Veckouppdatering 3
Vintern håller landet i sitt kyliga grepp och Huddinge IF lyfter fram ett antal av sina spelare som har bemärkelsedag i veckan. Veckan kryddas med en brottningsvärldsmästare, med ett krig som tar slut, med hårdrockens födelse samt några rader om Sveriges tidigaste professionella fotbollsspelare.
14 januari har Felix namnsdag. Flinke finske mittfältaren Felix Åkerlund hör till de mest trogna spelarna i Huddinge IF under 2010-talet. Han har spelat för oss sedan 2013.
Felix Åkerlund lämnade Åbo IFK i finska tredjeligan när han kom in på den utbildning han sökt på Karolinska. Han fick ett tips om Huddinge IF, provspelade och blev kvar. Nu är han färdigutbildad sjukgymnast och fortsätter lira, i den mån kroppen inte säger ifrån.
Felix har endast hunnit med 30 seriematcher plus enstaka cupmatcher för oss under sina sex år på Källbrink. De flesta matcherna spelade han under sina två inledande år, när vi vann division 2 2013 och höll oss kvar med god marginal i division 1 året därpå. Då gjorde han också sitt första, och hittills enda, A-lagsmål för oss när han satte upp bollen i krysset mot Konyaspor i Svenska Cupen. Målet betydde 1-0 och visade vägen mot en imponerande 6-0-triumf.
Efter det har det endast blivit tio seriematcher, främst på grund av problem med baksidan lår. Hösten 2018 medverkade Felix i fem matcher. Hoppas på ytterligare positiv utveckling och ett skadefritt 2019.
15 januari 1990 föds Yunus Ünver. Han spelar 94 seriematcher för Huddinge IF under åren 2010-14, mestadels som uppfinningsrik ytter, och är en bidragande faktor bakom klubbens dubbla seriesegrar 2012 och 2013.
Yunus Ünver börjar spela i sina hemtrakter i sydvästra Stockholm, laget är knutet till Hammarby IFs organisation men hela laget hamnar rätt snabbt hos IK Tellus. Efter juniorspel med AIK prövar Yunus hos Panellinios i division 2 innan han som 20-åring kommer till Huddinge IF.
”Vi var i trean och var väl lite sisådär,” konstaterar Yunus.
”Sedan fick Palle, Patrick Hultman, till ett bra gäng, vi hade bra stämning i laget och vi vann serien. Sedan kom det ännu bättre spelare och vi gick direkt igenom serien, gick upp i division 1.”
Yunus minns med glädje dessa framgångsrika år. Jag påminner om avgörandet borta mot Rotebro i sista omgången 2013 då vi behövde en poäng för att säkra seriesegern.
”Det var nervöst från minut ett”, erkänner Yunus. ”Eridos mål, nästan från halva plan. Jag stod precis bredvid honom, jag förstår inte hur han gjorde!”
Yunus är en av endast fyra spelare från seriesegern 2012 som hänger med ända upp i division 1 två år senare. De övriga är Bover Gültekin, Chiharu Stocklassa och Hichem Nehdi. Yunus får begränsat med speltid, vill spela mer regelbundet och lämnar oss för IFK Stockholm, klubben ”nästgårds” där han bor. Efter en sejour hos Boo FK är han nu åter hos IFK Stockholm och där trivs han bra.
”Jag trivdes bra även hos Huddinge. Det var kul, dom åren.”
16 januari 1949 skriver Gunnar Nordahl kontrakt med den italienska klubben AC Milan, jag har också sett uppgifter om dels 22 januari och 14 januari. Det verkar som om det sistnämnda datumet är det korrekta men jag bibehåller den första uppgiften, att det är 70 år sedan just idag som Gunnar Nordahl registreras som Sveriges förste professionelle fotbollsspelare – avseende den förste svensk som lämnat en svensk klubb för att bli professionell utomlands. Vissa uppgifter pekar mot att svenskar som utvandrat blivit professionella i Nordamerika.
I USAs lag i VM 1934 hette målvakten Julius Hjulian, registrerad för klubben Chicago Wonderbolts. Huruvida han var professionell eller inte har jag inte lyckats lista ut, däremot är jag säker på att han är identisk med Julius Hjulin, 18-årig målvakt i IFK Eskilstunas SM-vinnande lag 1921 (finalseger 2-1 mot IK Sleipner).
Julius emigrerade 1922 till USA där han spelade fotboll för Pullman FC i Chicago. Via en grupp brittiska domare nådde ryktet om Julians förmåga Skottland och han provspelade för Clyde FC innan storklubben Celtic fick upp ögonen för den svenske målvakten. Julius skrev på för de grönvita men konkurrensen var hård och han gav snart upp. Han flyttade åter till Chicago och återupptog sin karriär där. Det ledde så småningom till VM-spel för USA 1930. Dessförinnan hade den amerikanska proffsligan gått omkull och eftersom Julian hela tiden haft ett civilt arbete är det osäkert om han var professionell i USA. Möjligen då under sin korta tid hos Celtic i Glasgow.
Nog om denne pionjär. Åter till Gunnar Nordahl och hans banbrytande karriär i Italien. Bäst att börja från början, i västerbottniska Hörnefors IF. Det var där unge Gunnar spelade fotboll tillsammans med sina bröder Bertil, Knut, Gösta och Göran. Gunnar var endast 16 år när han debuterade i division 3 och på 41 matcher under åren 1937-40 gjorde han 68 mål. Sedan följde allsvenskt spel för Degerfors IF och IFK Norrköping (fyra SM-guld och 93 mål på 92 allsvenska matcher). 1948 vann han skytteligan (7 mål) när Sverige tog OS-guld efter 3-1 mot Jugoslavien i finalen, naturligtvis efter mål av Gunnar.
1949 skrev Gunnar Nordahl på för italienska AC Milan och räknas därmed som Sveriges första professionelle fotbollsspelare. I Italien gör han stor succé, vinner skytteligan fem gånger (rekord), ”lo Scudetto” (ligatiteln) två gånger och är centertanken, avslutaren i den legendariska innertrion Gre-No-Li. Där flankeras ”il Bisonte” (bisonoxen) av Gunnar Gren (”il Professore”) och Nils Liedholm (”il Barone”).
De tre framgångsrika svenskarna fungerade som en väckarklocka på de italienska spelarna genom sin skötsamhet och seriositet. Den träningsvilliga och ödmjuka trion varken drack alkohol eller rökte. En måltid utan vin var närmast otänkbar i Italien.
Tröjans ränder på fotot på Gunnar Nordahl kunde nästan vara Huddinge IFs gul-svarta. Misstänker på goda grunder att färgerna är rött och svart.
Gunnar Nordahl gick ur tiden 15 september 1995.
17 januari 1969 ger de brittiska rockbandet Led Zeppelin ut sitt debutalbum, kallar det helt enkelt Led Zeppelin. Det är rätt många som anser att detta är hårdrockens födelsedag – och jag har inga hållbara argument emot den ståndpunkten. ”It was 50 years ago today” – men det var något helt annat. Det var The Beatles!
Gillar man fotboll, följer man ett lag mer eller mindre intensivt, så inleds hårdrocksepoken på ett sätt som verkligen sätter fingret på hur man som supporter har det genom livet. Öppningsspåret på Led Zeppelins debutalbum heter – Good Times Bad Times.
Svårare än så behöver det inte vara.
18 januari 2002 förklaras inbördeskriget i Sierra Leone avslutat. Kriget hade då pågått sedan 23 mars 1991, utkämpades mellan regeringsstyrkor stödda av bland annat utländska styrkor och tre olika gerillarörelser. Till slut triumferade regeringsstyrkorna. Mitt i detta kaos, 1996, föds Fayia Kobba, kallad Junior (Jr) eftersom han har en äldre halvbror som också är döpt till Fayia (!). 2017 spelar Fayia Jr för Huddinge IF.
I början av maj 1995 kom den då 19-årige Fayia Kobba Jr till Örebro för att, som det hette, hälsa på sin kompis Alhassan ”Crespo” Kamara. Fayia passade på att träna med Örebro SKs U19-lag och det ledde till att han skrev på och stannade kvar.
Fayias målsättning var att etablera sig i Sverige och kunna försörja sig på sin fotboll. Via kontakter kom han till Stockholm och vintern 2017 skriver han på Huddinge IF. Han visar prov på sitt målsinne i flera träningsmatcher men tyvärr försvinner skärpan ju längre säsongen lider. Bakomliggande orsaker är småskavanker samt oro för den egna situationen vid sidan om fotbollen. Ekonomin är dålig, minst sagt, och Huddinge IF inte rätt adress att räta upp den för honom.
Sex mål på 18 division 2-matcher var inte riktigt det utfall Huddinge IF hoppades på, ej heller i paritet med Fayias inneboende talang. 2018 väljer Fayia att spela för vår seriekonkurrent Södertälje FK – bokförs för 4 mål på 19 framträdanden.
19 januari 2011 är det dags för den första av vinterns brottningsträningar i Flemingsberg. Laget står inför totalt tio tuffa onsdagskvällar och en torsdag innan serien börjar. Trots denna tuffa försäsongsträning inleder vi svagt, endast en seger på de sex första matcherna. Från och med slutet av maj börjar vi plocka poäng i högre utsträckning men det krävs ändå seger i sista matchen för att vi ska vara säkra på nytt kontrakt i 3 Södra Svealand. 2-1 mot IK Tellus räcker.
Stefan Hackzell, som kring sekelskiftet spelade på samtliga positioner för Huddinge IF, förutom målvakt, minns med fasa när klubben första gången införde brottningsträning under vintern. Det var när Roger Franzén tog över 1999. Tio måndagskvällar i Spårvägens sporthall under ledning av blivande världs- och Europamästaren Martin Lidberg.
Stefan refererar till dessa 90 minuterspass som ”hat-träning”.
”Vi körde uppvärmning en halvtimme, folk låg och kräktes efteråt. Första träningen var det någon som kräktes redan efter fem minuter!”
Det var sannerligen inga träningsmoment som hörde till vanligheten inom fotbollen. Men laget blev ruggigt starkt och fick hästkondition. Stefan påstår att brottningsträningen var en starkt bidragande orsak till att laget ofta avgjorde matcherna under sista kvarten.
”Vi körde slut på motståndarna!”
Laget gick obesegrat genom seriens 22 matcher, tog hem Division 4 Stockholm Södra åtta poäng före Enskede IK vars poängskörd (48) hade räckt till serieseger i såväl norra som mellersta division 4-serien.
20 januari 1949 föds Tommy Hofmeijer. Han börjar som målfarlig anfallare hos Huddinge IF i början av 70-talet för att arbeta sig bakåt i laguppställningen, slutar som spelskicklig mittback.
Om man kommer från Stuvsta station och söker sig mot Långbro måste man passera ”Stuvstas alper”. Smidigaste alternativet uppför branten är via finurligt namngivna vägen Korkskruven. Då passerar man igenom området där Tommy Hofmeier växte upp.
På 50-talet bildade de unga grabbarna landet över sina egna lag i fotboll och ishockey, spelade i lokala turneringar. Ofta var dessa turneringar sådant som grabbarna själva organiserade, senare blev det mer och mer styrt uppifrån. I Stockholm var det S:t Erikscupen som gällde redan på den tiden. Det var där Tommy träffade Conny Bååth för första gången. De var på olika lag men kemin dem emellan fungerade direkt.
Medan Conny satsade på en karriär med Huddinge IF valde Tommy ishockeyn och slutade helt när han blev för gammal för S:t Erikscupen. När Tommy lämnade tonåren kände han sug efter kamratskap och träning, frågade Conny om de skulle börja träna tillsammans så att han fick upp flåset igen.
Sagt och gjort. Efter några löppass vågade sig Tommy på att komma ner till Huddinge IFs träning. Klubben hade precis tagit sig upp i division 3 för första gången och Tommy fick stå på tillväxt. När han väl fick chansen, 1971, tog han den. Tommy hade en osviklig näsa för var bollen skulle dimpa ner i straffområdet och han petade in många baljor från nära håll.
Med åren försvinner oftast de där blixtsnabba reaktionerna. Så ock hos Tommy. Via mittfältet hamnade han till slut som mittback. Fortfarande hittade han rätt då och då, skruvade frisparkar var hans specialitet. Fattas bara annat när han växt upp vid Korkskruven!
