Lundblad: Klassiskt HIF-debacle inget kul att skriva om
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s förlust mot Mjällby.
Till 2008 års 0-1 mot Ljungskile, 2009 års 0-1 mot BP och 2010 års 0-1 mot Gais lägger vi kvällens 1-2 ett Mjällby: Ett klassiskt HIF-debacle av en typ vi sluppit se på Olympia de senaste åren.
Jag har skrivit roligare texter än denna. Om Djurgården-matchen i premiären bjöd på en av de festligare eftermiddagarna på Olympia någonsin, så bjöd den här kvällen på en av de tråkigare. För den här HIF-insatsen var lika usel som resultatet. Förlust hemma mot Mjällby.
Under 2010-talet har HIF spelat 47 allsvenska hemmamatcher. I och med gårdagens match har man förlorat tre av dessa. Det är alltså inte ofta HIF förlorar hemma och det faktumet är positivt. Desto mer alarmerande då att man gör det för andra hemmamatchen i rad (0-1 mot IFK Göteborg i cupen för 12 dagar sedan). Och att man gör det på ett ytterst välbekant sätt.
I förra årets allsvenska tappade HIF poäng trots 1-0-ledning vid elva tillfällen. På årets sju tävlingsmatcher har man gjort samma sak tre gånger. Och den här gången blev det alltså till råga på allt inte ens en poäng, utan noll.
Efteråt såg Walid Atta ut att önska sig 1000 dagar bort, Roar Hansen var förbannad och HIF:are med sänkta huvuden klev av Olympia i det begynnande regnet, samtidigt som 6844 åskådare spottade och svor, på väg hem efter det som ett tag tycktes bli årets första riktiga vårdag.
Hur blev allt så fel? För två veckor sedan krossade HIF Djurgården, spelade bättre fotboll än på länge och såg ut att vara på väg mot tredje raka cuptiteln.
Sedan dess har det mesta gått åt skogen. Och ingenting har gått åt skogen så mycket som det gjorde på Olympia igår.
Vi kan förklara 1-2 mot Mjällby med ett antal orsaker (nej, jag kommer inte presentera någon raketforskning här):
- HIF blir övermodiga i ledning. Det passningsorienterade spelet blir långsamt och trögt och laget blir sårbart för kontringar. Man måste börja göra som under Conny Karlsson – nöta vidare med sitt spel i 90 minuter. Mattias Lindström, David Accam och Alejandro Bedoya kutade i åttor runt Mjällbys backar första kvarten och runt Östers diton första halvtimmen. Man får inte sluta med det. Framför allt inte när man bara leder med ett mål.
- Mjällby försvarade sig heroiskt. Daniel Nilsson och Andreas Blomqvist låg djupt, djupt, framför egen backlinje och anfallsduon Marcus Ekenberg och Kristian Haynes störde hela tiden HIF i uppspelsfasen. Mittbackarna var solida. HIF mötte ett typiskt disciplinerat allsvenskt mellangäng och sådana måste man lära sig låsa upp för att slåss om Europaplatser i höst.
- Peter Larssons onödiga utvisning. Med ett gult kort på sig och Mjällbyspelare vid mittlinjen mot samlat försvar hade han inte behövt chansbryta på det sättet. Det gick helt fel och den annars så stabile mittbacksklippan fick lomma ut som förste utvisade HIF:are i allsvenskan sedan Joseph Baffo mot Gefle några veckor efter guldfesten 2011.
- Ardian Gashis sjukdom. Senast Ardian Gashi spelade fotboll vann HIF med 3-0 mot Djurgården. Sedan har han varit sjuk och då har HIF inte haft sin galne pådrivare på mitten. Den viktigaste utespelaren i 2011 års guldlag har varit mycket saknad – inte bara som pådrivare utan även som uppspelsdirigent.
Redan på torsdag är det dags för match igen. IFK Norrköping borta. Och det känns oroväckande ur flera avseenden.
- HIF bör, om inte vinna, så i alla fall spela oavgjort här och det blir tufft mot ett Peking som vann bägge mötena med di Röe i fjor.
- Det är bara tre dagar till match och det är tveksamt om Ardian Gashi är redo för att starta en match igen redan då.
- Peter Larsson är avstängd vilket gör att den skadeförföljde Walid Atta antagligen kommer att tvingas starta matchen – vilket inte var förhandsplanen inför konstgräsmatchen.
Det här HIF-laget testas nu ordentligt. Mycket tidigare än vad vi hade trott och hoppats på.
Men allt är inte åt pipan. HIF ligger före Elfsborg, AIK och Häcken i den allsvenska tabellen. Vinner man i Norrköping samtidigt som AIK slår Malmö FF på onsdag är man ikapp även di blåe.
Allsvenskan är en föränderlig värld. Snart kan vi ha roligt igen. Det får man inte glömma en dag som denna.