Veckouppdatering 25
Toppmatcher är återkommande tema under veckan med bland annat seriefinal, hett kommunderby och allsvenskt besök i upphaussad cupmatch. Midsommartid är ofta en underbar period.
17 juni 2001 spelar vi 3-3 hemma mot Katrineholms SK i en division 3-match. Kenny Callenmark, högeryttern som flyttats in som forward, gör två mål på nio minuter i den här matchen och totalt sju på fyra matcher i mitten av juni månad.
Kenny Callenmark föddes 1978, växte upp i Vårby Gård, kom till Huddinge IF som 14-åring när han flyttade till Segeltorp och lyftes upp i A-truppen 1997. Han beskriver tiden hos Huddinge IF som ”fantastisk”, och framhåller lagsammanhållningen, precis som så många andra spelare i HIF från den perioden.
När tränarna Mikael Persson och Mikael Rosenberg kom till klubben 2001 fick Kenny något av ett genombrott, eller uppvaknande kanske beskriver det hela bättre.
”Jag började förstå spelet. Innan sprang jag mest. Nu började jag tänka”, säger Kenny.
Så fick han chansen som forward.
9 juni, Ängby IF borta 1-0, Kenny avgör i 72a.
13 juni, Älta IF hemma 5-1, Kenny ett mål.
17 juni, Katrineholms SK hemma 3-3, Kenny rivstartar med mål i 4e och 9e.
21 juni, Stureby SK borta 3-3, Kenny samtliga tre mål.
Det vill jag kalla att ”hamna i ett stim”.
Målproduktionen minskar under hösten, det blir ytterligare fyra och han gör totalt tolv under hela säsongen, hans klart bästa siffra under åren hos oss. När Huddinge IF åker ur division 3 2004 faller Kenny för locktonerna från förre tränaren Mikael Rosenberg och kliver över och spelar vidare hos Arameisk-Syrianska IF i ”nya” division 2 några år.
Ännu 2019 håller han igång med enstaka matcher för IFK Mariefreds veteraner.
”Jag har ju kroppen för det och det är svårt att släppa fotbollen!”
18 juni 1992 är det ren seriefinal i sista omgången av division 3 Östra Svealand A (Vårserien). Nacka FF toppar tabellen, två poäng före oss. Vi måste vinna på deras hemmaplan för att bärga seriesegern. Ett mål av Johan Hagéus i andra halvlek är allt vi behöver för att gå vidare till playoff-spel.
Det här året experimenterar förbundet rejält med skilda vår- och höstserier. Vi kvalar i en trelagsserie för att få spela i Hösttvåan. 1-1 borta mot Helenelunds IK i första matchen betyder att vi måste vinna hemmamatchen mot Skiljebo för att fortfarande ha chans att få spela i Hösttvåan. Mer om den matchen när det är så dags.
Bonusinformation: 18 juni 1954 vinner Djurgården DM-finalen mot AIK med 3-2 men det uppdagas att en av deras spelare, Åke Olsson, tidigare spelat en match för IFK Malmö i Skånes DM och att han därför inte var spelklar. Detta har Djurgården kollat med Skåne och fått klartecken. Stockholms FF har en annan åsikt. Guldmedaljerna lämnas över till AIK trots att de faktiskt förlorat två (2!) matcher i cupturneringen. De hade tidigare torskat mot IFK Stockholm men även de blev diskvalificerade för att de haft en icke kvalificerad spelare med i laget.
19 juni 1977 spelades den tuffaste och mest upphaussade derbymatchen i kommunens historia. Nyuppflyttade Flemingsbergs IF tog emot Huddinge IF på Visättra IP. De hade ordnat fram ett filmteam – något tämligen unikt för en match i klass 1 – och slagit på stora trumman. Nu skulle storebror petas ner från tronen!
Flemingsbergs IF hade överraskat stort sin debut på femte nivån. De hade bara förlorat en match av de åtta tidigare och låg på andra plats i tabellen. Endast Huddinge IF låg före.
Att Georg Celinskis, som lämnade Huddinge IF efter en schism, nu tränar Flemingsberg skänker extra krydda åt tillställningen. Han brann för Flempan-seger, för att visa att HIF gjorde fel när de några år tidigare vände honom ryggen. Hans energi fortplantade sig till spelarna i laget och de pressade tillbaka Huddinge under större delen av första halvlek. Målet lät dock vänta på sig.
Istället blev det Huddinge som tog ledningen när Lars ”Lalla” Borgkvist prickade in en frispark. Målet öppnade upp spelet en aning men det krävdes en straffspark i 35e för att Flempan skulle kvittera. Claes-Göran Nordlander krutade på och bollen gick till och med igenom nätet.
Fem minuter senare exploderade alla inneboende känslor. HIF-målvakten Bengt Hargsjö hann före Kent Johansson (mer känd som ”Lill-Kenta” från Huddinge hockey och senare vidare ut i hockeyvärlden) och greppade bollen. ”Lill-Kenta” hann inte undvika kollisionen, brakade in i Hargsjö som reagerade med att trycka upp bollen i ansiktet på motståndaren. Domaren Hans Lisell blåste – straff!
Hargsjö luftade vad han tyckte om det beslutet, förmodligen på ett mindre väl valt vis eftersom Lisell gav honom rött kort.
På den tiden fanns inga välfyllda avbytarbänkar så Huddinge valde att ge anfallaren Thomas Hermansson målvaktströjan. Han var chanslös på Nordlanders straff, bollen stenhårt i vänstra krysset. 2-1 till Flemingsberg.
Det som hände vid andra straffsituationen, alla upprörda sinnen, präglade matchens fortsättning. En snabb kvittering i andra, ex-allsvenske ”Lalla” visar klassen, gjorde inget för att gjuta olja på vågorna. Efterslängar och ojusta tacklingar omöjliggjorde det mesta av organiserat spel. Det lilla som förekom stod Huddinge för.
”När de kvitterade så snabbt tappade vi sugen”, erkände Flemingsbergs lagledare Anders Carlberg efter matchen.
I mitten av andra halvlek svarade inhopparen Håkan Wahlberg för ett härligt genombrott och sköt 3-2 till HIF, ett resultat som stod sig tiden ut.
20 juni 1983 är det fest på Källbrink. 1.491 åskådare har kommit för att se division 4-laget Huddinge IF mot allsvenska AIK i kvartsfinal i Stockholm Cup.
Huddinge-tränaren Thomas Lyth sticker ut hakan inför matchen. Han tror på sitt unga lag, medelåldern ligger på 21 år, mot det rutinerade motståndet.
”Vi kan rubba dem. Det är bara att hoppas på en ärlig domare som inte ger AIK några favörer”, dristar han sig till att säga när han intervjuas av en tidningsreporter.
Men det börjar illa för Huddinge. Landslagsmeriterade AIK-målvakten Bernt Ljung får fingertopparna på Roger Anderssons välplacerade inledningsstraff och stöter bollen utanför. Sedan kniper han Jörgen Fredrikssons straff nere vid stolproten. Håkan Forsberg låter sig inte imponeras, sätter 1-0 på Huddinges tredje och sista handikappstraff.
AIK startar matchen i högt tempo och det är HIF-keepern Frank Erlandssons tur att visa vad han går för. Vi har en del farliga omställningar, Ljung räddar när Mats Sjöstrand skjuter och klarar även Håkan Forsbergs retur. Kort före paussignalen prickar Mats stolpen.
Ove Rübsamen kvitterar när han snappar upp en målvaktsretur tio minuter in på andra och Gnaget tar ledningen genom Per Wiklundh. I anfallet efter kvitterar Jörgen Fredriksson när han iskallt väntar ut Ljung innan han placerar in bollen. Till slut blir det ett slumpmål som fäller avgörandet. Naturligtvis är det AIKs finske chanstagare Jyrkki Nieminen som befinner sig på rätt plats i 86e.
Trots AIKs 3-2-seger och alla kända namn på plats så är det hemmalagets kapten Roger Andersson som får skriva flest autografer efter slutsignalen. Så är han ju huvudet högre än samtliga denna försommarkväll på Källbrink, perfekt illustrerat på fotot där han nickar undan i försvarsarbetet. Tack Roger, för att jag fått låna fotot!
21 juni 2015 har vi division 1-match hemma mot BK Forward. Tre saker gör matchen lite speciell. 1 Sasa Matic gör hat-trick, den ende HIF-spelare som lyckats med det i division 1. 2 Joar Gadd Berglund gör sin A-lagsdebut. 3 Vi tar en högst oväntad men rättvis 4-2-viktoria.
På tio matcher har vi en seger och en oavgjord. Enda anledningen till att vi inte ligger sist är att Västerås SK har ett måls sämre målskillnad. Mittenlaget Forward är storfavoriter till att hämta tre poäng på Källbrink och de skapar också en tidig farlighet, Mattias Folkesson agerar räddande ängel på vår mållinje.
Sedan byter lagen chanser och det är HIFs Sasa Matic som spräcker nollan när han hugger på en målvaktsretur på skott från Daniel Ålund i 13e. Efter målet för vi spelet medan Forward satsar på långbollar som inte oroar vårt försvar det minsta. Ett vänsteranfall i 35e med Bover Gültekin, Mikael Leino och Daniel Ålund leder till att Husein Aly blir frispelad, sätter 2-0. Kort före pausvilan svarar ”Salle” Matic för ett klassavslut när han begraver bollen djupt nere i burhörnet. Vi har 3-0 efter halva matchen.
I 52a fälls ”Salle” straffområdet, tar straffen själv men Forward-keepern Mitev slänger sig åt höger och kniper bollen. ”Salle” revanscherar sig i 59e, avslutar säkert efter bra förarbete av Linus Christensen och Ålund. Sasa Matics tredje mål betyder 4-0!
Under avslutande halvtimmen kastar Forward all försiktighet överbord och attackerar vildsint. Lukman Murad dundrar in 1-4 i 69e. Vi får en frispark efter kontring, ”Salle” prickar ribban. I nästa attack från gästerna blir vår målvakt Christoffer Matwiejew tufft attackerad, inte första gången det händer i den här matchen. Med en kvart kvar av ordinarie speltid byts han ut och 18-årige Joar Gadd Berglund kastas in i hetluften.
Den unge debutanten svarar för en handfull härliga räddningar, överlistas endast när Erik Björndahl i 86e får en snedträff i en trasslig situation nära mållinjen.
Denna dag hyllas två spelare speciellt efter vår 4-2-seger: Sasa Matic och Joar Gadd Berglund.
22 juni 2016 avslutar vi vårsäsongen av Division 2 Södra Svealand med en superviktig bortamatch mot Linköping City. Det blir en match som jag sent kommer att glömma. Tyvärr av helt fel anledningar.
Fyra omgångar tidigare låg vi på andra plats i tabellen, bakom bortflyende Arameisk-Syrianska men före storsatsande Linköping City. Efter tre oavgjorda och en förlust har vi rasat till sjätte plats, fyra poäng bakom andraplacerade Linköping.
Under matstoppet på vägen ner poängterar tränare Jussi Kontinen matchens betydelse. Utgången blir styrande för hur väl vi genomfört första halvan av serien. Alla förstår nog vad han menar. Seger, positiv vår. Förlust, negativ insats och sju poäng upp.
Att alla inser allvaret står klart när matchen startar och vi tar hand om taktpinnen direkt. Jag vill inte tro att hemmastabens exempellösa uppträdande påverkar domarens bedömningar men det ser sannerligen ut så. I 13e attackeras Niko Vasic tufft bakifrån vid bollmottagning, motståndaren faller och skriker. Gult kort för Niko!???
Peter Micic, i startelvan för första och enda gången under hela serien, sätter mästerligt dit 1-0 i krysset i 17e. Därefter börjar motigheterna på allvar.
Niko bränner två öppna lägen, Samuel Aziz likaså och Jimmie Engqvist skickar en nick tätt utanför. Nickduell på mittplan i 43e, Niko når högst, motståndaren skriker när han landar snett, hela Linköpings-bänken töms blixtsnabbt på ledare och spelare som vrålande stormar domaren. Alla ville få det till en otillåten armbåge. I ankelhöjd? Domaren faller för påtryckningarna, Niko tvingas lämna plan efter sitt andra gula kort, lika fullständigt obegripligt som det första.
Hemmastabens planstormning fick inga som helst efterräkningar.
En filmsekvens hade jag tagit emot som en gudasänd gåva. Det hade varit något för SvFF, helt klart.
Linköping går på kvitteringsjakt direkt i andra, tvingar fram en rad hörnor och när Dinko Felic faller teatraliskt, nästan innan bollen var slagen, tar domaren tillfället i akt, blåser straff. 1-1 direkt var inte riktigt vad vi önskade.
Nu följer en period när lagen byter chanser och hemmaspelarna ser frustrerade ut och agerar därefter. I 72a kontrar vi vasst, Micic springer sig fri från mittlinjen, stoppas av en cynisk tröjdragning bakifrån. Frispark, men inget gult kort!
Kort därpå byts Jonas Desai in och han skapar en öppning direkt, blir brutalt nersparkad bakifrån av Shaban Jusufi. Gult kort – som borde varit rött.
Med tio minuter kvar når flaggstången Dinko Felic högst på en hörna, nickar in 2-1 för hemmalaget.
Med reducerat manskap går vi på offensiven. Ny brutal kapning från Jusufis håll, ingen reaktion från domaren. En omställning i 87e ger hemmalaget 3-1 och tillräcklig marginal för att kunna pusta ut. Vi skapar ett par, tre lägen under slutskedet men inget som gick in. Det var sannerligen en så’n dag.
23 juni 2009 tar vi emot den överlägsna tabellettan FoC Farsta hemma på Källbrink innan det är dags för sommaruppehåll i division 3-serien. Vi kommer från två bedrövliga matcher, förlust hemma med 1-2 mot Djurgårdsbrunns FC – deras första seger – och 3-3 borta mot Rågsveds IF, också dom ett bottenlag. Där räddade vi oavgjort i slutminuten. Huddinge-traditionen är stark, naturligtvis vinner vi mot Farsta. Inte bara vinner, vi förnedrar dom med hela 5-0!
Den här säsongen, 2009, blommar två anfallstalanger ut i Huddinge IF. 20-årige Jonas Viksten, inlånad från Hammarby TFF, gör 11 mål på 13 starter och 7 inhopp. Före sig i interna skytteliga har han 18-årige Karlos Touma som svarar för 18 mål på 21+1 matcher. Grabbarna gör två mål var när FoC Farsta krossas, Aday Kaplan gör vårt första.
”Det var laddade möten med Farsta, kul att vi tvålade till dom”, skrattar Jonas Viksten som mycket väl minns matchen.
Söderkillen Jonas är en Hammarby-produkt och spelade A-lagsfotboll med Hammarby TFF, där han var lagkamrat med bland annat Bover Gültekin, innan han lånades ut till Huddinge. Han var en targetspelare som helst gick rakt på mål. Han gjorde två mål på tre matcher när han kom till oss hösten 2008, men 2010 kunde han inte följa upp succén från 2009. Anledningen heter plugg. Han koncentrerade sig på utbildningen, deltog endast i tre matcher utan att göra något mål.
Jonas gjorde paus i fotbollsspelandet innan han efter några år började om med Ingarö IF och var med att spela upp laget från division 4 till 5an.
Han avslutade vårt samtal med att fråga hur det går för Huddinge i år (2019) och jag berättade som det var, att vi legat på övre halvan i vår division 2-serie men tappat något på senare tid.
”Jag håller tummarna för Huddinge. Det är en fin förening och jag tycker att de borde höra hemma åtminstone i division 1.”
