Sporten ett föredöme
En personlig betraktelse av ett bra årsmöte på Sundspärlan 14 mars 2016.
På gårdagens årsmöte var sporten ett föredöme på många vis. Jag förundras över hur väl man har lyckats under 2015. Henke har sålt spelare för över 35 miljoner, köpt för under 200 000, dragit ner kostnaderna med ungefär 3 miljoner på årsbasis och samtidigt har vi varit sportsligt stabila jämfört med 2014.
Men hur viktigt och strålande resultatet än är. Som föredöme och positivt exempel var Jonas Eidevalls presentation av transferfönstret ännu bättre. På ett tydligt och pedagogiskt sätt förklarades risker, strategier och resultat. Allt utan att konfidentiell information lämnades ut. Proffessionelt och inspirerande!
Där Jonas mål var att visa medlemmarna inte bara vad det sportsliga teamet gör utan också hur de tänker, verkade ordförande Sten-Åke Tjärnlunds mål ha varit ett annat. Det var tydligt att första prioritet var att få till ett lugnt årsmöte utan stridigheter och när det inte lyckades blev Sten-Åke arg. Men Sten-Åke, de frågor som ställdes om Lagerdère-avtalet var analytiska och välformulerade och när medlemmarna inte förstod berodde det på att presentationen var luddig och att dina uttalanden, åtminstone skenbart var motsägelsefulla.
Jag är numera övertygad om att det är bra för HIF att omförhandla Lagerdère-avtalet. Jag tror att man lyckats med att tidigarelägga intäkter utan att förlora på det och att de avhoppade styrelsemedlemmarnas kritik gäller viktiga detaljer som senare har blivit korrigerade. Men utan envisa frågeställare i går hade jag varit mycket skeptisk. Varför presentera något som är bra med hjälp av dimridåer? Och skyll inte på konfidentialitet. Lär istället av sporten.
Också presentationen av det ekonomiska läget var onödigt luddig. Jag vet att årsredovisningen måste vara skriven efter vissa mallar, men på årsmötet kan man presentera resultatet på det sätt man vill. Eftersom årsredovisningen och presentationen av ekonomin gav en skev bild, såg sig Jonas föranledd att visa att sporten klarat sig tre miljoner bättre än vad som framgick. Men om sporten gått tre miljoner bättre måste något annat ha gått tre miljoner sämre. Vadå? Det framgick aldrig.
Medlemmarna fick en klar bild av vad sporten gjort både strategiskt sportsligt och ekonomiskt. För resten av verksamheten var bilden som presenterades påtagligt luddig och osammanhängande.
Det var tydligt att Sten-Åke försökte managera årsmötet i stället för att försöka få medlemmarna delaktiga och engagerade. Han ville ha en positiv stämning och han ville undvika en infekterad diskussion med negativ publicitet. Det är inte en sådan ordförande jag vill ha.
Jag vill ha ett HIF där strategiska beslut och policy-frågor diskuteras öppet med medlemmarna. Jag vill inte ha kvar det HIF där viktiga långsiktiga beslut fattas bakom stängda dörrar och medlemmarna presenteras färdiga, redan beslutade lösningar. Jag vill framförallt inte ha kvar det HIF där risker och policies inte diskuteras öppet.
Valet av klubbdirektör är nästa viktiga fråga för föreningen. Vad för slags klubbdirektör vill vi ha? vilken profil? vad är viktigt? vilket slags ledarskap? I mitt tycke är det styrelsens uppgift att föra ut frågan till medlemmarna. I en presentation av en profilbeskrivning på årsmötet eller i ett inlägg på HIF-bloggen eller i en intervju med HIF-media eller på något annat sätt.
Med sådana årsmöten som i går är jag dock inte orolig för framtiden. All heder till Johan Larsson som både tog jobbet och vågade att skriva motioner och till Tomas på HD. Utan hans artiklar hade vi aldrig haft en så bra diskussion om Lagerdère-avtalet.
Vi medlemmar måste fortsätta att vara nyfikna och kritiska. Då kommer vi att bli belönade med ett bättre och starkare HIF.
