Halvtidsreflexion
Huddinge IF har genomgått en turbulent tid under seriens första halva. Tränaren har fått lämna och laget sjunker som en sten genom tabellen. En person i lagets närhet anser att klimatet ”hårdnat”. Det har jag dessutom personlig erfarenhet av. Frågan jag måste ställa mig är om kvalspel efter säsongen kommer att räknas som en framgång eller ett fiasko. Kvalspel för att hänga kvar, alltså.
Jag försöker vara sparsam med öppen kritik men i dagens läge känns det svårt att hålla inne med vad jag tycker och tänker om vad som sker med mitt älskade Huddinge IF.
Tränarfrågan
Efter tre år med Jussi Kontinen skulle Huddinge IF skaffa en ny huvudtränare inför 2019. Valet föll på Johan Lönn, senast hos Älvsjö AIK. Min research visade att de sex år han fått fullfölja säsongen har hans samtliga tre lag alltid hört hemma i tabelltoppen. Fjärdeplats som sämst. Verkade lovande. En enda gång har han fått lämna en klubb på grund av mindre goda resultat. Å andra sidan har han vid två tillfällen fått lämna av annan anledning.
Noterar att vid de tre tillfällen som Johan fått gå så har laget SJUNKIT till en sämre slutplacering jämfört med när Johan lämnade. Håll det i minnet.
Hos Huddinge leder han laget till 14 poäng i de åtta inledande matcherna, laget ligger på fjärde plats i tabellen. Så bra har laget inte varit placerat sedan 2016.
Då får Johan Lönn lämna klubben!
Knappast på grund av ett sportsligt misslyckande.
Hade HIF verkligen scoutat tillräckligt väl?
Spelartruppen
Spelarrekryteringen inför säsongen känns … sådär. Erkänner villigt att det är ett överbetyg men jag har svårt att finna rätt ord när fiasko känns lite väl starkt. Det är lätt att bli besviken när det traditionella vinnarlaget Huddinge IF under de två senaste säsongerna förvandlats till ett förlorargäng. I år för tredje året i rad.
Tidigt i vår, snarare senvintern, var nytillträdde andre herransvarige Bover Gültekin, ”spelarnas man”, bubblande entusiastisk när han presenterade ”Moxie” Samura (”vår egen Kanté”) och Edwin Monemi (”han vet själv inte hur bra han är”).
Dessa två var de första som skickades iväg tidigt. Andra upphaussade nykomlingar som också försvunnit är Salim Nassar och återvändaren Lamin Allen. Att vi i sista stund hämtade tillbaka Hady Karim som skulle ”dominera” ställde jag mig frågande inför. Ännu större frågetecken med halvtidsfacit i handen.
Nå, vilka har då försökt bära laget på sina axlar så här långt?
Egentligen de spelare som finns kvar från förra säsongen.
David Mikhail, Tobias Corneliusson, Shaun Lomas och Irvine Loyanda Kiesse har utgjort ryggraden ihop med Marcus Mikhail, Patrik Brunner, Julius Armalis, Erido Poli. Det känns som om Joacim Corneliusson, James Izountouemoi och Johan Edeland hade legat mycket bra till för att få mer speltid om det inte vore för skavanker och infektioner. En logisk startelva, med andra ord.
Det är egentligen endast tre nyförvärv som gjort några som helst positiva avtryck. Ouahid Bouka med sin ojämförliga offensiv, Mladen Dubroja med sitt resoluta försvarsspel och i de senaste matcherna Anton Bergholm med sitt energiska backspel. Men den som fått mest speltid är mittfältaren Abiel Sequar, killen som Johan Lönn absolut ville att HIF skulle signa. Det är först nu, efter drygt tio matcher, som han börjar synas. Hoppas på fortsatt stigande kvalité och initiativkraft från hans sida.
Stefan Lindqvist, en annan mittfältare som kom till klubben i höstas, imponerade på mig vid de tillfällen jag såg honom spela. Rutinerad men lite rostig, med fint passningsspel, även i offensiv riktning. Småskadad under försäsongen, nytt jobb och så var han tyvärr försvunnen.
Andra halvan
Jag har varit (är) kritisk mot en del av laguttagningarna och en del insatser på plan, även om jag försöker tona ner en hel del. Ursäkta om jag låter desillusionerad när jag inte förväntar mig någon större förändring till det bättre under seriens andra halva.
Av de spelare som har mycket speltid är det endast två som har en plus-statistik värd att notera. Jocke har +3, Erido +4, därav etiketten ”HIFs Marcus Berg”, få egna mål men oerhört viktig för det offensiva spelet i övrigt. Hoppas att dessa två inte försvinner ur laget när jag nu påvisar deras betydelse för att HIF ska nå positiva resultat.
Det signaleras om nyförvärv på väg in under sommaren. Om så blir fallet hoppas jag på bättre utfall jämfört med de 14 nya som kom inför säsongsstarten. Det har givit oss tre tänkbara startspelare plus Mladen, vår statistiskt bäste försvarsspelare, som är placerad i frysboxen. De övriga tio har sammanlagt åtta (8!) starter, endast Lamin har fullföljt en hel match, och det vid två tillfällen. Definitivt inte godkänt.
För en månad sedan nosade vi nästan på det övre kvalstrecket. Nu är vi hastigt, och mindre lustigt, indragna i striden kring det nedre kvalstrecket. Som det sett ut i de senaste matcherna är risken överhängande att vi tvingas kvala i oktober för att hänga kvar. Då kanske vi tar det som en framgång. Om vi hänger kvar, alltså.
