Thörn: In the playlist... " Just nu HIF:s bästa mittback. "
" Elitfotbollen är obarmhärtig. Vem som helst ser att Benjamin Örn har talangen och skickligheten som krävs för att spela på en högre nivå än Superettan. Vem som helst ser att spelförståelsen och att lära sig värdera kommer bli avgörande för om han gör det eller inte. "
Circle the drain…
Kjellnäs, Gigovic, Acquah… Det är ganska tydligt att en nyckel till att HIF:s offensiv kommer igång igen är att denna mittfältstriangel hittar sin symbios som fanns i början av året. I takt med att året har gått har HIF:s offensiv gått i stå då man sällan spelar bollen i fart, man springer och springer, spelar bollen till varandra men utan att den sätts på fart.
Det är klart att en större del av ansvaret ska läggas på Benjamin Acquah, som har en större offensiv roll och offensiva kvaliteer och därmed också ska agera offensiv nål till den tråd som finns. Samtidigt blir det för enkelt att peka allt offensivt ansvar på honom, istället handlar vägen framåt offensivt om att bolltempot måste bli högre. Mycket högre.
You get what you give…
Vi har alla gillat Benjamin Örns hårda stil trots sin unga ålder. Man kan säkert även argumentera att den var den största anledningen att han tog staden Helsingborg med storm förra året. Men nu har han snart ett år av Svensk elitfotboll på nacken. Man kan inte vara ung för evigt. En stor del om att nå toppen av sin potential handlar om spelförståelse och att lära sig värdera. Man kan inte glidtackla, utan högriskläge, med flera man på rätt sida, med ett gult kort, utan att vara helt säker på att träffa boll.
Dumt. Men det tar mig inte helt på sängen. Snarare var det bara en tidsfråga. Jag hoppas att han lär sig, tar det som ett misstag och går vidare. HIF kommer gå igenom flera barnsjukdomar med sina talanger detta året. Benjamin Örns disciplin är en av dem. Elitfotbollen är obarmhärtig. Vem som helst ser att Benjamin Örn har talangen och skickligheten som krävs för att spela på en högre nivå än Superettan. Vem som helst ser att spelförståelsen och att lära sig värdera kommer bli avgörande för om han gör det eller inte.
Simple man…
HIF:s spel under Kleber Saarenpää är just nu för enkelt. Det är för förutsägbart med för lågt tempo och för lite eget initiativ för att kunna spela hem tre poäng. Lågt tempo innebär för långt mellan lagdelarna, då spelarna själva försöker kompensera det låga tempot i bollen med löpningar till ytor som egentligen inte skapar någon farlighet. Taylor Silverholt sätts sällan i lägen och djupledslöpningar där avslut är en touch bort. Under tiden är det otroligt lätt för motståndarnas kollektiva försvar att flytta med både boll och löpning. Svaret blir ett händelsefattigt, svagt, tempo fattigt spel.
It’s getting better man!
På den ljusa sidan. HIF:s försvarsspel är bra idag. En stor anledning var Thomas Rogne. Men! Den största var nog Wilhelm Nilsson. Borta är den lite vilsna attityden och stilen, kvar är tryggheten, rörligheten och spelförståelsen. Han börjar mer och mer visa tydligt att det här är ännu en riktigt bra värvning av Mikael Dahlberg. Allt som oftast på rätt plats, sällan en felpass och är just nu HIF:s bästa mittback.
Where is my mind?
Ja, var är ditt huvud, Kleber? Ingen kan argumentera emot att du har satt defensiven. Men för egen del är det väldigt tydligt att något måste börja ske offensivt. Ingen anledning att resignera det taktiska schackbrädet fullständigt och börja om på ruta ett. Men en del handlar av att vara tränare handlar också om att agera proaktivt, agera efter det som är uppenbart och göra förändringar, inte minst i en storklubb som HIF. Just nu är det inte defensiven som felar. Utan offensiven. Kanske handlar det om göra byten på enskilda spelare, kanske om att gå över till ett mer utpräglat 4-2-3-1 eller 4-4-2 i offensiven. Tiden för likgiltighet är över. Something’s gotta give…