Huddinge IF säsongen 2020
Säsongen 2020 blev förryckt av corona-pandemin och alla de restriktioner som infördes världen över. Seriespel inställdes, mästartecken delades ut, eller inte alls, som på måfå. Det var likadant över hela linjen, alla sporter drabbades, mer eller mindre. För lag på Huddinge IFs nivå blev det till slut en halv säsong, en enkelserie. Min förhoppning är att vi kan, och tillåts, leva lite mer normalt under 2021. Det bestämmer våra makthungriga politiker.
Huddinge IF tacklade 2020 med samma tränarduo som avslutade 2019 så positivt. Klubben kunde däremot inte behålla de spelare som till stor del låg bakom framgångarna. Listan på dom som lämnade ser nästan ut som den bästa startelva vi kunde ställa på fötter förra hösten. Kolla bara:
David Mikhail, med rätta nominerad bland seriens tre bästa målvakter.
Marcus Mikhail, vänsterfotad offensiv spelbegåvning som oftast fick spela vänsterback.
Iakovos ”James” Izountouemoi, försvarsspelare med attityd, given i startelvan.
Patrik Brunner, spelskicklig mittback, blev bara starkare och starkare under 2019.
Tobias Waldenström Soldati, mittback som anslöt under sommaren 2019 och som tätade vårt försvar, påstods ha skrivit på oss 2020, men det var en nit.
Hady Karim, temperamentsfull mittfältare, drog till IFK Haninge och visade att han håller i division 1.
Johan Edeland, en av de bästa mittfältarna i division 2, sökte nya utmaningar i norra Svealandsserien.
Irvine Loyanda Kiesse, bollbegåvning med ojämn standard, anfallsess som försvann.
Sist, men inte minst, snarare en gigantisk förlust. Ashley Coffey. Från djupt ner i det engelska seriesystemet till svenska division 2. Som han dominerade! 12 mål på 11 matcher. Fortsättning följde med IFK Haninge i Norrettan i år. Hur högt upp spelar han nästa år?
Nio av de tolv mest framstående spelarna lämnade oss och de ersattes – ej! Vill jag påstå.
2020 års trupp borde, trots dålig balans mellan lagdelarna, ha räckt till för att undvika nedflyttningsspöket. I kombination med det ena taktiska missgreppet efter det andra fick vi ändå till slut lita till resultaten i de övriga matcherna för att slippa kvalspela för överlevnad. Eller, ännu värre, åka ur direkt. Det hade varit rent skamligt. Till nästa år måste ledarstaben lyckas bättre med rekryteringen. På alla plan.
Som den initierade förmodligen känner till så valde jag under 2019 att kliva av som officiell krönikör och skribent för Huddinge IF. Det betyder att jag inte följer träningar och lyssnar på snacket, kan inte hålla mig a jour med skador, sjukdomar och annat som kan tänkas påverka spelkapaciteten. Ändå fortsätter jag traditionsenligt att bedöma varje spelares insatser under den halva säsong som vi fick oss till livs 2020, tidigare har jag begränsat detta till min blogg. I år kommer det här, spelarna i bokstavsordning.
Abiel Sequar (12 matcher, samtliga från start, utbytt en gång, 4 gula kort) är en av få spelare som jag anser hörde till en tänkt startelva 2019 och som stannat kvar i år. Misshandlad av lagledningen i betydelsen att han får spela i backlinjen alldeles för ofta. Med hans spelbegåvning bör han kunna bidra bättre på mittfältet men på grund av den skeva balansen i truppen blir Abiel sittande med Svarte Petter. En ny lagledning kan kanske få Abiel att stanna på Källbrink, förutsatt att de sportansvariga kan hala hem några försvarsspelare av god division 2-klass.
Alexandros Kousis (11 matcher, samtliga från start, utbytt två gånger på grund av skada) missar inledningen av serien när han inte är matchklar efter skada. Visar sedan goda försvarsegenskaper men bör avhålla sig offensiva utflykter i egenskap av bollförare. Han lämnar stora tomma ytor bakom sig och bollförlusten ligger alltid och lurar. Försvarsmässigt stabil, god huvudspelare. Inte ett enda gult kort!
Anton Bergholm (2 matcher, en gång från start, då utbytt, en gång inbytt, 1 gult kort) är en spelare som borde kunna ge oss alternativ längs högersidan. Han saknar en del när det gäller fysiken, ibland även i defensiv spelförståelse. Krigar efter förmåga, drar på sig frisparkar för lätt. Bättre i den offensiva delen av spelet. Borde passa i rollen som wing-back i ett system som skiftar mellan tre och fem spelare i backlinjen.
Apollon Georgopoulos (10 matcher, endast en från start, 3 mål, 3 inofficiella assist i vilket två tilldömda straffsparkar räknas in, 1 gult kort) har fått chansen i A-laget och vuxit in under hösten. Han har bidragit aktivt till sex mål på cirka 260 minuters speltid. I snitt i fot med i ett mål varje halvlek. Inget dåligt facit! Ingen i truppen är ens i närheten av det snittet. Löpstark anfallare som har god teknik i sin långa kropp, kan komma till rappa avslut i trånga lägen. Vår bäste målskytt i reservlaget som vann Stockholmsserien 1 utan att tappa en enda poäng! Den här tonåringen bör Huddinge IF hålla hårt i inför 2021.
August Kaarle (10 matcher, inbytt i 5 av dom, utbytt i lika många, 1 mål, 1 gult kort) har bra teknik och offensiva idéer, är skottvillig och aggressiv. Har ett par assists på sitt konto men blir gärna för bollkär. Försvinner stundtals ur matchbilden, men det beror förmodligen mest på lagkamraterna. Positiv bekantskap, om än ojämn i sina prestationer.
Benjamin Nestorovic (8 matcher, varav 7 från start, 1 gult kort) blir vår uttalade förstemålvakt när serien väl drar igång. Släpper in 13 mål på 703 minuter (inbytt en gång när startande målvakt visades ut). Svarar för flera imponerande räddningar men ställer minst lika ofta till det för sig, och laget, genom äventyrligt agerande. Lagledningen tröttnade tydligen och Benji försvann ut i periferin. Målvaktsposten ett av de stora problemen under säsongen.
David Nilsson (3 matcher, varav 2 från start) rapporterades ha varit stabil i mittförsvaret under tiden som ledde fram till seriestart. Startar i de två inledande matcherna, osäker som mittback, bättre när han flyttades upp i banan. Men mittfältet var redan överbefolkat. David försvann ur A-lagsresonemanget i samband med skada, om jag inte missuppfattat det hela.
David Nyman (1 kort inhopp på tilläggstid) är en junior ur egna leden, kvick och påhittig offensivt lagd spelare. Kan vara något inför framtiden
Erik Håkansson (8 matcher, varav 4 från start, 1 gult kort) minns jag som aggressiv och framgångsrik högerback i tidigare motståndarlag. Tuff spelstil, offensiva talanger. Ser ut som ett bra tillskott till en trupp som tappat hela försvaret från 2019. Hos oss tydligen inspelad i mittförsvaret i väntan på seriestart. Troligen i brist på att skadade mittbackar ska bli redo för match. Det må vara som det vill med det, Erik som mittback blir ingen succé i serien. Med det hamnar han, inte i frysboxen men väl i kylskåpet. Han får göra en enda start som högerback. Lagledningen föredrar spela med någon som inte passar i den positionen. Säger inget mer i det ämnet. Åtminstone inte här och nu.
Gabriel Diaz (5 matcher, varav 4 från start, 1 gult kort) har, precis som jag förutspått, satsat på futsal där han håller landslagsklass. Deltar under första hälften av denna stympade säsong, sedan flyttar han inomhus. Spelbegåvad offensivt lagt spelare med skolad vänsterfot, förpassad till vänsterback eftersom vi inte har bättre alternativ på den positionen. Jag förstår att Gabbe väljer futsal.
Georgios Kousis (3 matcher, varav 2 från start) gör sig bäst i sina offensiva aktioner men har två starter som högerback. Hmmm … Jag ser ett genomgående tema här. Skador begränsade hans möjligheter till spel.
Herman Johansson (12 matcher, varav 11 från start) har skrivit på för Huddinge IF ända fram till och med 2022. Han har svarat för sina bästa insatser från en djup mittfältsposition men tvingats spela ytterback under större delen av säsongen. Till och med använts som mittback! Rent slöseri med resurser. Herman har inte tillräcklig hårdhet (ännu!), är däremot bollskicklig och passningssäker men borde spela mer i planens längdriktning. Han behöver få fler offensiva uppgifter för att vi ska kunna utnyttja hans kvalitéer. Noll assists och noll gula kort säger det mesta om hans säsong.
Iljas Ahmedov (6 matcher, varav 5 från start, 1 mål) kommer in med fart i offensiven från och med årets andra seriematch. Bra tajming i höjdspelet, rappt skott, men hamnar utanför spelet alldeles för ofta. Jag hoppades att det skulle lossna efter hans mål mot Rynninge men det blev tvärtom. Begränsad i sitt spel.
Jabir Abdihakim Ali (2 matcher, 2 mål) stor, stark anfallare som ser tung ut i premiären mot Tyresö, får ett mål gratis av motståndarna. Sätter ett till i inledningen av vår andra match men tar slut i värmen. Han vill spela i division 1, väljer bänken i Sollentuna framför regelbundet spel med oss.
Jesper Jonsson (5 matcher, varav 2 från start, 1 rött kort) är en talangfull junior som väger för lätt. Drog på sig två snabba varningar = rött kort redan i sin andra match. Efter det, mycket försiktigare i sina aktioner i sina tre inhopp. Det räcker inte med bara en bra vänsterfot. Besitter utvecklingspotential. I Huddinge IF finns det visst alltid ledigt utrymme på ytterbacksplatserna.
Joacim Corneliusson (6 matcher, varav 5 från start, 2 gula kort) har fått en stor del av säsongen spolierad på grund av skador och sjukdomar. Det är inte många minuter jag får se glimtar av den Jocke som tidigare glänst med sin kampvilja och genombrottskraft. Kombinationerna med Tobbe funkar i sedvanlig ordning. Oftast förvisad till en plats som ytterback. Jag minns många tidigare matcher med Jocke som pådrivande kraft på mittfältet, men vad är väl en bal på slottet…?
Joar Gadd Berglund (5 matcher från start) rapporterades vara förlorad för Huddinge IF på grund av studier på annan ort. Återkommer när målvaktsproblemen tydligen bedöms vara akuta. Jag anser inte att problemen blev lösta. Vi släppte in totalt 26 mål på våra 13 seriematcher. Hälften kom i de fem matcher Joar vaktade vårt mål. Flera av dom efter felbedömningar från Joars sida. Ändå ser han tryggare ut jämfört med övriga vi prövat mellan stolparna.
Mattias Edeland (11 matcher, varav 7 från start) har för mig varit en stor besvikelse. Får inte till sitt offensiva spel när han får chansen på topp, hans naturliga position, och lyckas inte när han prövas på andra positioner. Jobbar hårt men chansar ofta på för svåra lösningar, visar emellanåt bra spelsinne men hans avslut är oftast rentav bedrövliga. Vad hade hänt om han hade fått ta straffen borta mot IFK Eskilstuna, den som Ousmane snodde från honom? Mål där och det hade lossnat?
Mohamed Alhassan (1 match från start, 1 rött kort), äventyrlig juniormålvakt som skickades in i hetluften. Helt ute och seglar redan efter en kvart. Utvisad efter hands mitt på vår planhalva. Jag undrar varför vi över huvud taget hade tagit in Jesper Edin som en av tre målvakter i A-truppen. Men Alhassan har framtiden för sig, bara att lära av misstagen.
Mohamed Korchane (4 matcher, samtliga som ersättare, en gång utbytt) försvarsspelare som byts in i panik när Paris går sönder efter knappt 10 minuter borta mot Forward 7/10. Byts ut i 70e när han visat att han inte håller mot motståndare av Forwards kaliber. Det borde stannat där men han gör ytterligare ett par inhopp, visar prov på ledaregenskaper när det blåser snålt, i dubbel bemärkelse, borta mot Kumla i sista matchen.
Mtaka Simba (1 match, inbytt och utbytt i samma match, premiären borta mot Tyresö), varför tar vi in en småskadad mittfältare med karriären bakom sig?
Ouahid Bouka (8 matcher, varav 5 från start, 1 mål, 2 gula kort) fladdrar lite ut och in ur laget, delvis begränsad på grund av skavanker. Fladdrar även i spelet men gör en del nytta framåt. Skaffar oss två straffsparkar men är på klar nedgång.
Ousmane Diawara (11 matcher, varav 10 från start, 6 mål, 3 gula kort) visar sig vara något av ett spänstfenomen med sämre fötter. Tappar boll och missar många lägen på grund av detta. Har stort självförtroende från början, gör fem mål på sina fyra första framträdanden. Sedan vet jag inte vad som händer. Han verkar stundtals vara någon helt annanstans i tankarna än på den fotbollsplan han befinner sig rent fysiskt. Vår bäste målskytt i serien, men jag hade förväntat mig mer efter den raketstart han bjöd oss på.
Paris Assouchidis (11 matcher, alla från start, 2 gula kort) är i mina ögon lite kortvuxen för en mittback men visar sig kunna läsa spelet, kliva fram i rätta ögonblicket samt besitta en betydande snabbhet vilket gör att han ofta hinner städa upp i de vidsträckta ytor som våra ovana ytterbackar lämnar bakom sig. Utbytt vid sex tillfällen, lika ofta för skada som att vi behöver förstärka offensiven.
Sebastian Hylén (3 matcher, varav 2 från start) kommer in sent efter att ha varit skadad. Bolltalang som i sina två inledande framträdanden visar prov på gott spelsinne, bra passningsspelare, till synes ett gott alternativ som sittande mittfältare. I säsongsavslutningen borta mot Kumla agerar han däremot ”osynlige mannen”.
Shaun Lomas (13 matcher, alla från start, 2 mål, 2 gula kort) klockas för flest A-lagsminuter för tredje året i följd. Vår lagkapten har medverkat i de senaste 82 seriematcherna för oss, startat 81 av dem. En mittfältskämpe som täcker stora ytor, avlastar lagkamrater, bryter motståndarnas attacker. Sällan spektakulär men oerhört nyttig lagspelare.
Tobias Corneliusson (13 matcher, samtliga från start, 4 mål, 1 gult kort) kan tillgodoräkna sig åtminstone fyra assists till sina fyra gjorda mål. Ett enda spelmål, tre straffmål på fyra försök. En gång fumlar målvakten in bollen. Vår genomgående mest offensivvillige och utmanande spelare. Funkar bra ihop med brodern Joacim, har också jobbat upp bra samarbete med Shaun, i övrigt verkar han känna sig tvingad att göra det mesta på egen hand. Det har inte funkat.
Victor Brozin (1 match, in som ersättare) tonåring som kommer in som högerback i hemmapremiären mot Värmbol när Joacim går sönder efter en knapp kvart. Är väl inte sämre än någon annan i den matchen, visar prov på godkänd passningsfot. Sedan ser jag inget mer av honom, inte ens i reservlaget.
Viktor Sjöö (2 matcher, inbytt i båda) är en produkt från klubbens egen ungdomsverksamhet, en tuff försvarsspelare som inte kliver undan, ens i division 2. Bra i offensiva aktioner, god huvudspelare. Jag ser stor utvecklingspotential. Kan bli aktuell för startplats redan nästa år, beror helt på hur rekryteringen går.
Med det här inlägget stänger jag min bevakning av Huddinge IFs säsong 2020.
När, och om, jag återkommer beror på när skrivklådan återkommer och om innevarande ämne verkar tillräckligt intressant.
