Sommarvärmen ersätts på söndagen av intensivt regnande. På Källbrink tar Huddinge årets första hemmaseger när Åtvidabergs FF besegras med 2-1. Det är en segermarginal som borde varit större men missade målchanser innebär att tilläggsminuterna blir onödigt spännande.
0 kommentarer
Huddinge IF har kvalificerat sig för rond 2 i Svenska Cupen som ska spelas under perioden 20 – 22 augusti. Vi kommer att få hemmamatch, spelas troligen på torsdagen, den 22:a, men det kan bli dagen innan, beroende på vilket lag vi får möta.
På söndag, 30 juni, avslutar vi vårsäsongen när Åtvidabergs FF kommer till Källbrink, avspark klockan 15.00. Vi har mött ÅFF en gång tidigare i seriesammanhang, restriktionsåret 2020 var det endast enkelmöten och vi förlorade hemma med 1-0, samma siffror som vi förlorade med på bortaplan i årets premiäromgång. Men 2014 var det annat ljud i skällan när vi besegrade det då allsvenska ÅFF i Svenska Cupen.
När Huddinge ställs mot bogeylaget Nyköpings BIS är det definitivt fel tidpunkt att bli inspirerad av pågågående EM-turnering och svara för ett praktfullt självmål, insparkat via egen lagkamrat. Det ger Bissarna en grund att stå på och till slut tar de med sig en 3-1-viktoria hem till Nyköping, utan att övertyga det allra minsta.
Huddinge verkar uträknat i Svenska Cupen med underläge 1-2 mot Nacka FC och klockan är inne på femte övertidsminuten. Då kvitterar David Nyman! I förlängningens sista minut dunkar sedan Ousman Touray in en frispark för seger, 3-2, och avancemang. Huddinge ger aldrig upp!
Vår andra säsong i Norrettan fick en katastrofal inledning med sex förluster innan vi tog vår första seger, hemma mot Motala AIF. Sedan pisk med 4-1 borta mot IFK Luleå, vilket blev Patrick Hultmans sista match som huvudtränare. Håkan Pontén Andersson återkom för en andra sejour hos oss, det uttalade målet var att ”stoppa blödningen”. Det började lovande med mållöst borta mot IK Brage i första matchen, därefter tog vi emot ”bogeylaget” Nyköpings BIS på Källbrinks gräs.
Jag ser en hel del fotboll live, inte bara Huddinge IF. Lördagens match i Mjölby var årets 66:e. På vägen dit passade jag på att göra en avstickare i utkanten av Norrköping för att se den 65:e. I annat forum skriver jag om och kring en del av dessa matcher. Så här beskriver jag stoppet på vägen till Huddinge IF:s bortamatch i Mjölby.
Huddinges tre senaste bortamatcher har gått i Östergötland och efter lördagens 3-0-seger i Mjölby har dessa matcher inbringat sju poäng. Faktum är att våra samtliga tre vinster har tagits i det landskapet, totalt 10 av våra hittills inspelade 11 poäng. Det gör att våra längsta bortaresor känns riktigt överkomliga.
Förra året, söndagen den 18 juni, satte jag mig i bilen för en långresa till Mjölby för att besöka Vifolkavallen. Det blev en resa som jag sent ska glömma. Vädergudarna måste ha missat att svenska midsommarhelgen var först nästkommande helg ty de öste på för fullt. Rena vattenfallet mellan varven. Amfibiefordon hade varit att föredra. Gudskelov så skulle matchen gå på konstgräs så jag slapp göra den långa resan förgäves.
Huddinge IF, ”version hösten 2023”, återuppstår på söndagen på Fastighetsteknik Arena i utkanten av Norrköping och det betyder snudd på ogenomträngligt försvar i kombination med vassa avslut framåt. Simsalabim, så besegras IF Sylvia med 2-0.
2014 gjorde vi vår första säsong i Division 1 Norra. Efter premiärseger 1-0 mot Skellefteå FF gick vi mållösa mot topplagen IK Frej (0-2 borta) och Athletic FC United (0-1 hemma) innan det var dags att resa till Norrköping för match mot IF Sylvia på Nya Parken, den arena som nu heter Platinumcars Arena – och som vi inte får spela på kommande söndag! Mer om detta längre ner.
Vi förlorar hemmamatchen mot IFK Eskilstuna med 2-0. Den helt matchavgörande sekvensen inträffar i 41a minuten när vår målvakt Leo Dahlborn rammas i mellangärdet av en framstörtande motståndare som inte har någon som helst chans att nå bollen som Leo är i färd att plocka ner. Domaren ger vår justerade målvakt gult kort och Eskilstuna får straffspark som de gör 1-0 på. Vi är för sköra för att kunna vända bottenmötet till seger.
På söndag tar vi emot IFK Eskilstuna i vår hemmaborg, en plats dit Blåtopparna ogärna vill bege sig. Seriehistoriken visar fem hemmasegrar och två oavgjorda med en sammanlagd målskillnad på 20 – 5 i Huddinge-favör. I dagens text ser jag tillbaka, dels på en jakt efter kvalplats, dels på IFK Eskilstunas största fotbollsframgång.
Vi kommer till match borta mot BK Ljungsbro med två startdebutanter, Filip Baser och Måns Klint, skapar tillräckligt med chanser för att ha matchen säkrad redan före paus men vi har inte marginalerna med oss. Intensivt arbete i andra halvlek och ännu fler målchanser borde räckt för seger men till slut tvingas vi konstatera att ett sent insläppt mål innebär 1-1 och endast en poäng i påsen.
På söndag bär det av till Östergötland för tredje gången i år. Nu väntar match mot BK Ljungsbro, en helt ny bekantskap för oss. När jag jagar info noterar jag att klubben utmärker sig genom att INTE finnas med en egen sida på wikipedia!
Den oförliknelige Magnus Uggla släppte en gång i tiden en LP (musikalbum för en yngre generation, CD för de ännu yngre) med titeln ”Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt”. I dag tog jag i skuggan bakom Källbrinks huvudläktare del av snacket efteråt. Det handlade till viss del om lagets spelmässiga självmord men ännu mer om dess otillräcklighet när vi förlorar med 2-0 mot Nacka.
Förra året var första gången Huddinge IF stötte på FC Nacka i en tävlingsmatch. Matchen slutade med HIF-triumf 2-1. Alltid trevligt att inleda en ny relation med seger. Samtliga mål tillkom före paus och vår ledning borde varit större. Under andra halvlek motstod vi alla Nackas attacker och såg till att poängen stannade på hemmaplan.
Det var Londonklubben Millwalls fans som myntade uttrycket ”nobody likes us, but we don’t care. Nu är det dags att applicera detta på Huddinge IF. Alla dessa dubiösa och matchavgörande domslut som går oss emot i match efter match. Det kan sjuttsingen inte vara bara tillfälligheter. Vad har vi gjort för att nedkalla domarkårens vrede? Jag har ingen aning.
Det går liksom en röd tråd genom hela Huddinge IF:s historia, vi vinner mot serieledare när vi ansetts som mer eller mindre chanslösa. Som när vi första onsdagen i juli 2021 åkte till Södertälje för att bli överkörda av Syrianska FC. Under över alla under, det blir HIF som står för överkörningen, vinner med odiskutabla 3-0. Vår enda bortaseger på sex försök mot Syrianska.
Från 22 grader varmt och strålande sol på lördagen till knappt 8 grader och iskallt regn på söndagseftermiddagen. Det är tvära kast i vår värld. Det hade kanske varit överkomligt om det inte vore för att Sleipner besegrar Huddinge med 2-1 på Källbrinks konstgräs tack vare ett mycket kontroversiellt mål i 90e minuten.
1989 blev IK Sleipner den första mästarklubben som Huddinge IF mötte i seriesammanhang. Då handlade det om match i Division 2 Östra (tredje nivån) och vi försämrade norrköpingsklubbens möjligheter till uppflyttning när vi fem omgångar från slutet vann med 2-1 hemma. Leif Eriksson gjorde båda målen. Sleipner missade till slut uppflyttning med två poäng.
Tack vare heroiskt försvarsarbete håller vi 0-0 efter första halvlek borta mot IFK Haninge men vi vill mer. Vi byter in tre spelare och ändrar matchplan vilket ger serieledarna stora problem. De räddar oavgjort tack vare en stekhet kandidat till ”Årets mål” som betyder kvittering till 1-1 och de klarar sig undan förlust när vi inte omsätter något av våra fina lägen på slutet.
På lördag, den 27 april, möter vi IFK Haninge. Avspark klockan 16.00 på Torvalla, en arena där vi sällan fått något med oss. Men det har sällan känts så tungt att skriva referat som efter vår 2-1-förlust lördagen den 3 juni 2017. Vi var på väg mot en 1-0-seger när domaren David Almgren i slutskedet skänkte Haninge en straff och följde upp med att visa ut två av våra spelare.
Vi har sannerligen inte marginalerna med oss. Vi får en utvisning, som assisterade tar, redan i slutet av första halvlek och samme assisterande godkänner ett mål för Arameisk-Syrianska när det ser ut som solklar offside. Mer är det inte som skiljer lagen åt i söndagens match.
Pandemirestriktioner vintern och våren 2021 slog hårt mot allt och alla. Seriestarten flyttades fram till början av juni, något som möjligen talade till vår fördel. Huddinge IF har alltid haft urusla förutsättningar långt fram in i april. Nu hade vi en möjlighet att äta upp försprånget till våra motståndare.
Inför bortamötet mot Smedby AIS predikar Huddinges huvudtränare Abbod Kocadag TÅLAMOD, ty våra motståndare spelar med stort tålamod. Vi får inte falla i deras fälla och gå bort oss. På lördagen vinner vi den taktiska kampen. När hemmalagets tålamod tryter straffar vi dom och tar hem en prydlig 3-1-viktoria.
På onsdagskvällen premiärspelar vi i reservlagsserien, SSH 2. Bortamatch mot division 4-laget Ängby IF:s reserver. Vi kommer med nio spelare ur A-truppen men blir frånsprungna alldeles för lätt och för ofta, tvingas inkassera en tråkig och oväntad förlust, 1-2.
Tidigare elitdomaren Jonas Eriksson avslöjade i måndagens Fotbollsstudion att regeländringar är på gång. Återigen är det förändringar som tar spelet längre bort från spelrytm och ursprungligt tankegods.
Min ambition är att inför varje tävlingsmatch under året påminna om ett motsvarande möte från någon tidigare säsong. Nu på lördag har vi bortamatch mot Smedby AIS i Norrköping. Det hade vi även den 30 april 2016.
Enskede vinner med 3-2 på Källbrinks konstgräs efter en händelserik tillställning. Förutom de fem målen bjuds vi på två röda kort, en sanslös målvaktsräddning, en par uteblivna straffsparkar och otaliga klagomål på hur domartrion sköter sin uppgift vilket leder till ständiga förmaningar och gula kort vid lagledarbänkarna.
Huddinge IF har spelat tio matcher i år. Ingen av dessa har gått på Källbrink, vår hemmaplan. Nu är måttet rågat. Söndagens match i Division 2 Södra Svealand flyttas från Segeltorps IP till konstgräset på Källbrink. Matchstart mot Enskede IK blir klockan 16.00.
”Hemmapremiär” på söndag, på Segeltorps IP. Om vädret tillåter och om ”någon” ser till att planen blir spelbar. Då ställs vi mot Enskede IK, klubben vi mött flest gånger i seriesammanhang. Jag ser med välbehag tillbaka på vår senaste hemmamatch mot EIK, den 4 september 2022.
Skador och sjukdom gör att vi åker till Åtvidaberg med två killar från P19 på bänken. Vi saknar genombrottskraft mot ett samlat ÅFF-försvar. Det är anledningen till att det blir förlust i Huddinges tidigaste seriepremiär någonsin. Matchen slutar 1-0 till hemmalaget.
Huddinge IF begår seriepremiär på Påskdagen, på Kopparvallen. Relaterat till mina aktiva år skulle det betyda allsvensk premiär borta mot Åtvidabergs FF. Nu är det i stället division 2-poäng som står på spel för oss och för hemmaklubben som ligger på 18:e plats i allsvenska maratontabellen.
Torsdag kväll tjuvstartar Division 2 Södra Svealand med match mellan Sleipner och Nacka på Platinumcars Arena i Norrköping. Inför seriestarten har jag jagat fatt på representanter för samtliga 14 lag i serien för att kolla läget inför seriestarten. De flesta är överens om att Sleipner tar hem seriesegern.
Att åtta spelare uteblir av olika anledningar när vi på lördagen genrepar borta mot FC Arlanda är långt ifrån optimalt. Våra värdar, som tack vare sponsorstöd kunnat ladda batterierna under träningsläger i Barcelona, visar sig vara tyngre, mer löpvilliga, starkare, kvickare och mer aggressiva. Slutresultatet 4-1 speglar matchen rätt väl.
Tyngd och effektivitet. Så kan man sammanfatta skillnaden mellan Huddinge IF och FoC Farsta i Stockholm Cup-matchen i envetet regnande på Segeltorps IF. Eftersom Farsta var tyngre och effektivare så avgick de med en 3-0-seger. För vår del innebär förlusten att drömmen om seger i cupen inte blir mer än en dröm i år.
På lördag klockan 15.00 möter vi FoC Farsta "hemma" på Segeltorps IP i vad StFF väljer att kalla för Stockholm Cup 23/24 A-kval. När det egentligen handlar om åttondelsfinal. FoC vann grupp A 5 – men hos Boo FF var man övertygad att gruppsegern var deras.
När Tobias Corneliusson ger oss 1-0 på straffen som föregår avspark känns utgången given. FC Stockholm Internazionale har spetsat startelvan med en handfull spelare från A-truppen men är aldrig riktigt nära att hota vårt avancemang till nästa ronda i Stockholm Cup. Match nästa helg, var, när och motstånd är ännu oklart.
På lördag möter vi FC Stockholm Internazionale i sista gruppmatchen i Stockholm Cup. Den 27 mars 2022 mötte vi också FC i sista gruppspelsmatchen i Stockholm Cup. De ställde upp med sitt akademilag som vi med mer tur än skicklighet lyckades besegra med 3-2. Det räckte för att vi skulle säkra avancemang till slutspelet. I år räcker det med oavgjort.
Vi kommer till match med decimerad trupp, genomför matchen mot Rinkeby United med 14 spelare och lyckas avgöra sent till seger 4-2. Huvudtränare Abbes åttonde tävlingsmatch ”in charge” och åttonde matchen utan förlust.
På lördag möter vi Rinkeby United FC, klubben som är mest känd för TV4-dokumentären i sex delar som släpptes hösten 2023. Att TV-personligheten, förre proffsliraren Bojan Djordjic – med 13 olika klubbar på sitt CV! – är assisterande tränare i klubben har naturligtvis inget samband med att just ”hans” klubb fick ett eget teveprogram. Matchen på Knutby BP ingår i Stockholm Cup, och det är första gången klubbarna ställs mot varandra.
Uthärdliga 5 plusgrader när vi gästar Kungsängens IF på lördagen. Uthärdlig första halvlek när vi håller ihop spelet ganska bra. Fem byten i paus gör att inledningen av andra halvlek blir skakig och hemmalaget går fram till 2-0, en ledning som de försvarar fram till slutsignalen.
Jag vill passa på att publicera artikel som publicerades på svenskfotboll.se den 16 februari. Artikeln är återgiven i sin helhet, med egna kommentarer som avslutning.
Årets första tävlingsmatch är ett rejält kliv framåt jämfört med de tre träningsmatcherna. Tränare Abbe säger att han ”sejfar” med en 5-2-3-uppställning eftersom våra ytterbackar är mer att likna vid wing backs. Det utmynnar i en säker 4-2-viktoria mot Viggbyholm på Vikingavallen. Abbes sjunde tävlingsmatch ”in charge” och sjunde matchen utan förlust.
Säsongsupptakten påminner otäckt mycket om 2017, året då naglarna var konstant nerbitna så långt det bara var möjligt. Man ska inte måla fan på väggen men det är säkrast att hålla nere förväntningarna i år. Första riktiga testen kommer nu på lördag, 17 februari. Då inleder Huddinge IF årets Stockholm Cup med bortamatch mot Viggbyholms IK.
Match i ett par, tre minusgrader är fanimej inte mysigt. Speciellt inte på Södertälje fotbollsarena. Där är det alltid kylslaget och där har vi alltid svårt att göra oss gällande. Att vi förlorar lördagens träningsmatch mot Syrianska är därför ingen överraskning. Men 0-4 svider i baken, och sättet vi förlorar på är inget som höjer temperaturen.
Träningsmatchen på Tyresövallen mot division 3-laget Hanvikens SK blir, sedd med Huddinge-ögon, en tråkig historia. Ett måls underläge efter första halvlek följs av en spelmässigt bättre insats efter paus men vi förlorar även den halvleken med uddamålet. Slutresultat 3-1 till Hanviken.
Ordentligt påpälsad i det nollgradiga vädret slipper jag för första gången frysa så tänderna hackar när jag besöker Södertälje fotbollsarena. Att Huddinge lyckas spela oavgjort mot Assyriska värmer förståss. Men att direkt hävda det är division 1-klass på årets HIF-upplaga, det är att dra alldeles för långtgående slutsatser.
Nu börjar det bli hög tid för mig att börja bekanta mig med alla nya ansikten i Huddinges A-trupp. På torsdagskvällen tog jag mig till Träningsverkstan i Flemingsberg där grabbarna körde fysträning under ledning av tre trevliga slavdrivare, tränartrion.