Spegel: Santos frälste HIF
Det behövdes rutin i form av en formtoppad brasse för att HIF skulle få med sig ena poängen till Helsingborg. MFF ägde första halvlek men med en stark slutforcering kunde HIF mycket väl ha fått med sig tre poäng hem till Olympia.
Det blev som vanligt en underhållande tillställning i derbyt. Båda lagen ville framåt och det märktes att MFF satte allt på ett kort redan från början. HIF blev kanske inte överraskade, men tycktes ändå tagna av stundens allvar. Man spelade MFF i händerna under hela första halvlek. Nästan alla närkamper vanns av malmöiterna. Bollen kom tillbaka direkt och laget fick inget andrum. Betydelsen av Bedoyas frånvaro var påtaglig under första delen av matchen. David Accam var vilsen och Simovic fick inget understöd. Backlinjen blev pressad och tvingades till föga konstruktiva långa bollar. HIF fick inte alls igång sitt framgångsrika presspel. Istället var det MFF som praktiserade HIF:s framgångsrecept.
Symptomatiskt kunde MFF göra 1-0 av den ur HIF-ögon illa omtyckta Simon Thern. Målet var dock ett resultat av Erlend Hanstveits passningsgroda. Hanstveit skulle dock få sin revansch. En snabb omställning i andra halvlek bäddade för ett underbart inlägg från norrmannen och Álvaro Santos kunde med en lika underbart placerad nick kvittera. 1-1 i matchen och även utjämnat för norrmannen som nog jublade alldeles extra med tanke på fadäsen i första halvlek. MFF tröttnade ordentligt i andra halvlek. HIF ägde matchen och en nyss nämnd brasse som kom till HIF för tretton år sedan fick återigen spela huvudrollen.
Álvaro Santos. Han förändrade tydligt matchbilden. En oerhört underskattad targetplayer, som när han kom in underlättade för Simovic och även för Accam som nu hittade sin rätta position på vänsterkanten. Med sin fart och teknik är denna plats gjuten för Accam. Jag tror även att Roar Hansen fick sig en tankeställare hur han bör formera laget för att utnyttja Accam på bästa sätt. Loret Sadiku fortsätter att övertyga men däremot hade Peter Larsson det tufft. Vågar Roar Hansen peta Larsson till förmån för Walid Atta mot Åtvidaberg? Det blir mycket intressant att se.
Sammantaget var det ett rättvist resultat om man tänker på både första och andra halvlek. Men det skulle förvåna mig om inte David Accam grämer sig för att han valde att dribbla och inte skjuta i bortre hörnet precis i slutet eller att Robin Simovic grämer sig för att MFF:s målvakt gjorde en kanonräddning på hans projektil med tio minuter kvar. HIF behåller sin svit med gjorda mål i varje match men spräcker sin segersvit. Det är kanske läge att påbörja en ny på lördag med Alejandro Bedoya i laget. Det viktigaste var trots allt att inte förlora matchen. 1-1 är nog trots allt HIF minst missnöjt med då man behåller försprånget till sex poäng mot MFF.
