst, men det är väl ingen vild gissning att en annan match i Göteborg, på Nya Ullevi ett år senare, mot Häcken i den sista omgången 1998, då guldet tappades till AIK, ligger bra till. Men ett år senare, återigen mot i Göteborg, var Chrisse en del av det HIF som mot IFK säkrade det första SM-guldet på 58 år.
En efter en har sedan lagkamraterna i det klassiska gänget tackat för sig. Senast Mattias Lindström och Rade Prica i slutet av förra säsongen. Erik Wahlstedt och Erik Edman såg vi för sista gången 2012. Marcus Lantz 2010. Andreas Jakobsson 2008. Ulrik Jansson 2003. Ola Nilsson 2002. Sven Andersson och Rolle Nilsson 2001. Och så vidare.
Och nu, 6856 dagar efter debuten, försvinner alltså den sista spillran av 90-talet från de allsvenska gräsmattorna. Lite senare än vad vi trodde inför säsongen, då Christoffer Andersson ju ”bara” hade tänkt sig att vara U17-tränare i HIF. Andreas Landgrens, Jonathan Larssons, Viktor Ljungs och Felix Bindelövs skador gjorde att det blev ett annat slut, ett mer storslaget slut - där karriären kröntes med att slå Kalle Svenssons, den störste HIFaren genom alla tiders, rekord i antal allsvenska matcher för HIF. Det är outsägligt stort.
- Jag sa klart och tydligt (till tränarteamet) att ni får bara använda mig om det verkligen krisar. Jag sa att det är nästan bättre att ni skolar om en mittfältare. Men Henke tyckte att jag räckte till och slängde in mig mot AIK och det gick över förväntan, berättar Christoffer Andersson om comebacken.
AIK-matchen blev den första av sju i den oväntade återkomsten. Chrisse spelade enkelt, smart och bidrog med rutin till ett ungt HIF-lag i behov av stabilitet.
- Man var orolig på förhand att det skulle bli ren katastrof men det har känts stabilt hela tiden. Fotbollen sitter i ryggmärgen och positionsspelet bör jag kunna hyfsat efter alla dessa år. Sedan har man kanske inte snabbhet och maxlöp i sig, säger Chrisse.
Efter matchen hyllades han av Olympiapubliken och rösten brast några gånger för Chrisse när han fick mikrofonen och tackade sina fans.
- Jag brukar inte fälla tårar, men det gick åt skogen idag, det var väldigt känslosamt…, berättar han.
Det var nog ganska många i publiken som också hade nära till tårarna.
Vårens vikariat blev hur som helst en fin kröning av en fantastisk HIF-karriär. Tack Christoffer Andersson för allt.
******
Sedan spelades det ju en match mellan två lag på Olympia idag också. IFK Göteborg vann den med 3-1. Slutforceringen lovade gott för HIFs del och Mikael Dahlberg borde faktiskt fått straff när han sköt bollen på Thomas Rognes hand i straffområdet – avslutet hade annars gått i mål. Men bortsett från den situationen föll HIF på svagt försvarsspel i de avgörande lägena. Man fick återigen jaga i andra halvlek och det blev bara två poäng på vårsäsongens sista fyra matcherna.
När vi summerar HIFs vår kan vi dela in den i tre faser. Först en hemsk inledning med målskillnaden 1-10 på de sju första halvlekarna, innan det vände efter paus mot Falkenberg och HIF vann fyra av de fem matcherna i omgång 4-8, inklusive en tung skalp i Skånederbyt. De fyra sista matcherna blev i ljuset av det en besvikelse, där HIF trots periodvis bra spel inte lyckades få med sig någon trepoängare.
Spelet på konstgräs var mycket svagt, medan såväl anfalls- som försvarsspel i de bästa stunderna sett riktigt lovande ut. Adam Eriksson, Jordan Larsson och Frederik Helstrup Jensen har varit de största utropstecknen som spelare, men HIF behöver rutinerade gubbar som Andreas Landgren och framför allt kanske Johan Mårtensson i friskt skick för jämnare resultat. Summa summarum är känslan att di röe ut att vara på väg mot en mittplacering i allsvenskan – det vill säga ungefär vad vi hade väntat oss inför säsongen, väl medvetna om det ekonomiska läget.
Ett annat stort utropstecken i vår har varit hur nya Olympia utvecklat sig. Nya södra stå är en jättehit, inte minst på grund av en fantastiskt välplacerad sportbar på bottenplan. HIF kommer återigen att ha en av seriens bästa arenor nästa säsong när allt är klart.
******
Fem Chrisse-minnen:
- Derbyt 2001. Det var Zlatans sista match för Malmö FF och Brian Steen Nielsens första. Men det blev Christoffer Andersson som stal showen på Malmö stadion. I början den andra halvleken drog han till med ett skott på halvvolley efter att Álvaro Santos nickskarvat ett Michael Hansson-inlägg. Målet blev matchens enda.
- Frisyren. Ni minns den säkert. Mikrofonfrillan som nog bara har konkurrens med Henrik Larssons rastaflätor om titeln som den mest klassiska HIF-frisyren. 2003 gjorde han sig av med den, enligt Expressen (28 mars 2014) på grund av att agent Kent Carlzon inte trodde sig kunna sälja en spelare med sådant afro, samt att det inte luktade så gott i ett hår som aldrig riktigt torkade när man duschade två gånger per dag.
- Våren 2008. Chrisse kom tillbaka till HIF sommaren 2007 och våren 2008 hittade han en storform som yttermittfältare i ett hyperoffensivt HIF-lag, där Henrik Larsson så klart var tongivande men där Andersson med löpningar och inlägg var högst bidragande till HIFs fina spel. Det blev totalt nio mål den här säsongen för Andersson.
- Frisparken på Råsunda 2010. HIF skulle till slut tappa guldet till Malmö FF den här hösten, men man gav sig inte utan strid. Med nio minuter kvar av bortamatchen mot AIK tände Christoffer Andersson guldhoppet ordentligt när han knorrade in en frispark som fastställde slutresultatet till 3-2.
- Cykelsparken mot Öster 2013. Sekunder efter att Arnór Smárason kommit in i sin HIF-debut fick vi se ett mycket spektakulärt mål av Chrisse, som slog till med en cykelspark som fastställde slutresultatet till 3-0. Då hade han redan hunnit slå in 2-0 på frispark och ett par minuter senare blev han utvisad efter att ha kastat bort bollen efter en avblåsning. Christoffer Andersson spelade huvudrollen den här julieftermiddagen.
