Gult och svart äger

När division 2-säsongen avslutas och jag ”slipper” se Huddinge IFs matcher, då drar jag i väg ut i Europa. Förra året var jag i England (som vanligt!). Men i år styrde jag kosan till Tyskland. Med bonusländer. Jag firade 2023 års hundrade live-match tillsammans med ”Huddinge IF-kopiorna” i Aachen efter att ha besökt likaledes gulsvarta Roda JC i Nederländerna kvällen dessförinnan.

När jag besöker nya arenor brukar jag skriva reportage om och kring matcherna, klubbarna och arenorna. För att jag vill det. För att jag gillar att lära mig något nytt. Dessa alster publiceras i Facebook-gruppen Fotbollsresenärerna. Där lägger jag dessutom upp en hel del foton. Sök upp den gruppen och be om att få bli insläppt! Just nu är det tyvärr alldeles för få av gruppmedlemmarna som bidrar, men jag hoppas på bättring framöver. Ständig optimist därvidlag.
Så här skrev jag om de två matcherna som nämns i ingressen. Hemmaklubbarna i gult och svart. Texten oavkortad.

Fredag 27 oktober 2023, avspark 20.00
Eerste Divisie (andraligan i Nederländerna, av sponsorskäl även kallad Keuken Kampioen Divisie)
Parkstad Limburg Stadion (kapacitet 19 979, endast sittplatser)
SV Roda JC Kerkrade – Jong Ajax 2-1 (1-1)
Publik: 8 312 personer.
Program: 44 sidor i fyrfärgstryck, A4-format, fanns att plocka åt sig gratis i klubbshopen utanför arenan, det missade jag. Inne vid arenans Service Punt fanns inga program. Svagt!
Inträde: €17,50 (211 kronor enligt banken).

Flyget lämnar Arlanda fredag morgon klockan 06.00, via Köpenhamns Kastrup till Düsseldorf. Därifrån tåg till gränsstaden Aachen där jag checkar in på hotell. Lite vila innan jag bordar en buss på linje 44 som för mig över gränsen till nederländska Kerkrade där jag en dryg halvtimme senare kliver av vid hållplatsen Kerkrade Parkstad Stadion.
Arenan invigdes 15 augusti 2000 och är belägen i utkanten av själva staden, precis som nästan alla nyare arenor. Närmsta grannar, förutom en vidsträckt parkeringsplats, är ett antal köpcenter med många välkända firmanamn plus en gigantisk stormarknad – i själva arenabyggnaden! Hela området är omringat av trafikleder. Mysfaktor? Fråga inte!

Sportvereniging Roda Juliana Combinatie Kerkrade är resultatet av en kombination av klubbar, vilket framgår av namnet. År 1954 genomfördes dubbla sammanslagningar i Kerkrade. SV Bleijerheide (bildad 1914) slogs ihop med SV Kerkrade (1926), blev Roda Sport, och amatörklubben Juliana (1910) gick samman med nybildade Rapid ’54 (1954), blev Rapid JC. Den 27 juni 1962 slogs Roda Sport ihop med Rapid JC, blev den nuvarande klubben vars namn vanligtvis förkortas till Roda JC. År 2010 lades stadens namn till klubbnamnet.

Roda JC åkte ur Eerste Divisie under sin första säsong 1962-63 och det tog dem åtta säsonger att ta sig upp ur tredjeligan. Två säsonger senare vann de Eerste Divisie vilket innebar att de säsongen 1973-74 debuterade i Eredivisie, högsta ligan. Där var klubben bofast under 41 säsonger, ofta på övre tabellhalvan. Säsongen 1994-95 nådde de sin högsta ligaposition när de slutade på andra plats. De har nått cupfinalen vid sex tillfällen, vunnit två gånger (1996-97 och 1999-2000).
I trakten kring Kerkrade har det brutits kol sedan 1700-talet. Samtliga kolgruvor stängdes på 1960-talet men minnet lever kvar i klubbens smeknamn ”De Koempels”,”Kolgruvearbetarna”.

Kerkrade har omkring 50 000 invånare men det bor omkring dubbelt så många i närområdet. Till närområdet räknas i allra högsta grad den tyska staden Herzogenrath. Kerkrade utgjorde ursprungligen den västra delen av staden Herzogenrath. När Konungariket Nederländerna skapades i samband med Wienkongressen 1815 drogs riksgränsen rakt igenom staden. Den västra, numera nederländska delen av staden fick heta Kerkrade. Gränsen löper mitt i gatan Neustraße/Nieuwstraat och utmärktes fram till 1991 med en tre decimeter hög mur. Fordonstrafikanter tvingades ta sig mellan länderna via särskilda gränspassager medan gångtrafikanter inte hade några större problem att kliva över muren och vandra fritt mellan Tyskland och Nederländerna.

Roda JC har sedan början av 1990-talet fört diskussioner med flera grannklubbar i regionen Limburg om ett samgående, främst med Fortuna Sittard, men ännu har inget av projekten kunnat ros i land.
Klubben har tappat mark på senare år. Kanske ett sammanträffande att tillbakagången inleddes när stadens namn hängdes på klubbnamnet, vilket var ett villkor från stadens styre för att de skulle sponsra klubben. Några års balansgång med omväxlande upp- och nerflyttningar följde. I maj 2018 försvann klubben ner i Eerste Divisie. Där är de fortfarande kvar. Efter fjolårets 15:e plats verkar det som om lyckan vänt under nye managern Bas Sibum. När jag besöker Kerkrade har det avverkats elva omgångar och Roda JC toppar tabellen. 27 matcher återstår.
40-årige Sibum hade som defensiv mittfältare en 17 år lång proffskarriär hos sju olika klubbar, varav en säsong hos Roda. Efter sex år hos Eerste Divisie-klubben FC Emmen, först som ungdomstränare, sedan assisterande A-lagstränare, gör Sibum nu sin första säsong som huvudansvarig A-lagstränare.

Kvällens motståndare heter Jong Ajax. Det betyder i klartext att det är storklubbens Ajax’ U21-lag. Fram till 2013 tillhörde Jong Ajax Beloften Eredivisie (fritt översatt ”Löftenas förstadivision”), Nederländernas främsta reservliga som de vann åtta gånger på 21 säsonger. Säsongen 2013-14 utökades Eerste Divisie från 18 till 20 lag. Då släpptes reservlagen in och de tilldelades tre platser som gick till Ajax, PSV och Twente.
Inga reservlag tillåts gå upp i högsta serien – Jong Ajax vann Eerste Divisie säsongen 2017-18! De får inte heller spela i den nationella cuptävlingen KNVB Beker. Reservlagen i Eerste Divisie har egna spelartrupper. Spelarna får inte vandra fritt mellan A-laget i Eredivisie och Jong-gänget i den lägre divisionen, eventuella övergångar måste ske under ett fastställt transferfönster. Spelare som ännu ej gjort 15 A-lagsmatcher i högsta serien kan dock fortfarande gästspela i andralaget.
Denna säsong är det fyra klubbar som har Jong-elvor i Eerste Divisie. Förutom Ajax är det AZ, PSV och Utrecht. Jong Ajax ligger sämst till av dessa, har endast vunnit en match och ligger sist med sina sex poäng. Med moderklubben Ajax för närvarande placerad på nedflyttningsplats i Eredivisie ser det mörkt ut för den gamla storklubben och talangfabriken.

Ajax löften ser till att matchbilden överraskar, åtminstone mig. Bortagrabbarna skaffar sig ett tydligt spelövertag via teknisk och finurlig fotboll men de släpper till ytor bakåt som Roda gärna utnyttjar. I 9e rasslar det i ”Huddinge-nätet” nedanför mig men assisterande vinkar. Hemmalagets ledningsmål kommer i stället fem minuter senare och är en följd av naivt försvarsspel hos Ajax. Roda vinner boll två gånger i gästernas straffområde – där borde bollen skickats bort men de rödvita vill gärna vara konstruktiva i alla situationer. Här straffas dom. Venezolanen Enrique Pena-Sauner skickar obönhörligt in bollen lågt i långa hörnet. 1-0.

Jong Ajax fortsätter att dominera bollinnehavet och de får bättre ordning på defensiven. Roda skapar inte mycket framåt. Här inleds en trend som följer mig över hela helgen. Det mesta spelet förläggs på motsatt sida sett från min läktarplacering.
Jag noterar att gästerna har ett par, tre fräsande avslut som stryker utanför stolparna. Från minut 35 har de ett bastant tryck mot Rodas straffområde, skapar två jättelägen. Första skottet blockas av försvarare, hemmamålvakten Koen Bucker svarar för en briljant räddning på andra.
1-1 kommer fullt logiskt i 39e. Ajax-spelarna har fått trilla boll alldeles för länge och dessutom ostört kring hemmalagets straffområde. Hemmaförsvaret svajar och Tristan Gooijer svarar för en kort lyftning fram i mitten, Nassef Chourak hinner före målvakten och styr bollen i nät. Snyggt samarbete två 19-åringar emellan.

Det verkar som om hemmatränaren tagit i med skarpen under pausen ty gultröjorna kommer ut med mer offensiva ambitioner. Ändå är de nära att hamna i målmässigt underläge, och det efter en egen frispark nära motståndarnas straffområde. Bollen dunkas stenhårt mitt i muren vilket ger utrymme för en snabb omställning. Inte friläge men det avslutas med ett rappt skott och målvakten tvingas till en stilfull räddning.
Roda drar åt tumskruvarna, attackerar tungt. Ajax-målvakten, engelske Charlie Setford, svarar för en kanonräddning på en nick från nära håll, ser sedan hur ett annat nickavslut seglar tätt utanför. Roda dundrar på, skott efter skott blockas och i 66e kommer utdelningen. Mittfältaren Sami Ouaissa, spelskicklig och utmanande 19-åring i hemmalaget, gör sig spelbar i mitten, lägger ut till vänster. Bollen spelas in i mitten, fastnar på en försvarare, Rodas mittfältsgeneral Walid Ould Chikh hugger direkt, skottet från straffområdeslinjen hittar in via stolpen. 2-1!

Efter målet håller Roda trycket uppe. De skapar ett par, tre bra lägen men avslutar utanför. Det måste komma ytterligare hemmamål. Jag tror det, det gör förmodligen även alla 8 311 hemmafansen – bortasektionen gapar helt tom! Jag ser det som ett argument MOT att ha reserv- eller ungdomslag med i det ordinarie seriesystemet. När inte ens familj och vänner kommer och tittar. A-lag brukar ha några fans som åker och hejar på bortamatcherna.

Mitt i Rodas envetna offensiv (på andra planhalvan!) bestämmer sig hemmastaben att byta ut två offensiva pjäser, dels spjutspetsen Metehan Guclu, dels tidigare omnämnde Ouaissa. Jag ställer mig frågande till detta. Och, mycket riktigt. Två minuter senare snickrar Jong Ajax ihop sitt första anfall sedan omställningen i 50e. Och vi är nu inne i 75e! Det ger dock inte mer än en hörna som inte leder till något alls.
I 82a har ”löftena” skaffat sig en ny hörna och ser en möjlighet till kvittering, skickar fram det mesta de har. Hörnan blir misslyckad och leder till en ruskig Roda-omställning som avslutas med en lobb över målvakten, som är alldeles för långt ute. Bollen seglar över det öppna målet, där kan man tala om små marginaler.

I det här läget, med åtminstone tio minuters fotboll kvar att spela, då börjar folk gå!? Hallå! Det står 2-1. Bortalaget jagar kvittering och lämnar stora luckor bakåt. Vad som helst kan hända. Då går man väl inte?

Roda kontraslår gärna och borde dödat matchen. Ajax-målvakten håller liv i spänningen, svarar för flera kvalificerade räddningar under slutskedet. Gästernas slutoffensiv är aldrig tillräckligt vass för att på allvar hota Rodas ”givna” trepoängare.
Hemmafansen firar segern som om laget redan säkrat uppflyttning. Kanske ett sätt att vädra ut inneboende ångest. ”Tänk att vi inte kunde damma av bottenlagen utan vi måste bita naglarna in i det sista.”

Själv får jag upp värmen i kroppen genom en promenad i omgivningarna, en besök i öppen bensinmack blir ett välkommet stopp. Nästa buss tillbaka till Aachen kommer om 40 minuter och jag håller ett rejält avstånd till omkring dussinet ölstinna och högröstade fans vid hållplatsen. Jag tvingas ändå dela buss med dom under nästan en halvtimme. Det gick, det med!

Lördag 28 oktober 2023, avspark 14.00
Regionalliga West (fjärde nivån i Tyskland)
Neuer Tivoli (kapacitet 31 026 varav 11 681 ståplatser, 19 345 sittplatser)
TSV Alemannia Aachen – SC Paderborn 07 II 2-1 (2-0)
Publik: 12 200 personer (varav 55 bortafans).
Program: €1 för 40-sidigt 4-färgstryck i A4-format, 16 sidor text och/eller foton, resten reklam.
Inträde: €18 (213 kronor enligt banken).

Staden Aachen har en lång historia. Kelter bodde på platsen redan innan första århundradet då romarna kom och byggde upp ett läger. I dag bor det ungefär 250 000 personer i staden med omnejd. Aachen är den av Tysklands storstäder som ligger längst västerut, stadsgränsen sammanfaller med nationsgränsen mot både Nederländerna och Belgien.

Det lär ha varit engelska arbetare och tjänstemän som introducerade fotbollen i gruvdistrikten i västra Tyskland. Men i Aachen var det 18 läroverksstuderande som den 16 december 1900 grundade den andra fotbollsklubben i staden. Grabbarna döpte sin klubb till FC Alemannia (efter det latinska ordet för Tyskland). Den första klubben hade tagit namnet 1. FC Aachen, logiskt, eller hur?

Efter första världskriget såg det ut som om klubben gick mot nedläggning men en sammanslagning med gymnastikföreningen Aachener Turnverein 1847 blåste nytt liv i klubben, nu under namnet Aachener Turn- und Sportverein Alemannia 1900 e.V.

Det dröjde innan Tyskland lyckades sy ihop ett nationellt ligasystem. Alemannia spelade i olika regionala ligor, nådde måttliga framgångar de få gånger klubben kvalificerade sig för slutspel. 1928 invigdes klubbens hemmaarena Tivoli, ett par kilometer nordost om stadens centrum. Den renoverades 1957 och 1980, hade en publikkapacitet på 21 300 åskådare när den stängdes 2011. Då hade Neuer Tivoli invigts, bara en gigantisk målvaktsutspark längre norrut. Första matchen som spelades på nya arenan var i 2. Bundesliga mot FC St. Pauli den 17 augusti 2009. Utsåld!

Alemannias första nationellt uppmärksammade framgång kom 1953. De nådde finalen i DFB-Pokal, den tyska cupen, förlorade med 1-2 mot Rot-Weiss Essen.

Ett nationellt ligasystem föddes 1963. Alemannia Aachen blev en klubb som nästan ständigt tillhörde andra nivån. Det hindrade inte att de tog sig till en ny cupfinal, 1965 mot Borussia Dortmund och ny förlust, 0-2 denna gång.
Två år senare vann Alemannia Regionalliga West vilket betydde uppflyttning till Bundesliga. Efter att ha slutat på 11:e plats debutsäsongen 1967-68 gick det sensationellt bra säsongen därpå. Alemannia slutade på andra plats, dock distanserade med åtta poäng av mästarlaget Bayern München. Ett år senare åkte Alemannia ur Bundesliga som hopplöst jumbolag.

År 1990 åkte Alemannia ner ytterligare ett pinnhål, återkom till andra nivån 1999. Efter ett par tuffa år, främst på det ekonomiska planet – klubben var vid ett tillfälle nära konkurs – kunde de etablera som ett pålitligt mittenlag. Säsongen 2005-06 lyfte laget, slutade på andra plats och återvände till Bundesliga efter 36 år. Det slutade med en 17:e plats och nedflyttning.
Fem år senare, ny nedflyttning, till 3. Liga. Klubben rasade rakt igenom serien och är nu inne på den 11:e säsongen i följd på denna halvprofessionella nivå. Klubbens, och stadens färger är gult och svart, klubben har oftast spelat i gul-svart-randigt vilket gett dom det mindre smickrande smeknamnet Kartoffelkäfer, Coloradoskalbaggarna.

Aachen är beläget i sydvästra delen av tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, Paderborn är belägen i nordöstra delen av samma delstat. Avståndet mellan städerna är nästan 25 mil. Sport-Club Paderborn 07 e.V. bildades 1985 vid en sammanslagning av klubbarna TuS Schloss Neuhaus och FC Paderborn. Klubben hade aldrig spelat högre än på tredje nivån förrän de flyttades upp som andralag från Regionalliga Nord efter säsongen 2004-05. Sedan dess har klubben hunnit med två sejourer i Bundesliga (båda varade endast ett år), två sejourer på tredje nivån och är nu inne på sin femte sejour i 2. Bundesliga.
Det är Paderborns reservlag som denna dag spelar mot Alemannia. Om jag har förstått detta med reservlag i det nationella seriesystemet korrekt så fungerar det i Tyskland ungefär på samma sätt som i Nederländerna. Lagen har separata spelartrupper och transfers får endast ske under ordinarie transferfönster.

Alemannia har hämtat sig efter en svag inledning då de bara vann en av de sex inledande matcherna. Heiner Backhaus engagerades som ny manager i september och han har fått stil på laget. Backhaus är en f d defensiv mittfältare med fler klubbar på sitt CV än inköpslistan till jul.
De svartgulrandiga har byggt en åtta matcher lång svit utan förlust, med segrar i de tre senaste. Laget ligger på åttonde plats bland de arton i serien, har sex poäng upp till ledarlaget, nyuppflyttade grannklubben 1. FC Düren. Endast seriesegraren flyttas upp efter säsongen.
Paderborn II vann på onsdagen mot Kölns reserver efter att ha tagit endast en poäng från de fyra närmast föregående matcherna. De ligger inför dagens match platsen efter Alemannia, tre poäng skiljer lagen åt.

Inne på Tivoli ser jag hur ståplatsläktaren fylls på, likaså läktarsektionen där jag befinner mig. Överallt gult och svart. Känner mig som hemma, med skillnaden att vi blir tolv tusen fler än vanligt. Jag hoppas du har överseende med mina Huddinge IF-anspelningar. Någon måste hålla på dom också. Det blev jag.

Jag ser tonårsgrabbar med supporterhalsdukar knutna runt handleden. Precis som vi alla gjorde på 70-talet. Känner mig som ung på nytt. Var är min gulsvarta HIF-halsduk? Den hade passat bra, dessutom för andra matchen i rad.

En handfull minuter före avspark annonserar speakern ut den kommande allsången. När sedan ”You’ll never walk alone” strömmar ur tolv tusen strupar känns det i hjärtat.
Men ändå … Sing your own songs, FFS!

Med fansen bakom ryggen går Alemannia till omedelbar attack. 1-0 kommer redan i 8e. Tungt tryck mot Paderborns högerförsvar, det skickas in ett väl avvägt inlägg, Anton Heinz fullbordar attacken med en perfekt nick in i bortre burhörnet.

Ett par slarviga passningar på mittplan – det är division 4-fotboll det handlar om! – ger Paderborn möjligheter som de inte är kapabla att göra något vettigt av. Annars är det mestadels spel mot ett mål. Hemmalagets Bastian Müller styr och ställer på mittfältet, Elsamed Ramaj ställer till med åtskillig oreda längs högersidan. Inte för att det leder till något matnyttigt.

Det hinner gå en halvtimme innan Paderborn kan skapa något konstruktivt i offensiv riktning. De har en bra uppspelspunkt i välväxte Ilyas Ansah som kan både utmana och spelfördela. Det ger inte mer än en frispark från 22 meter. Rakt framifrån. Dras rakt i muren. Förvånar mig inte ett dugg.

Jag gör en summering i mitt block inför pausvilan:
Känns som division 4-fotboll. Mycket vilja men inte kunna. Hemmaklacken ackompanjerade av dånande trummor bäst under första 45.

På tilläggstid får hemmalaget en frispark. Vänsterläge, kanske två meter utanför straffområdet. Anton Heinz skruvar bollen med sin vänster, till vänster om muren. Rätt upp i nättaket. 2-0! Oerhört vackert. Och förvånande!

Efter pausen öppnar Paderborn upp sig mer. De måste gå framåt för att komma tillbaka in i matchen. I 55e skapar de kaos i hemmalagets målområde, rörigt, mållinjesräddning innan bollen sopas undan. En hemmaspelare ligger kvar vid ena stolpen. Närmaste spelare, en motståndare, vinkar direkt efter assistans. Det verkar vara en allvarlig benskada och det dröjer några minuter innan personal från Malteser-ambulansen hinner fram med bår. Försvarsspelaren Aldin Dervisevic lämnar arenan i ambulans. Tråkigt att se.

Matchen utvecklar sig exakt som väntat. Paderborn anfaller medan Alemannia väljer att försvara sig. Spelmässigt ganska låg kvalité men den aktiva ståplatspubliken håller hela tiden ångan uppe. En av sångerna de kör går på melodin ”Här kommer Pippi Långstrump” men med mina obefintliga tyskakunskaper har jag inte en chans att hänga med i texten.

I 65e tänder matchen till under några minuter. Två spelare nickar ihop på mittplan vilket leder till irritation, tjafs och knuffar hit och dit. Gult kort åt en spelare i vardera laget. När spelet kommer igång igen är det åtminstone en spelare som inte kommit ner i varv. Paderborns David Stamm sätter in en flygande benknäckartackling nära sidlinjen. Offret hinner lyckligtvis parera lite av kraften i attacken men blir ändå liggande rätt länge efter smällen. Jag anser det borde bli rött kort, men det blir bara gult.

Paderborns attacker är fortsatt uddlösa. Alemannia försöker kontraslå men har inte tillräcklig kvalité. Allt talar för en 2-0-seger men i 88e lyckas Paderborn reducera. 19-årige mittbacken Kevin Krumme, inbytt i 76e, driver för andra gången fram med älgakliv rakt upp i mitten. Hemmaförsvaret verkar inte tro sina ögon, öppnar sig som Röda havet gjorde för Moses en gång. Krumme bara kliver vidare, in i straffområdet och placerar säkert in bollen till vänster om målvakten.

Paderborn-spelarna blir för ivriga i sin jakt efter kvittering, stressar. Hemmalaget har inga större problem att hålla dom borta från de hotande ytorna. Hemmapubliken vädrar sitt missnöje när det annonseras sju minuters tillägg men blir desto gladare när slutsignalen ljuder.

Match nummer två på min fotbollsemester läggs till handlingarna. Ytterligare ett underbart bengalfritt evenemang där hemmaklacken var mer intresserad av fotboll än pyroteknik. Till skillnad mot vissa hemmavid. Det enda som jag kan anmärka på är att det är trångt mellan de fasta stolarna när man ska passera.

Noterbart. På min resa kom jag att se fyra matcher i tre länder. Två matcher i högsta ligan, en på andra nivån. Den här matchen på fjärde nivån spelades på arenan som tar flest åskådare.

Fotnot. Förkortningen e.V. står för eingetragener Verein, d v s registrerad förening. Tur att jag har tysktalande granne!

Tillägg för mina följare på Svenskafans.
När jag satt och stod på denna fina arena i Aachen och såg alla supporters i gult och svart runtom mig bultade mitt hjärta lite extra. Jag tänkte på vad Huddinge IF kunde ha varit …