Hitom John Jr Igbarumah
Juldagen 2024 står det klart att John Junior Igbarumah lämnar för FC Sogdiana i den Uzbekiska högstaligan. Främmande mark för John och lika främmande är det landskap som Sandvikens IF nu kliver ut i. Ett landskap vi alla förvisso visste fanns. Ett där rödvitts resa skulle fortsätta utan en draken Elliott. Men kanske att vi för stunden, såhär i mellandagarna kan nöja oss med att se tillbaka på det remarkabla som var John Juniors tid i klubben. Vi spolar tillbaka bandet lite drygt tio år:
Sandvikens IF har precis presenterat några nya spelare.
Det stora namnet är Gefle IF:s mittback Olof Mård, som kommer direkt från allsvenskan och Strömvallen.
De övriga är Emil Oremo, som tidigare varit i SIF, och Omar Guidji, båda Söderhamn. Ny är dessutom John Junior, Syrianska IF Kerburan från Västerås
Det är 2014 och orden är Stisse Åbergs på lokalsporten. John Junior Igbarumah, till höger i bilden fångas av fotografen samtidigt som han rättar till kragen på den rödvita tröja han förmodligen dragit på sig för första gången. Fokus ligger såklart (med rätta) på det allsvenska nyförvärvet Olof Mårds återkomst i backlinjen. Och det är ju så med foton, att dom aldrig riktigt tycks tas när man har allt i ordning. Och det är ju så med avgörande händelser, att man så ofta uppfattar dem först med några års perspektiv.
Datumet är den 10:e november och det har stått klart ett tag att Sandvikens IF inte kommer att lyckas studsa tillbaka efter respasset från Ettan norra året innan. Ett på pappret starkt lag fick se sina toppambitioner springa gatlopp genom säsongen med start i det legendariska magplasket på Jernvallen mot Morön (0-1) och hade sedan länge tappat serieledande Piteå ur sikte när man i säsongens sista match kryssade (3-3) mot Anundsjö.
Så såg det ut när John Junior Igbarumah tog ett till synes försiktigt steg i karriären, från fotboll på gatorna i Lagos, till ett svinkallt Sverige och resultatlösa provspel med allsvenska klubbar. Efter en mellanlandning i Syrianska Kerburan. När en av våra största anslöt till rödvitt.
Jag har ett smått Roy Anderssonskt minne från den tiden. Vinter 2015 och nyskild. Jag står bakfull på balkongen till den etta jag övernattar i varannan vecka. Jag tänder en cigarett (som sagt, nyskild) och tittar ner över Hyttgatan som ligger i grått slask. Igenom snöblandat regn joggar en sammanbiten, som ur en Rocky-film tagen John Junior, vårt nyförvärv.
Jag minns att jag tänker:
- Den här killen är på riktigt.
Det tog 7 minuter av premiärsäsongen för John att visa vad som var i görningen när han med nytillträdde tränare Stefan Lundins ord “Klackar bollen över en försvarare och sedan drar han till bollen på halvvolley.”. Killen som nämnts lite i en bisats hade när året var slut utsetts till lagets viktigaste spelare och var den avgörande faktorn till att tron återkommit till sandvikenpubliken.
Det var dock främst den framspelande Igbarumah som hjälpte laget till en andraplats efter Enskede och nye anfallaren Anthony Allison till 20 mål.
Inför 2016 värvades två nya anfallare i landsmannen Sunday Bale (senast Uppsala IF) och från Västerås hämtade Marcus Hägg. En nästan löjligt överlägsen Igbarumah serverade boxspelaren Bale och måltjuven Hägg som slutade på 16 respektive 33 mål. Av 95 gjorda mål var John direkt inblandad i 28. Inget kunde stoppa Sandvikens IF och 2017 skulle klubben återigen tillhöra division 1.
Återkomsten till division 1 blev tuff både för Sandvikens IF och för John. Med Pelle Olssons tillträde under höstens bottenstrid kom också en ny fotboll, nya ramar där andra egenskaper efterfrågades. Kreatören bakom 2016 års avancemang hittade sig själv plötsligt på bänken. Hade magikern från Lagos slagit i taket på ettan-nivån? Knappast.
Igbarumah flyttade dit hans tjänster uppskattades. Efter en succésäsong i Carlstad United värvades han av allsvenska Sirius och slutligen till Dalkurd. Under tiden stabiliserade Pelle Olsson rödvitt i (numera) Ettan utan att på riktigt utmana i toppen. Utan att riktigt engagera sandvikarna.
Martin Falks tillträde på tränarposten till säsongen 2021 innebar en ny fotbollsrevolution och den 18:e januari kunde den perfekta pusselbiten till detta nya lagbygge presenteras. John var tillbaka. Den här gången inte bara som den kreative, irrationella yttern utan lika mycket som presspelaren, ledaren, poängspelaren Igbarumah. Den som tog närkamperna under perioder av ängslighet. Den som klev fram som målskytt när anfallet inte levererade. Den som personifierade det nya djärva spår 2023 som skulle leda till Superettan.
Åsikterna har varit många om John Junior, behovet har funnits att placera honom i allsköns väntade fack. Inför vissa säsonger uträknad, till och med bänkad. Show man, trollgubbe, omöjlig att instruera. Det har aldrig tagit särskilt många matchminuter för den typen av antaganden att komma på skam.
- Varför ler du när du spelar? Frågar reportern i Aftonbladets intervju från 2022.
- Fotboll är underhållning, svarar John.
Måhända att det ur tränarperspektiv finns något problematiskt i den filosofin. Att behovet finns av att ens varsamt lagda pussel ska ligga på plats. Men pussel och bygge kanske också är dåliga metaforer för ett fotbollslag. För fotboll. Man bör kanske snarare se på det som en drinks olika ingredienser, smaker, svårighetsgrader och funktioner. Och att John Junior Igbarumah är shakern.
Tack John, för vad du gjort för Sandvikens IF.
Och så trosbekännelsen:
Vi tror på rödvitt allsmäktigt,
Vår glädjes och ängslans skapare.
Vi tror ock på John Junior Igbarumah
Vilken spelat på Lagos gator
Väckt en fjärran stålstad
Pinad under Pelle Olsson
Understundom förvisad till bänken
Nedstigen till Carlstad, Sirius och Dalkurd
På det tredje året uppstånden från Ettan norra
Återbördad av Martin Falk
Sittande på allsmäktig Eldars högra sida
Därifrån igenkommande till svensk elitfotbolls avund
Vi tror ock på halvvolleyn mot Avesta
Och målen på gamla Ullevi
På räderna i Gefle IF:s straffområde,
Och 2016 års servis till Bale och Hägg
Ett avslutat ärende och ett i det rödvita minnet evigt liv
