Veckouppdatering 19
Sköna maj välkommen med fotboll, fotboll, fotboll! Denna tid har inneburit mycket målglädje för Huddinge IF genom åren. Även bakslag, inte tu tal om det. Men världen går vidare även om Rolf Rydvall, spelande tränare när det begav sig, fortfarande 60 år senare surar när han tänker på den straff som Huddinge fick emot sig i seriefinalen mot IK Tellus 1958.
6 maj 1982 är det dags för hemmapremiär för Huddinge IF i Division 4 Stockholm Södra, vi tar emot FoC Farsta.
Huddinge IF inledde serien med en knapp 2-1-seger borta mot Gröndals IK, båda målen gjorda av en ung Mats Sjöstrand, snudd på dold under en jättekalufs.
FoC Farsta står för motståndet i hemmapremiären … motstånd och motstånd förresten … Vi krossar dom med 8-0! Matte Sjöstrand svarar för tre av målen. Fem baljor på två matcher för hans del. Hyfsat målsnitt! Idag blir en spelare snudd på höjd till skyarna efter det omvända, två mål på fem matcher.
1982 är vi obesegrade i de nio inledande matcherna, sju vinster och två oavgjorda. Jag får förmodligen anledning att återkomma med fler noteringar från det året.
7 maj 2011 har vi hemmamatch i division 3 mot Torstorps IF. Vår säsongsupptakt har varit bedrövlig, vi ligger på elfte plats, näst sist i tabellen, med en enda poäng på tre spelade matcher. Då kommer urladdningen, vi gör 4-0 på laget från Finspång! Bover Gültekin sätter dit det viktiga 1-0-målet tidigt i matchen, Carl Major spär på med två baljor mot slutet innan Jean-Hugues Blondé avslutar målskyttet i slutminuten.
Jean-Hugues Blondé kom till klubben från Örebro Syrianska 2010, deltog i 66 seriematcher fram till sommaren 2014 då han skrev på för IFK Haninge. I hemmamatchen mot AFC United 4/5 2014 kom han in i 84e. Det blev hans enda division 1-match, tillika hans sista för Huddinge IF.
Bover Gültekin, idag herransvarig, hade förmånen att spela ihop med Blondé vid åtskilliga tillfällen. Han minns tillbaka på en skämtsam glädjespridare som kallades ”Landry” och som under sina tidiga år var bättre än bröderna Yaya och Kolo Touré. Påstås det. Landrys pappa och brödernas pappa var bästa vänner.
Landry var kanske den spelare som det var svårast att möta en mot en. Huddinges Ronaldinho, påstår Bover. Fotbollen var en lek för Landry. Hade han tagit det seriöst hade han spelat i de högsta ligorna i världen.
Bonusinformation: 7 maj 1958 är det viktig toppmatch i division 4 direkt i vårpremiären, Huddinge IF spelar borta mot IK Tellus på Aspuddens IP i bedrövligt väder och på en miserabel plan. Lennart Erlesand gör tidigt 1-0 för HIF som dominerar första halvlek klart. Hemmalaget ligger på direkt i andra och lyckas även kvittera innan vår högerytter Olle Olsson gör 2-1 i 70e. En kufiskt dömd straffspark i 83e får matchen att tippa över i Tellus favör. Jag citerar Huddinges lokaltidning Vårdkasen:
”Inte ens med förstoringsglas kunde vi på läktaren uppfatta något ojust i den tackling som föranledde straffen.”
Tellus kvitterar på denna skänk från domaren Sten Ahlner och avgör när tre minuter återstår, ett kanonskott upp i målvaktens vänstra kryss, en boll som säkerligen var svårfixerad i det tilltagande mörkret denna onsdagskväll.
8 maj 1960 spelar vi bortamatch i Division 4 Stockholm Södra mot nyuppflyttade Högalids IF. Vi inkasserar en förlust med 1-3 vilket betyder att vi parkerar i tabellens bottenskikt efter endast en poäng på de tre inledande matcherna.
Matchen på Zinkensdamms IP är ganska jämn, skillnaden lagen emellan är att hemmalaget är lyckosammare med målskyttet. Lokaltidningen Vårdkasen noterar att den här HIF-årgången är ganska ihålig och saknar tyngd. Lagets nytillträdde ”rysstränare” Leo Lepin har en hel del att åtgärda. En anledning till den dåliga poängutdelningen i serieupptakten kan vara att tränare Lepin varit sjuk och under ett par veckor har han inte kunnat gnugga spelarna på ett sätt som tydligen varit behövligt.
Huddinges ”tröstmål” till 1-3 ombesörjdes av Sive Franksson från straffpunkten. Sive spelade allsvensk fotboll för Åtvidabergs FF redan säsongen 1951/52, han gjorde då fyra matcher.
9 maj 1984 besegrar vi IFK Tumba med 6-4 i Division 4 Stockholm Södra, en målfest i sol och underbar vårvärme. Avgörandet kommer först i matchens slutskede.
IFK Tumba inleder med enkelt och vägvinnande spel som bereder oss stora problem. Christer Fransson gör 1-0 för gästerna och fälls sedan med straff som påföljd, Lars Rydberg ökar på till 2-0.
Huddinge IF får en livlina sekunderna före paussignalen när en omarkerad Lars Andersson elegant nickar in 1-2 efter ett jättelångt inkast från Per Sandahl. Målet sätter fart på hemmagrabbarna. Roger Franzén gör såväl 2-2 och 3-2 och när Bosse Nilsson klipper in 4-2 med kvarten kvar borde matchen vara vunnen. Men Tumba-killarna vill annat. Junioren Johan Sävkvist hålls fast i straffområdet, Lars Rydberg sätter sin andra stramare för dagen och kort därpå kvitterar unge Sävkvist till 4-4. En perfekt exekverad frispark från mittfältseleganten Mikael Håkansson återger HIF ledningen när fyra minuter återstår och Mats Sjöstrand drar ner rullgardinen för Tumba när han skjuter in 6-4 ur nästan ingen vinkel alls.
10 maj 1997 spelar Huddinge IFs damlag sin tredje match i division 1, näst högsta divisionen. Det blir seger 1-0 hemma mot IFK Lidingö, Karin Petrén segerskytt. Efter tre matcher har laget tre segrar och 5-0 i målskillnad!
Mittfältaren Karin Petrén är ett ”gränsfall” som hamnar i Huddinge IF ”av misstag”, om man vill vinkla det så, och det vill jag tydligen.
Karin bodde på Banbyggarvägen under sin uppväxttid, mycket närmare gränsen till Stockholm går knappast att komma, därav ”gränsfallet”. Hon börjar spela fotboll med Stuvsta IF men lockas av möjligheten att få spela i Gothia Cup, dit Segeltorps IF ska bege sig. Därför spelar hon sin juniorfotboll med ”Torpet”, 17 år gammal spelar hon i klubbens A-lag som tar hem division 5 1991. Men hon känner suget efter polarna i Stuvsta, i kombination med en önskan att spela på högre nivå beslutar hon sig för att återvända till Stuvsta IP. Men där heter hemmalaget nu – Huddinge IF!
HIF och Stuvsta IF slog samman sina damlag 1991. HIF hade resurserna, Stuvsta de bästa spelarna och valet av hemmaplan blev därför ganska naturligt. Stuvsta IP.
Där och då inleds damlagets storhetsperiod med Karin som en av de drivande krafterna på mittfältet. Laget spelar i division 2, tredje nivån, och når tabellplaceringarna 2 – 3 – 4 – 1 (missat kval) – 1 (lyckat kval). 1997 debuterar laget i näst högsta divisionen och under ledning av uppskattade tränaren Roger Franzén placerar de sig tidigt i tabellens toppskikt.
När jag talar med Karin vittnar hon om hur central fotbollen var för henne under karriären. Hon fick många vänner som hon fortfarande har kontakt med. Hon understryker att de lärdomar hon tog till sig som lagspelare, hur att samarbeta i en grupp, de kommer hon att ha nytta av resten av livet.
”Det har präglat lite hur man är”, erkänner hon men understryker att det viktigaste under hela tiden var att hon hade kul, vilket var det absolut viktigaste. Att laget gjorde framsteg, nådde framgångar och hela tiden kände stödet från klubben är också bidragande faktorer till att Karin sammanfattar tiden hos HIF med ordet ”fantastisk”!
Framgångsvågen hejdas 1999, till viss (stor?) del beroende på att Huddinge IF hamnar i norra serien, efter två år i mellersta. Resorna blir både längre och dyrare.
”Att komma hem med tåget till Centralen klockan 7 på måndag morgon och gå direkt till jobbet var slitigt.”
Andra året i norra serien slutar med nedflyttning. Allsvenska storheterna Älvsjö AIK och Djurgårdens IF sonderar terrängen. Vill Karin möjligen byta klubb? Hon lirar lite med blåränderna under vintern men känner att motivationen inte är på topp, det finns ett yrkesliv vid sidan av fotbollen. Hon har spelat sin sista match, avslutar karriären efter nio mestadels framgångsrika år hos oss.
11 maj 1995 vinner vi med klara 5-0 borta mot Råsunda IS i Division 3 Östra Svealand. Det är tredje matchen i rad vi vinner med just 5-0. Vi har inlett serien med fyra raka segrar och 18-0 i mål och ännu har vi inte ställts mot några av de blivande bottenlagen!
Huddinge IF är favorittippade inför seriestarten och vi inleder med en stabil 3-0-viktoria hemma mot blivande seriefyran IFK Tumba, målskyttar Jonny Wickman, Johan Olsson, Christoffer ”Loppan” Johansson. 2 maj kör vi över Nykvarns SK borta med 5-0, samma målskyttar plus två mål av Stefan Windefalk. Blivande serietrean Gnesta FF får återvända från Källbrink med 0-5 i baken – målskyttar ”Loppan” 2, Jonny Wickman 2, Michael Corneliusson – innan vi således repeterar siffrorna borta mot Råsunda. ”Loppan” tvåmålsskytt igen, övriga målskyttar Tony Camsjö, Johan Olsson och Jonny Wickman. Vi håller nollan även i nästa match då vi får nöja oss med 0-0 mot IFK Stockholm. Segersviten bruten.
Bonusinformation: 11 maj 2013 spelar vi hemmamatch mot Sollentuna FF i Division 2 Norra Svealand, segersiffrorna spikas till 5-0 även här. Erido Poli svarar för fyra mål, dock inget ”äkta” hat-trick eftersom Alejandro Nuñes sticker emellan med 3-0-målet. Det är vår sjätte seger i svit, sista matchen från 2012 inräknad. Sviten slutar här, i nästa omgång förlorar vi mot Kvarnsveden.
12 maj 2007 avgör vi sent i bortamötet mot Katrineholms SK, Anders Matsers gör 1-0 i 77e, Johan Sarsten spikar slutresultatet till 2-0 i 88e. Det är fjärde omgången i Division 3 Södra Svealand och vi har ännu inte släppt in något mål!
Vi inleder med 0-0 i hemmapremiären mot IK Tellus, besegrar Boo FF med 3-0 borta innan vi på nytt bli nollade hemma när Panellinios besöker Källbrink i tredje omgången. En titt in i framtiden visar att Panellionios blir överlägsna seriesegrare, Tellus slutar på tredje plats i sluttabellen. På andra plats? Huddinge IF. Förstås!
Vår nolla spricker i femte matchen, 11 minuter in i hemmamatchen mot Oxelösund kvitterar gästerna vår tidiga 1-0-ledning. Att vi sedan går fram till en förkrossande 6-1-viktoria är en helt annan historia.
Anders ”Sillen” Matsers gör fem mål det här året, fyra av dessa är vårt första i matchen. Undantaget kommer i 3-4-förlusten hemma mot Värmdö IF i augusti då han gör vårt andra mål – men det var faktiskt han som inledde målskyttet med sitt 1-0-mål i matchupptakten.
