Thörn: In The Notepad: "Det stora hindret för HIF är de själva"
- They think its all over…
Säkert en hel del som blir nedslagna över dagens förlust. Givetvis ska man vara besviken över tre uteblivna poäng mot ett lag som man ska på slå, på hemmaplan när man väl har momentum, när man hade chans att kapa avstånden mot lag nummer 4:a och neråt. Samtidigt är det lätt att man glömmer bort helhetsperspektivet. HIF är fortfarande med i detta racet, har fortfarande ett gott schema och jag vill fortsatt hävda att det stora hindret för HIF resten av året fortsatt är de själva och inte något annat lag.
- The problematic aspect…
Det positiva för HIF jämfört med sina toppkonkurrenter är schemat. Det negativa för HIF är man fortsatt gör sina sämsta matcher för året mot lag som egentligen har materialet för att slå. Problemen från våren har blivit mindre i sin storlek, men de sitter fortsatt kvar som ett sår på ett HIF som för tillfället sitter i en sits de inte var beredda på i början av året. Man kan till och med gå så långt att detta är det enda frågetecknet som ligger kvar över Kleber Saarenpää. Klarar han av att vinna matcher som han bara ska vinna?
Etablerade försvar är fortsatt Klebers gäckande problem. Bolltempot blir lågt. Inspirationen landar i halvchanser, spelare som vägrar bryta mönster, intensitet som sällan flyttar lagdelar.
Ska HIF upp detta året måste han hitta vägar att vinna trots att han möter lag vars själva existensberättigande i Superettan ligger i etablerade, kompakta försvar. Det är den sanna anledningen till att HIF:s hemmastatistik ser ut som den gör. Det kan även bli anledningen att HIF missar uppflyttning.
- The dead meat…
Jag har ingenting emot att Kleber gjorde tidiga och många byten. Snarare tyckte jag det var helt rätt. Det enda tragiska i sammanhanget var att det hade väldigt lite inverkan på matchbild och intensitet. Hellborg var intetsägande, Kabashi likaså. Chika Chidi löper, men är lika trubbig som en smörkniv i träslöjden. Milan Rasmussen var den enda av de tre som faktiskt fick något uträttat, om än det var smått och sällan med slutprodukt.
HIF:s trippelbyten gjorde inte bara mer tydligt att de två förstnämnda nog kommer få leta ny klubb efter säsongen men även hur svag HIF:s bänk är. Det är få spelare från HIF:s bänk som sprider skräck, är i form och visar initiativ när de väl kommer in. Inte helt oproblematiskt för ett lag som kommer behöva spelare som kan komma in och vinna matcher för HIF.
- Not all doom and gloom…
Det är som mörkast innan det är becksvart som Mao en gång sa. Därför är det skönt att det faktiskt fanns ett ljus i dagens plump. Speciellt med tanke på att Jon Birkfeldt missar den viktiga matchen borta mot Östersund. Benjamin Örn. Det fanns få spelare idag som verkligen visade vilja, glöd och intensitet. Benjamin Örn var en av dem. Visst, han har fått tagit en hel del skit av mig i både podd och skrift detta året, men grunden till det ligger i hans potential. Alla kan se att det ligger en ytterback som kan bli riktigt, riktigt bra om ett par. under detta andra år i HIF-tröjan har han tyvärr hitintills inte riktigt levt upp till den utvecklingen som vi såg framför oss detta år.
Med det sagt: Han är 20 år. Han vågar. Har teknik. Har spelförståelse. Hans moderna tolkning av ytterbacksrollen gör att jag fortsatt tror på honom. Det enda som saknas är kyla och jämnhet. Sådant behöver man speltid för att utveckla. Det spelade han till sig idag.
Anthony Thörnanthony30694@gmail.com@AnthonyThrn2024-09-01 17:52:50
