Huddinge IF inför 2019
Jag slänger in en kil i den historiska almanackan på bloggen när jag försöker se in i det nya året och kryddar med några tankar och önskemål. Men … Först och främst önskar jag samtliga ETT GOTT OCH FRAMGÅNGSRIKT 2019!
Huddinge iF har lagt två tuffa år bakom sig. Vi har med liten marginal sluppit nedflyttning till division 3. Två gånger om.
2017 klarade vi oss tack vare stabila spelare som kommit till oss utifrån.
2018 klarade vi oss tack vare starka insatser från unga spelare som växte rejält i pressat läge under de avslutande omgångarna. Både egna produkter och spelare som växt in I HIF-kostymen under ett eller två års tid, alla klev fram och tog ansvar.
2019 hoppas jag vi slipper slåss för livet, men tyvärr är jag skeptisk.
Jussi Kontinen har lämnat tränarposten efter tre år, ersätts av Johan Lönn. Det blir Johans första uppdrag på division 2-nivå. I bagaget har han bland annat tre tredjeplatser i division 4 (Newroz 2015, Älvsjö AIK 2017 och 2018). Ser man ännu längre bakåt i tiden, till 2012, finner man en andraplats i fyran med IFK Stockholm, följt av ett lyckosamt kval. Sammanfattningsvis kan konstateras att lag som Johan ansvarat för över hela spelåret ALLTID hamnat på övre tabellhalvan till slut. Bibehåller han den sviten med Huddinge IF 2019 måste det ses som en stor framgång.
I skrivande stund har vi en A-trupp bestående av 15 spelare. Dessutom ett antal som ligger väldigt nära.
Vad har vi då?
En stomme bestående av unga egna förmågor som måste snäppa upp sig för att nå god division 2-nivå.
En inkommande mittfältare med rutin (Stefan Lindqvist, till höger på bilden)), en inkommande högerback (Anton Bergholm, till vänster) som gör sin första seniorsäsong samt en återkommande ytter/mittfältare (Lamin Allen) som har en hel del att bevisa.
Vad saknar vi?
En – minst en! – pålitlig målskytt. De senaste åren har det räckt med sju (7!) respektive sex (6!) mål för att vinna interna skytteligan. Den målproduktionen brukar sällan räcka ens till andra plats i vår interna skytteliga.
En dominant försvarsgeneral. Vi har släppt in 148 mål på tre division 2-säsonger, 49 mål i snitt. Dessförinnan släppte vi in 87 mål på två division 1-säsonger, snitt på 43. Åren dessförinnan släppte vi in 35 respektive 26 mål i lägre division.
Offensiva löpningar bakifrån. Jag har sett 50 av de 52 seriematcherna under 2017 och 2018. Inte vid ett enda tillfälle har jag sett någon göra en uppluckrande löpning på det viset som exempelvis Jimmie Engqvist gjorde, ofta flera gånger varje match, under de två åren dessförinnan. Tränarorder? Jag ställer mig frågande …
Jag har roat mig med att titta på en massa fotboll den senaste tiden, TV-sänd och youtube-klipp från olika länder och olika nivåer, olika spelfilosofier. Fortfarande har jag svårt att se något som överträffar:
”Så länge som vi har bollen på deras planhalva kan dom inte göra mål på oss!”
Bill Shankly på 60-talet.
Å andra sidan kan jag inte förkasta Liverpools 7-sekundersmål mot … äh spela roll! …. Från målvaktsräddning, snabbt utkast, blixtsnabb stickare i djupled, acceleration förbi försvaret, avslut förbi målvakten. Tre spelare, sju sekunder. Hela planens längd. Redan på 80-talet. Det ska inte behöva ta två minuters bolltrillande för att skapa en målchans.
Ärligt talat så bryr jag mig inte hur målen kommer till, huvudsaken är att det är Huddinge IF som gör dom.
Vad ställs vi mot?
Förmodligen det tuffaste division 2-motståndet i år. Två nedflyttade lag, Assyriska FF och Arameisk-Syrianska, ett storsatsande IFK Haninge. Newroz FC, Enskede IK och Motala AIF vill säkert ha ett ord med i laget. AFK Linköping har nystartat samarbete med Linköping City och kan låna ner division 1-spelare. Värmbols FC är alltid tunga att möta. FC Stockholm Internazionale måste man ha hälsosam respekt för, precis som de två andra nykomlingarna Assyriska IF (återkommer efter endast ett år i trean) och Tyresö FF (vann sin serie före FC Stockholm!). IFK Aspudden-Tellus tillhörde länge topplagen i fjol och gör ett bra jobb med små resurser. Södertälje FK, klubben som alltid siktar mot stjärnorna, når de trädtopparna i år kan det räcka långt.
Slutsatsen är att Huddinge IF måste förbättra sig på alla fronter. Att bibehålla nivån från 2018 räcker inte. I fjol hade vi tre riktigt svaga lag i serien, det blev vår räddning till slut. Jag kan idag inte se något lag i vår serie som faller ur ramen.
”The price of success is hard work.”
Jobba, grabbar!
