Finner fyra – finns det flera?
Huddinge IF har avverkat en knapp fjärdedel av årets säsong och det har sannerligen inte gått enligt planerna. Det är mycket möjligt att jag är för tidigt ute, men jag har redan börjat leta efter räddningsplankor, lag som vi bör och måste ha efter oss när sluttabellen spikas i oktober.
Huddinges inledande insatser har varit långt ifrån imponerande. Det skulle naturligtvis vända när vi fick flytta hem till det fruktade Källbrinks-gräset, där vi firat stora triumfer under senare år. Tji fick vi!
Sedan jag skrev här senast har Linköping City och Syrianska Örebro har gästat oss – och tagit kassaskåpssäkra 3-1-segrar. Våra två mål har kommit på straffsparkar. I övrigt skapade vi inte speciellt mycket. Linköping bevisade med all önskvärd tydlighet att de kommer att tillhöra topplagen och att vi har långt dit. Vi var ett nummer för litet på alla positioner. Mot Örebro Syrianska inledde vi lovande men när de väl tagit ledningen var matchen förlorad för vår del.
Inkilat mellan dessa två hemmamatcher stal vi tre poäng borta mot Boo efter en match där vi visade försvarsstyrka och sällsynt effektivitet, två mål på två chanser. Tack vare ett inspirerat målvaktsarbete av Kevin Strimer kunde vi bärga tre välbehövliga poäng.
Offensivt har vi stora problem. Vi har gjort fyra spelmål, Jonatan Almendra har haft en fot med i samtliga men också missat en straff. Samarbetet med Fayia Kobba Jr har klickat. De fick en kvart tillsammans i slutet av Boo-matchen, då spelade Jonatan fram Fayia till segermålet. Sedan hann Fayia med att dra på sig sitt tredje gula kort och missade mötet med Syrianska.
Båda grabbarna har visat tendenser att söka sig till ytor långt utanför straffområdet för att därifrån leverera passningar in i boxen – till positioner där de själva vill och ska vara. Säger sig självt att det inte kan fungera. Förhoppningen är att de börjar hitta varandra istället.
I måndags damp det ner ett tänkbart offensivt alternativ. Simon Enström, collegestuderande i Boston, kommer att vara tillgänglig fram till 8 augusti. Vem är då Simon Enström?
Huddingegrabb från östra kommundelen.
Storstjärna i Sanktan.
Kontrakt med AIK som tonåring.
Under division 1-åren 2014-2015 var han hos oss på lån, gjorde totalt nio inhopp och svarade för ett mål.
Han visade då genombrottskraft och målsinne men kanske inte rätta viljan. Efter nästan två år i USA bör han ha mognat en hel del. Ger han 100% och visar rätt attityd kan han vara en positiv injektion.
Men vi behöver mer än så. Vi behöver ledare på plan, Vi behöver kommunikation mellan spelarna. Vi behöver bättre organisation mellan lagdelarna. I samtliga sex lag vi spelat mot till dags dato – plus Spårvägen i Stockholm Cup! – verkade spelarna på det klara hur de skulle agera i olika situationer. Det ser jag sällan i vårt lag. I år har vi ingen Samuel Aziz, ingen Nikola Vasic, spelare som kunde avgöra matcher på egen hand. Vi har ingen Jimmie Engqvist som styr upp. I år krävs så mycket mer av varje spelare på varje position för att laget som helhet ska fungera. Den insikten tycker jag saknas på flera håll och kanter.
Nej, det är nog idé att förbereda sig för en tillvaro i tabellens nedre hälft.
Vad kan vi finna i form av räddningsplankor?
Att döma av resultat, rapporter och egna synintryck så hittar jag i förstone fyra kandidater, lag som inte övertygat i upptakten: Assyriska i Norrköping, Boo FK, IFK Kumla och Värmbols FC. Två av dom lagen har vi redan mött, där kom våra två trepoängare. Det känns som om vi ska kunna ha åtminstone den kvartetten efter oss i sluttabellen. I år är det guskelov bara två lag som åker ur, varken mer eller mindre.
Nu krävs det krafttag för att bromsa utvecklingen. Förra året var andra hälften av vårsäsongen vår sämsta period. Det har vi inte råd med i år. Förra säsongen fick tränarduon Jussi Kontinen och Martin Augar ordning på skutan till hösten. I år behöver vi få den sjöduglig redan nu.
