Lundblads fem intryck från Norrköping-HIF 3-4: Det var för sent, alldeles för sent
Gustav Lundblads fem intryck från eftermiddagens segermatch.
1. Kul med vinst, men det var alldeles för sent
Efter 22 minuter på ”Östgötaportens” konstgräs hade HIF gjort lika många mål som man totalt gjorde i de sex föregående, avgörande, matcherna. När Max Svensson skickade in 4-3 i slutet av halvleken innebar det att man för första gången i år, ja under hela denna två år långa allsvenska sejour, gjort fler än tre mål i en och samma match.
HIF visade upp målmedvetenhet, mod och fart i den här matchen. Allt det som helt och hållet saknades i anfallsspelet i ödesmatcherna mot IFK Göteborg och Falkenberg.
Därför är det med minst sagt blandade känslor som man bevittnade eftermiddagens skådespel: Trevligt med tre poäng, bra att man inte kom sist, men…
Det var för sent.
Alldeles för sent.
2. Skillnaden mellan 2016 och 2020
Den skillnaden var tydlig idag. Henrik Larssons lag som åkte ur allsvenskan för fyra år sedan hade inte kunnat prestera en sådan här insats. Den individuella kvaliteten fanns inte i det laget.
Det gör ju också årets fiasko extra irriterande. Kapaciteten fanns i laget, men man fick inte ut den när det krävdes.
Att 2016 års upplaga tog tre fler poäng i allsvenskan än årets är inte heller smickrande för HIF anno 2020.
3. Tack för era insatser, Olsson, van den Hurk och Diskerud
HIF:s tre stjärnspelare gjorde alla starka insatser idag i det som av allt att döma var deras sista matcher för klubben för den här gången.
Mix Diskerud var bäst på plan i sin mittfältsroll och anfallet där han först vann boll i mittcirkeln, skickade vidare den till Max Svensson innan han löpte 40 meter, fick tillbaka bollen och gjorde ett bra avslut, ger ammunition åt de som menar att Olof Mellberg slösade bort hans kvaliteter genom att matcha honom som mittback.
Själv är jag inte säker, jag tycker att Diskerud varit stark och välbehövlig även på den positionen.
Däremot är jag säker på att detta var hans sista match för HIF. Vi önskar Mix Diskerud lycka till i framtiden!
Anthony van den Hurk är för bra för superettan och HIF behöver så klart också bli av med lönekostnader inför den kommande säsongen. Hans kommentarer i HD pekar också emot att det bara blev ett år och elva mål i HIF för den hårt jobbande anfallaren, en potentiell målmaskin i ett bättre allsvenskt lag.
Martin Olsson lär inte heller bli kvar i sin jakt på en plats i Janne Anderssons EM-trupp. Däremot kan vi hålla alla tummar på att snart få se honom i den rödblå dressen igen – kanske kan han redan nästa sommar göra en Granen och vända hem från ett stort mästerskap till superettan?
4. Nordvästskånsk framtid
Max Svensson och Alex Timossi har kastat bort alldeles för många matcher i år på anonyma mittfältspositioner. Idag var båda på hugget och de visade också på nytt att de är bra avslutare. Trots spel på stundtals märkliga positioner och formsvackor kom de båda upp i sex respektive fem mål i årets allsvenska. Det är inte dåliga papper i ett bottenlag.
Duon kan, likt 2017, spela ledande roller i HIF-offensiven i superettan. Svensson, från Teckomatorp, har kontrakt över nästa år. Helsingborgaren Timossi är ju inlånad från Bayern München, men det vore väldigt trevligt om HIF har möjlighet att lösa en permanent övergång.
Tillsammans med Rasmus Jönsson (Viken, kontrakt till 2022) och en av dagens bästa spelare, Andreas Landgren (Helsingborg, utgående kontrakt), kan de bli den nordvästskånska stommen och hjärtat i det lag som ska försöka ta sig tillbaka till allsvenskan direkt nästa år.
Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att HIF:s högsta prioritet när det bygga trupp inför den uppgiften måste vara att få till fortsättningar för Landgren och Timossi.
5. Det blev ingen sistaplats
Nej, HIF har fortfarande aldrig slutat sist i allsvenskan.
Något ska man ju glädja sig åt.
Från dagens match kan vi också notera att HIF gjort fyra mål i en och samma halvlek i seriespel för första gången sedan hemmamötet med Brommapojkarna 2013.
Brommapojkarna. En av nästa års motståndare. Vasalund, Akropolis, Dalkurd, IFK Värnamo, AFC Eskilstuna och Norrby är några andra.
Bortamatcher där det kommer att vara folktomt även utan coronavirus. Roligare saker kan man tänka sig. Men så blir det, för att HIF inte kunde leverera spel på dagens nivå förrän nu.
Superettan ska kämpas igenom. Det är bara att acceptera och förhoppningsvis dröjer det bara ett år och några månader innan HIF spelar en allsvensk match igen.
