Thörn: Guds gåvor...
Ungefär 12 km nordväst om staden Salisbury, England står ett par stenar i en cirkel. Det är numera känt i folkmun som Stonehenge. Länge fanns det flera olika teorier om stenarna. En del ville få det till att det var ett romerskt tempel. Kanske var det danskarnas verk? Sen så finns det alltid de som vill att Gud ska ha ett finger med i spelet.
Det råder dock ingen tvivel om att Tage Johansson och Georg Bengtsson skapade det som idag heter Helsingborgs IF, även om jag själv vill få det till att Gud även här spelade en roll. Krister Azelius som för ett tag sedan satt som ordförande i Helsingborgs IF, ville få det till att Gud hade ett finger med i spelet när Andreas Granqvist valdes som sportchef i samma förening. En sådär lagom ribba för en person som aldrig haft någon erfarenhet av en sådan position. Personligen vill jag inte sätta någon religiös stämpel på Granqvist, även om jag tycker att han steg för steg, säsong för säsong har utvecklat både truppen och organisationen till det bättre. Han har behövt längre tid än 6 dagar för att få ihop det lag som vi nu ser på Olympia men i början på April hade han ändå gett Jörgen Lennartsson en trollgubbe vid namn Ali, en finländsk Joker på mitten, en defensiv goliat från Kristianstad samt ett par andra komponenter som en tränartrojka definitivt ska kunna använda för att på ett lugnt och bekvämt sätt ta sig igenom en Allsvenska utan att behöva oroa sig betänkligt om en bottenstrid. För ja, så bra är truppen.
Vi måste göra det bästa av de gåvor som gud eller vår sportchef gav oss. För tillfället lyckas inte Jörgen Lennartsson få ut max av truppen han har framför sig. En stor anledning till det är att han inte riktigt verkar ha bestämt sig för vilken mentalitet hans lag ska ha. Istället har man hamnat i ett taktiskt vakuum där defensiven är för dålig för att vara en typisk cynisk nedflyttningskandidat. Samt en offensiv som är för dålig för att vara ett lag med ambitioner på den övre halvan. Både han och jag rörande överens om att spelskickligheten och offensiven mycket väl passar för ett lag som vill ha bollinnehav och låta bollen göra jobbet, något som inte direkt är signifikativt för en nedflyttningskandidat. Men i vittneskonfrontationen efter matchen finns en bild på Helsingborgs IF samt en på Stonehenge. Detta då likheterna i modus operandi när det kommer till rörlighet och förmåga till bolltempo i sina värsta stunder är snarlika. I sina bästa stunder visar dock HIF upp en ganska fin förmåga att snabbt flytta boll från spelare till spelare. Det finns därför en väg framåt. Det som så fint på tränarspråk kallas utvecklingspotential.
Det är dock omöjligt att bygga vidare på offensiven när defensiven är så pass spretig och nerlusad av panik som den är. Just nu kostar den poäng på ett sätt som inte är hållbart i längden. Det är djupt oroande hur lite trygghet HIF har i denna del av spelet då man knappast kan ha gått in i säsongen med ett tankesätt som innefattar spelmässig dominans i varje match. Symptomen av icke-existerande press på bollhållare samt en alltjämt låg försvarslinje som ofta befinner sig nära egen målvakt tyder inte på en trygghet i det egna agerandet. Snarare tyder det istället på ett lag som har låg tilltro på sig själva. Detta gör att man tappar ledningar på listerlandet och i huvudstaden. Ja, det finns få lag som tar poäng på Tele 2. Det finns även få lag som tappar 2-0 och guldläge till 3 poäng.
Panik? Kris? Trams. För HIF och Jörgen Lennartsson handlar det bara om att bestämma sig. Inse förutsättningarna Gud gav oss och börja anpassa spel efter motstånd istället för att tro på taktiska universallösningar. Just motståndet härnäst är Degerfors och Värnamo. Förutsättningarna här är goda för både spelmässig dominans och 6 poäng. Annars har vår sportchef Gud på sin sida för att agera. Man måste som sagt göra det bästa utifrån sina förutsättningar. Så även han.
