Till flydda tider åter

På söndag tar vi emot IFK Eskilstuna i vår hemmaborg, en plats dit Blåtopparna ogärna vill bege sig. Seriehistoriken visar fem hemmasegrar och två oavgjorda med en sammanlagd målskillnad på 20 – 5 i Huddinge-favör. I dagens text ser jag tillbaka, dels på en jakt efter kvalplats, dels på IFK Eskilstunas största fotbollsframgång.

År 2009 befann sig både Huddinge IF och IFK Eskilstuna nere på femte nivån i fotbollspyramiden, närmare bestämt i Division 3 Södra Svealand. I sista omgången tog vi emot IFK Eskilstuna på hemmagräset och vi var på jakt efter andraplatsen i tabellen vilket skulle ge oss kvalplats till division 2. Våra gäster var innerst inne nog tacksamma över att resultaten i näst sista omgången gick deras väg ty de behövde inte oroa sig över nedflyttning eller negativt kval.

Vi hade däremot gjort det svårt för oss eftersom vi förlorade med 1-3 borta mot Tyresö FF i näst sista matchen. Det resultatet innebar att vi föll ner från andra till tredje plats och gav dessutom Tyresö en mikroskopisk chans att snuva både oss och Spårvägen på kvalplatsen. Spåret tog över andraplatsen tack vare bortaseger mot Tellus med 2-1. Deras segermål kom i 88e. Då hade de ändå spelat med tio man sedan 70e då de fått målvakten utvisad och tvingats ställa en utespelare mellan stolparna!
Seriesegern, den hade FoC Farsta redan säkrat. Det var kvalplatsen som kampen gällde.

Ett avslappnat Eskilstuna överraskade med att ta ledningen tidigt i matchen. Men en 18-årig anfallare vid namn Karlos Touma hade en rejäl genombrottssäsong hos oss. Han hade svarat för 15 mål på 21 matcher så här långt – och han var inte klar ännu. I mitten av första halvlek ombesörjde han vårt kvitteringsmål, följde upp med att göra 2-1 i 35e.

Vi fortsatte att jaga fullträffar i andra halvlek och Karlos levererade, 3-1 efter en timme. Segern var redan i hamn när Pa Landing Conateh, inbytt i 84e, gjorde 4-1 i 87e.

Nu vidtog en spännande väntan. Matchen mellan Spårvägen och Tyresö stod 1-1 efter första halvlek och var det fortfarande oavgjort när slutsignalen skulle vi sno kvalplatsen från Spårvägen tack vare bättre målskillnad. Men ack, Spåret ordnade ett segermål i mitten av andra halvleken och höll sin 2-1-ledning fram till slutsignalen.

Sluttabellen säsongen 2009 visar siffran 65 i kolumnen för Huddinges gjorda mål, vilket var flest i serien. Men vi gjorde bara 62. Vi fick tillgodoräkna oss tre efter en match som Konyaspor vann med 1-0 mot oss men de hade en okvalificerad spelare med. Den matchen bokfördes som HIF-seger med 3-0.
FoC Farsta vann serien fyra poäng före Spåret som misslyckades i kvalet. Noterbart är att vi vann båda matcherna mot FoC, med övertygande 5-0 hemma och 4-1 borta.

26/9 2009 Huddinge IF – IFK Eskilstuna 4-1 (2-1)
0-1 Aziz Halimi (7), 1-1 Karlos Touma (24), 2-1 Karlos Touma (35), 3-1 Karlos Touma (60), 4-1 Pa Landing Conateh (87).
Laget: Victor Israelsson – Fredrik Andersson, Fredrik Andersson Alktun, Jonas Hallman Andersson, Keivan Moussavi (73 Jimmy Touma) – Aday Kaplan, Johannes Svensson, Pontus Näsström Rosenqvist – Baboucarr Sohna, Karlos Touma, Jonas Viksten (84 Pa Landing Conateh).
Varning: Baboucarr Sohna (9).

Den säsongen är knappast något som Eskilstunas fans minns tillbaka på med glädje. Men de skulle möta bistrare tider. 2014 åkte klubben ur division 3. Så långt ner hade denna anrika klubb, bildad redan 1897, aldrig fallit tidigare. De behövde två säsonger på sig att kravla upp ur sjätte nivån.

Det hade varit pinsamt om IFK Eskilstuna inte hade lyckats vända den nedåtgående trenden. De närmade sig ju 100-årsjubiléet av klubbens största framgång, SM-guldet 1921. IFK Eskilstuna blev svenska mästare efter finalseger efter 2-1 mot IK Sleipner inför 11 695 åskådare på Stockholms Stadion. Sleipner tog ledningen en bit in i andra halvlek men mål av Gösta Pettersson (80e) och Henning Olsson (84e) vände matchen.

IFK Eskilstuna var självskriven som en av tolv klubbar när den första allsvenska serien inleddes hösten 1924. Blåtopparnas bästa placering är femma (1931/32). Klubben har tillbringat 14 säsonger i Allsvenskan, senast 1964. Jag kommer så väl ihåg hur jag då, som 10-åring, alldeles för ofta fick Eskilstuna-spelare i tablettaskarna med samlarbilder. Besvikelsen var stor.

IFK Eskilstuna må ha seglat under radarn på senare år men de har ändå levererat ett par storstjärnor.
Sebastian Larsson lämnade Eskilstuna 2001 som 16-åring för att bli ungdomsproffs hos Londonklubben Arsenal. Han tillbringade 14 år i England, spelade tre ligamatcher för Arsenal innan han gick vidare till Birmingham, Sunderland och Hull. Med Birmingham vann han Ligacupen 2011 efter finalseger 2-1 mot Arsenal (!). Han avslutade sin spelarkarriär i Sverige och tog allsvenskt guld med AIK. 133 landskamper, 10 mål.
Kennet Andersson föddes 1967 och spelade sin ungdomsfotboll hos Tunafors SK. IFK Eskilstuna blev hans första klubb som senior. Han tillhörde klubben åren 1985-88 innan han gick till IFK Göteborg och därefter tillbringade han elva år i olika europeiska proffsligor. Han gjorde stor succé i VM 1994 med fem mål för det svenska bronslaget. Ingen annan svensk har lyckats göra fem mål i ett och samma VM-slutspel. Den 193 cm långe anfallaren spelade 83 landskamper och svarade för 31 mål. Jag kommer aldrig att glömma hans ”omöjliga” nick till 2-2 mot Rumänien. Sedan var det Thomas Ravelli som blev hjälteförklarad när han ”ramlade” åt rätt håll på sista rumänska straffen.

Dagens klarast lysande stjärna heter Simon Lundevall, 35-årig mittfältsgeneral med 221 allsvenska matcher för Gefle IF, Elfsborg och Halmstad på meritlistan. Killen i blått med 10 på ryggtavlan får vi se upp med på söndag.