Thörn: In The Playlist... TFF - HIF 0-1. "Kleber har förstått från första dagen"
HIF vann sin Träningsmatch borta mod Trelleborg. Det här är i min spellista efter 90 minuter:
Gettin Jiggy with it...
Visst, bara 180 minuter under Kleber Saarenpää men ändå känns laget betydligt mer taktiskt kongruent än hela förra säsongen. Fullkomligt barockt givetvis men ändå sanning. Jag har aldrig varit ett “fan” av avslaget presspel som inte riktigt vågar utmana motståndarnas försvarslinje men med det sagt tycker jag att sättet som man försvarade mot Trelleborg var enkelt och effektivt, speciellt med ett ungt och oerfaret lag. Man håller sina linjer breda och täta mellan varandra, vilket förhindrar eventuella långa genomspel mellan sina lagdelar, något som var ett enormt problem förra året.
“Jameh… Offensiven då?” Sure, det var väl inte direkt “Hästa-kaffe” över HIFs offensiv men det gav mig ändå känsla av röd tråd. Vann du bollen, Loeper? Då åker vi! Snabbt, fokus på snabba omställningar som förvisso lägger högre vikt på individuell förmåga, snabbhet och effektivitet än de senare årens tragglande med den rödblå Jackson Pollock-målningen av bollinnehav, yttrar som till tonerna av Hellströms “Magiskt men Tragiskt” desperat försökte få ett inlägg till en isolerad anfallare som alla svär åt för att han inte gör mål. Skönt och en känsla av avsvettning från föregående säsonger känns redan. Så Ja, Kleber… I can get jiggy with it.
Wild Horses...
Sambatoner från Belo Horizonte? Joga Bonito? Nej, Jag tycker faktiskt inte anfallsmässigt att Milan Silva Rasmussen var den som du bör ta med dig från träningsmatchen ifrån Trelleborg. För det anlände en tanig liten kille från Ghana en gång, sommaren 2021. Hans första träning var med Rögles A-lag. Han stod så klart ut då med sin teknik. Därför var dagarna därefter betydligt mer intressanta, för han stod ut även då. Han ville mycket. När alla andra ser en fint och en passning, ser Benjamin Acquah fyra dribblingar och djupledspassning. Jag har svurit åt honom eftersom jag vet att det finns där, den där närmast gudabegåvade talangen att få rigida, skandinaviska försvar att se ut som om Moses delat dem likt Röda havet. Om vi ska vara helt ärliga mot Benjamin har han kanske varit det största offret för HIF:s kaos de senaste två åren.
Finast av allt? Kleber Saarenpää verkar från sin första dag ha förstått den där uråldriga sägningen… “You don’t put a saddle on a mustang”. Jörgen Lennartsson försökte spela honom likt den taktiska dinosaur han var. Mattias Lindström och Alvaro Santos försökte spela honom i alla möjliga roller. Kleber Saarenpää spelar honom som den vildhäst han var född till.
Samba?... Samba!
Men även om Benjamin Acquah stal Milan Rasmussens rampljus så stod den unge dansken för en väldigt fin insats. Snabb, teknisk, intelligent. “Flashig” spelare som kommer sätta skräck i många superettan-försvar detta år. Där Erik Ring hade tunnelseende, ser Rasmussen fotbollsplanen likt en savann. Kleber Saarenpääs spelsätt funkar bara med rollspelare som kan ta bollen till punkt A till B snabbt och som kan bryta mönster när resterande 90 minuter baseras på simplifiering av spelet fotboll. Milan Rasmussen är utan tvekan välscoutad och värvad utifrån spelsätt och identitet snarare än statistisk. Doktrin-Förändring under Mikael Dahlberg? You bet. 20 år? 4 års kontrakt?. Dahlberg är nogrann.
Heart and Soul...
Nåja… Låt oss prata om det som alla pratar om. “The red and blue Cardiac kids” dök upp igen. Man kan prata mycket om generationsväxling och akademisatsning i media men det funkar bara om de dels får speltid och dels om de gör det bra. Att de är tekniska, dynamiska och ettriga visste vi redan. Men har de fysiken? Spelförståelsen? Benjamin Örns tackling 30 minuter in och efterföljande gormande på en åmande Trelleborgs ytter, Simon Bengtssons heatmap, Lukas Kjellnäs förmåga att låsa mittfältet mot Charlie Webergs instick och intensitet mot domare, Ervin Gigovics teknik.
Det här laget kommer antagligen inte gå hela vägen i år. Men det kommer antagligen bli det roligaste laget att följa på många år. Jag ser hellre Simon Bengtsson slå bort en enkel passning när han egentligen inte skulle göra det än och skrika mig hes på någon inhyrd legosoldat som aldrig kommer förstå eller vilja första staden Helsingborg, institutionen Helsingborgs IF och det arv som kommer därefter. Än så länge ser det ut som att det dynamiska offensiva spelsättet och de simplifierade och strukturerade defensiva ledstjärnor man lever och lär efter passar det här unga laget väldigt, väldigt väl. Intressant.
Who Are you?
Negativt? Det är väldigt tydligt att HIF fortsatt saknar en central mångfacetterad innermittfältare. Han ska kunna styra spelet, gärna ha en fin passningsfot, med en god förmåga att vinna boll. Helst ska han även kunna få fram världsfred, utvinna energi av vatten och om han har tid över även vinna Nobelpriset i litteratur. Med tanke på att HIF:s blomstrande ekonomi är detta säkert en enkel uppgift att vaska fram. Skämt åsido, så gjorde Lukas Kjellnäs och Ervin Gigovic verkligen inte bort sig idag, men det blev ändå tydligt att den offensiva “impacten” saknades. Även om de båda är med i kampen om en startplats detta året så behöver de båda någon att luta sig mot, både offensivt och defensivt. Vi har vetat detta en längre tid, men dagens match var den spelfilm som alla behövde för att visa att det bör vara högst upp på listan. So... Who Are you?