Veckouppdatering 2
Denna vecka i Huddinge IFs kalender domineras av födelsedagsbarn från när och fjärran. Dessutom uppmärksammas startskottet för en banbrytande säsong där vi vägrar vika ner oss. I slutspurten gynnas vi av konkurrenternas tillkortakommanden och säkrar en högst otippad serieseger.
7 januari 1989 föds Gabriel Sleyman, en ung målvakt som finns med i vår A-lagstrupp under drygt två års tid för ungefär tio år sedan.
Södertälje-grabben Gabriel Sleyman var på väg att etablera sig som keeper hos Brommapojkarna men säger själv att han ”inte pallade”, valde därför att gå ner i divisionerna till Arameisk-Syrianska. Spelglädjen ville ändå inte återfinna sig och han tänkte lägga av helt. Polaren Umit Altunkaynak spelade just då för Huddinge IF och han tyckte att Gabriel skulle komma till oss.
Gabriel tog fasta på Umits tips och fann sig tillrätta på Källbrink.
”Jag trivdes bra i Huddinge. De var bra arbetskolleger, ledningen var seriös och tränaren var bra.”
Gabriel gjorde 28 matcher för Huddinge IF under sina två säsonger innan vandringslusten blev för stor. Sedan 2010 har Gabriel spelat för flera olika klubbar i hemstaden, de senaste tre åren med Södertälje FF, en klubb som bildades så sent som 15/1 2016. Gabriel var med från första början. Klubben har med ”glädje, hjärta och passion” vunnit serien varje år och ska debutera i division 4 nästa säsong. Med Gabriel Sleyman som pålitlig och numera rutinerad sista utpost.
8 januari 2013 är det återträff för A-lagstruppen och årets första träning på Källbrink. Resan mot division 1 påbörjas, eller gör den det…?
Efter åtta säsonger med spel på femte nivån i seriepyramiden återkommer HIF till fjärde. När jag talade med mittbacken Andreas Karlsson luftade han en känsla att klubben inte riktigt visste varthän de skulle sikta. Konsolidering eller satsning?
Personligen misstänker jag att herransvarige Peter Kelly var en av dem som drev satsningsfalangen framåt. Spelare som Erido Poli, Joel Johansson och Simon Stigenberg adderar kvalitet till samtliga lagdelar. Tränarna Patrick ”Palle” Hultman och kör stenhårt med truppen under försäsongen – och det ger resultat.
Nykomlingarna från Källbrink tar hand om serieledningen från omgång 3 fram till omgång 13, då vi under matchens avslutande tolv minuter tappar 3-1 till 3-3 borta mot bottenlaget Enköpings SK. Ordningen i serien verkar återställd, de två huvudfavoriterna Akropolis och Konyaspor ligger på de två översta platserna och ska väl göra upp om seriesegern?
Men vi ger inte upp, hakar envist på i toppen och har även ”tur” med resultaten. När vi förlorar tappar även de två favoriterna poäng. Tre matcher kvar, lördagsmatch borta mot Västerås IK, Joel Johanssons hat-trick efter paus betyder seger, 3-1. När söndagens skrällar inrapporteras: Konyaspor – Karlberg 2-2 och Syrianska Kerburan – Akropolis 2-0, betyder det att vi återtar serieledningen.
Vad som sedan händer i näst sista omgången är något som inte skulle ha minsta gnutta trovärdighet om det hade stått i en pojkbok. Men nu hände det faktiskt i verkligheten.
På lördagen tar Huddinge en stabil 2-0-ledning mot Syrianska Kerburan efter mål av Erido Poli och Bover Gültekin. Största snackisen är situationen som leder till den straffspark som Poli exekverar i 28e, utdömd sedan han, helt frispelad, rivs ner av målvakten när han slagit bollen förbi denne och varit på väg förbi. Frilägesutvisning, målchansutvisning, kalla det vad du vill. Solklart! Målvakten fick bara gult kort. Fullständigt horribelt!
Efter paus radar domaren upp kontroversiella domslut. Såväl 1-2 som 2-2 kommer i direkt anslutning till situationer där Huddinge har synnerligen legitima krav på frispark efter vårdslösa tacklingar som lämnat hemmaspelare liggande med svåra smärtor.
Med 2-2 på tavlan måste vi gå för ett avgörande. Våra toppkonkurrenter har bättre målskillnad och vi har inte råd att tappa poäng. Vår huvudlösa offensiv ger motståndarna vidöppna ytor och frustrationen slår över hos en av våra spelare som cyniskt kapar en helt fri motståndare. Straffen är solklar. Inget rött kort, tack för det. Syrianska Kerburan kan avgöra på övertid – men straffen slås utanför!
HIF-spelarna är ändå förkrossade efter slutsignalen.
”Allt slit sedan januari förgäves!” Följs av en radda otryckbart involverande domaren, fan och hans moster. För det är ju glasklart att både Akropolis och Konyaspor kommer att passera oss på söndagen.
Konyas match borta mot Skiljebo är först färdigspelad. Slutar med hemmaseger, 4-1!
En timme senare kommer resultatet från Akalla: Akropolis – Rotebro 1-2!
Den poäng som inte var värd någonting på lördagen blir plötsligt guld värd! Nu räcker det med en enda poäng borta mot Rotebro i sista omgången. Det blir en nagelbitare som slutar 1-1.
Från division 3 rakt igenom division 2 till division 1 – smått sensationellt av en klubb som hade lite svårt att välja väg inför säsongen.
9 januari 1940 föds Bo Gunnar Karlsson, målvakt, ledare och tränare i Huddinge IF. Han byter 1970 efternamn till Bogges och gör sig ett namn som friidrottstränare samt fys-tränare för Örebro SK.
Bo Gunnar Karlsson börjar som målvakt i 10-årsåldern när han går i Stensängsskolan i Stuvsta. Han berättar, inte utan viss stolthet, hur klass- och lagkamraterna ropade ”Den tar Bogge” när motståndarna sköt mot honom.
Som 14-åring bildar han Stjärnans IF ihop med bland annat Elbe Oldenburg, Det dröjde dock inte länge förrän pojklaget slogs ihop med/värvades av (stryk det du tror passar sämst) Huddinge IF.
Det blir inte mycket till A-lagskarriär hos Huddinge IF, Bo Gunnar lirar mestadels med reserverna, men en minnesvärd insats svarar han för under det annars så bedrövliga året 1963. Huddinge IF inleder med sex förluster i svit. I sjunde omgången ställs vi mot serieledande Högalids IF. Vid ställningen 1-1 sent i matchen tilldöms Högalid en straffspark – som Bo Gunnar räddar! Matchens slutar 1-1, HIFs förlustrad är bruten.
Bo Gunnar flyttar sedermera till Örebro där han kom att åtnjuta legendstatus som idrottsledare hos KFUM Örebro där han plockat fram en mängd friidrottstalanger. För sina insatser har han bland annat erhållit Bo Ekelund-stipendiet, en ära han delar med bland andra Johnny Holm (Stefans pappa) och friidrottens förbundskapten Karin Torneklint.
På lagbilden från 1965 står Bo Gunnar Karlsson längst till vänster i bakre raden. Han hade med kort varsel fått ta över efter Stig Kimby som tvingades ge upp fotbollen på grund av sjukdom, det läste du väl om 17 december!?
Övriga i bakre raden är Ulf Johansson, Åke Sjöblom, Leif Törnberg, Bo Thunberg, Hans Jonsson, Lennart Söderlind och Sven Östlin (lagledare). Främre raden från vänster: Karl Wiklund, Leif Carlsson (som faktiskt är bror till Bo Gunnar, den avvikande stavningen till trots), Sune Persson, Georg Celinskis, Gunnar Frick. Fotot har jag fått låna från Georg Celinskis’ personliga samlingar.
Jag vill passa på att framhålla två av spelarna som senare gjort sig namn inom helt andra sporter:
Ulf Johansson, ishockeyspelaren som tog över efter ”Nicke” som ”Mr Huddinge hockey” och Leif Carlsson, boxare i Sverige-eliten som blev ett aktat namn som ledare. Han har bland annat tränat George Scott och Paolo Roberto, var under åren 1980 till 1992 förbundskapten för svenska boxningslandslaget.
10 januari 1995 föds Amanda Uhlin, en HIF-produkt, ytterback som i tonåren tog en sväng via Älvsjö AIK och Enskede IK innan hon återkom till Huddinge IFs damlag.
Jag har ringt och ringt och ringt och ringt för att få byta några ord med Amanda och mötts av tre olika svar:
1. Personen är upptagen i ett annat samtal ...
2. Personen kan inte nås för tillfället …
3. Personen kan inte ta ditt samtal just nu …
En upptagen ung dam … Tur att jag kan kontakta damlagets fasta punkt sedan många år tillbaka, Roger Johansson. Han berättar att Amanda oftast spelar högerback, offensiv sådan, som någon gång fått kliva upp som yttermittfältare. Hon är rutinerad och stabil.
11 januari 1989 föds Naif Hazazi i Jeddah, Saudi-Arabien. Hans anknytning till Huddinge IF sitter i tröjan. Ibland krävs det rejäla nödlösningar för att få ihop det här.
Naif Hazazi är en av de mest framstående saudi-spelarna någonsin. Han började spela ungdomsfotboll med Al-Ittihad. För sin gul-svart-randiga (!) moderklubb gjorde han 77 mål på 89 ligamatcher under åren 2006-2013. Han begåvades med smeknamnet ”Al Saqr”, Falken, för sättet han flög fram över planen. 2009 mottog han två personliga utmärkelser, dels Saudi-Arabiens Bäste Unge Spelare, dels Saudi-Arabiens Bäste Anfallare.
I skrivande stund har han 54 A-landskamper och 15 mål på sitt cv.
12 januari 1960 föds Robert Prytz i Malmö. Han gör debut för Kirsebergs IF i division 4 som 16-åring, väljer att gå till Malmö FF året därpå – trots att Djurgårdens IF rapporteras vara intresserad av honom!
Hos Malmö FF får 19-årige mittfältaren Robert Prytz, med endast 14 allsvenska matcher i bagaget, spela Europacupfinal mot Nottingham Forest 1979. Ett skadedrabbat MFF förlorar med 0-1. Första och sista gången ett svenskt lag finalspelar i Europas främsta cupturnering. Svenska Dagbladet uppmärksammar den exceptionella prestationen, hedrar Malmö FF med sin guldmedalj, populärt och felaktigt benämnd som ”Bragdmedalj”.
När Forest tackar nej till finalspel i Interkontinentinala Cupen (VM för klubblag) representerar Malmö FF Europa i finalen mot Olimpia från Paraguay. Det blir uddamålsförluster både hemma och borta.
Under sin aktiva karriär 1976-2000 spelar ”Robban” Prytz för 14 olika klubbar (Malmö FF och schweiziska Young Boys under två perioder). Överallt har han uppskattats för sin glöd och intensitet. Förutom tidigare nämnda SvD guldmedalj har Robban tilldelats Guldbollen som Sveriges bäste fotbollsspelare 1986, fått pris som bäste utlänning i schweiziska högstaligan året därpå, blivit invald i SFS Hall of Fame 2016 och lär ett år ha blivit utsedd till Schweiz’ populäraste idrottsman alla kategorier. Under åren 1980-89 spelar Robban 56 landskamper (13 mål) för Sverige och är på förlorande sidan endast vid elva tillfällen.
Young Boys’ färger är gult och svart och precis som Huddinge IF har de varierat mellan helgula tröjor och randigt. Schweizarna har dock haft stor variation på tröjdesign, med ränder på längden och på tvären och även mer fantasifulla skapelser.
Huddinge IFs mittfältare Shaun Lomas må tycka vad han vill, Robert Prytz var en bättre fotbollsspelare än Shauns favorit Paul Scholes någonsin varit. Man Shaun är för ung för att veta …
13 januari 1954 föds Billy Ohlsson, Hammarby IFs främste målskytt genom tiderna med 128 mål varav 94 stycken i allsvenska matcher. Allsvensk skyttekung 1980 och 1984 men kanske först och främst ihågkommen som tränare för Huddinge IF (hoppsan!?) under en och en halv säsong i slutet av 1980-talet.
Såhär i efterhand kan man undra om Huddinge IFs styrelse sökte efter en absolut motpol till det invanda när de anlitade Billy Ohlsson som spelande tränare inför 1988 års seriespel. Billy var ju en Bajen-ikon med offensiven som främsta kännetecken. Före honom hade vi två före detta djurgårdsbackar som tränare, först två år med Birger Jacobsson, sedan två år med hans mittbackspartner i DIF, Tommy Davidsson.
Med Billy kom det in nya idéer på Källbrink. Han spelade allsvensk fotboll för Hammarby så sent som 1986, tillbringade ett år med Södertälje FF som han sparkade upp i division 2 (tredje nivån) innan han tog chansen som spelande tränare hos oss.
Hos Billy satt elittänket ytligt och en del spelare hade inte samma driv, inte så höga ambitioner med sitt lirande. Hos andra gick det däremot hem. Billy införde bland annat att laget skulle samlas i en ring på planen och ladda tillsammans precis före kick-off. En nymodighet division 3.
Med Billy på planen hade HIF också en meriterad och fruktad målskytt. Tyvärr gick han skadad en stor del under året men det gav honom kanske ytterligare perspektiv på livet som tränare, när han fick studera spelet från sidlinjen. Det blev fem mål för Billy på elva seriematcher men det viktigaste var att han ledde laget till serieseger. 1989 spelar Huddinge IF i en serie på tredje nivån i svenska fotbollspyramiden för endast gången i historien.
Efter en lite turbulent försäsongen där klubben anses inte satsa tillräckligt inleder vi Division 2 Östra Svealand 1989 med en förlust borta mot Enköpings SK (0-1) och seger hemma mot Råsunda IS (3-2). Sedan blir det endast en enda poäng under resten av våren. Efter en förlustmatch i juni blir det ett uppträde mellan Billy och en styrelseledamot varpå Billy avgår med omedelbar verkan. Så abrupt slutar han sin gärning hos Huddinge IF.
