Lundblad: What A Beautiful Day
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s seger mot Åtvidaberg.
Samtal på pågatåg:
- Det här var väl inget, HIF vann ju bara med tre mål idag…
- Ja, det var ju säsongens tredje sämsta hemmamatch.
Ja, sådant kan man fnissa om idag när man är på hemresa från ett regnigt Helsingborg efter en ny fantastisk HIF-uppvisning i allsvensk fotboll. En ny fantastisk HIF-uppvisning i allsvensk överlägsenhet.
Peter Swärdhs Åtvidaberg kom till match med seriens tredje bästa defensiv (sett till antalet insläppta mål). Mot Roar Hansens offensiv – seriens överlägset bästa – hade man inte mycket att sätta emot.
Det var inte så att Åtvid vek ner sig eller var urusla. HIF var bara så mycket bättre. Man kunde kosta på sig att bränna ett par bra lägen, kunde kosta på sig att dra ner på tempot avsevärt i andra halvlek – och ändå mer eller mindre leka hem matchen.
Och det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är kanske att jag inte alls kan känna att jag överdriver när jag skriver att HIF ”mer eller mindre lekte hem matchen”. Knappt ens om jag skriver att HIF mer eller mindre lekte hem den allsvenska vårsäsongen. För när vi summerar de här elva matcherna summerar vi en av HIF:s bästa vårstintar någonsin. Sedan den allsvenska comebacken har man nog bara varit lika bra under två andra perioder: Våren 2010 och sommaren 2011.
Med superkvartteten Lindström (6 mål+4 assist), Simovic (6 mål+1 assist), Accam (5 mål+2 assist) och Bedoya (4 mål+4 assist) som murbräckans huvud har HIF raserat försvarsmurar och krossat dammluckorna för alla lag som kommit i den röda maskinens väg de senaste veckorna. Åtta matcher. Sju vinster. Ett kryss. Motorn i maskineriet är densamma som sist det såg ut så här i allsvenskan: May Mahlangus och Ardian Gashis frenetiska gnuggande, Mays bollbehandling, Gashis vision. Och på flankerna framstår Erlend Hanstveit och Emil Krafth som HIF:s bästa ”ytterbackspar” sedan Markus Holgersson och Erik Edman våren 2010. Offensivt sett vet jag inte om jag sett något liknande någonsin i HIF. Och låt oss inte glömma grunden: Kapten Pär Hanssons lugn och precisa passningsspel. Och den största talangen: Loret Sadikus mogna mittbacksspel.
En lördag som denna, när vi summerar en sån här fantastisk vår, kan vi också glömma den tunga förlusten mot Mjällby och, framför allt, cupmissen mot IFK Göteborg (förlåt, där påminde jag dig…). Vi kan kanske till och med glömma Fredy Fautrel (ja, ny jobbig påminnelse)
Just det här med vårar verkar för övrigt vara gångbart i Sundets Pärla. Det är tredje gången på fyra år som HIF är serieledare vid det här laget. Vi kan ju titta efter hur man står sig jämfört med tidigare vårupplagor under de senaste fem åren:
1. HIF 2013 8-2-1 26 poäng
2. HIF 2010 8-2-1 26 poäng
3. HIF 2011 7-3-1 24 poäng
4. HIF 2009 7-1-3 22 poäng
5. HIF 2012 4-5-2 17 poäng
HIF har satt sig i pole position inför de sista 19 matcherna i årets allsvenska. Men blicken på siffrorna påminner också om att bra lägen inte alltid innebär bra slut på säsonger. 2010 ledde HIF allsvenskan med fem poäng när man efter 14 omgångar gick till VM-uppehåll. När serien summerades hade MFF tagit guldet, två poäng före HIF.
Med det sagt ser det oförskämt bra ut inför omstarten. Fyra poängs serieledning och ingen utmanare som ser riktigt så stark ut som MFF gjorde 2010. Just nu känns det som att de största hoten mot fortsatt framgång i sommar ligger i två frågor som rör det egna laget:
Vad händer med Alejandro Bedoya? Och vad händer med May Mahlangu?
******
Brasseytterbackar i allsvenskan, alltså – Roar Hansen är en man full av överraskningar.
******
Det var rätt kul när legendaren Bengt Streuli ropade ut i högtalarna att nästa match spelas på Fredriksskans.
******
11106 åskådare. Det är med marginal en större publiksiffra än den mot Åtvid i guldstriden 2010. Antingen är det bara en lördagseffekt eller så börjar publiken hitta tillbaka till Olympia igen efter fyra-fem lite magrare år.
******
Christoffer Andersson och Ardian Gashi målskyttar. Ännu fler saker som känns vår 2010.
******
Och de ovanståendes mål innebar att tio HIF:are gjorde mål på de här elva matcherna. Inte illa.
******
Bästa insatsen i vår? Häcken hemma. Bästa matchen? Derbyt. Bästa individuella insatsen? Jag gillade May Mahlangus match mot BP. Santos inhopp mot Malmö FF var kanske den mest minnesvärda insatsen, dock.
******
STAY BEDOYA!
******
Röd lördag. Röd vår. Rött guld 2013?
