Veckouppdatering 4
Ibland hittar även en blind höna ett korn. Den här veckan har jag hittat två guldkorn. Två tonårstalanger med var sin gripande historia. Inget du får missa! Krydda med quiz-trassel och cupfinal plus ett par internationella stjärnor så förstår du att det här har varit en händelserik vintervecka i Huddinge IFs historia.
21 januari 1977 föds Philip John Neville (och hans tvillingsyster Tracey) i Bury, England. Efter en framgångsrik karriär som spelare för Manchester United FC och Everton FC tar han 23 januari 2018 över som förbundskapten (head coach) för det engelska damlandslaget – och bidrar senare till en så kallad slamkrypare när Palle och Steffo kör sitt sedvanliga fredagsquiz på O’Learys i Huddinge centrum.
Phil Neville gör 263 seriematcher för Manchester U under perioden 1994-2005. Han är med och vinner Premier League sex gånger, FA Cupen tre gånger och Champions League en gång. Karriären går vidare hos Everton 1996-2007 och där är det lika renons på framgångar som det oftast är på Goodison. Phils prisskåp får inga nytillskott trots hans 242 ligamatcher.
Phil spelar 59 landskamper för England under perioden 1996-2007.
Efter avslutad spelarkarriär har Phil figurerat både som kommentator i tv och varit verksam i andra media. Han har också skaffat sig viss erfarenhet inom tränaryrket samt varit delägare i Salford City FC, en klubb som har ambitioner att spela sig upp i det ”riktiga” engelska seriesystemet (lägst League Two). I år ligger de riktigt bra framme i nivån närmast under, National League. Salford, en grannstad till Manchester, är den största engelska stad som ännu inte haft ett eget lag i ligasystemet. Kan bero på att Old Trafford ligger precis vid stadsgränsen.
Under andra hälften av 2015 är Phil Neville tränare i spanska Valencia men går miste om managerjobbet när hans storebror Gary utnämns i november samma år.
En höstfredag 2018 dyker båda brödernas namn upp som två av fyra svarsalternativ när teamet Palle/Steffo efterfrågar vem som är förbundskapten för det engelska fotbollslandslaget. Gareth Southgate kan urskiljas på den bild som presenteras i samband med frågan och det är också det svar som bedöms vara korrekt. Men … Phil Neville borde lika gärna ha kunnat godkännas som korrekt. Mig veterligen lämnades ingen protest in men jag hörde hur en initierad quiz-deltagare förklarade för arrangörerna hur det låg till.
Tyvärr inte första gången det rått tveksamheter om och kring svarsalternativen. Skärpning, tack!
22 januari och dagens namnsdagsbarn heter antingen Vincent eller Viktor. Jag fastnar för Victor Israelsson, tonårigt målvaktslöfte i Huddinge IF 2009-11.
Victor Israelsson gör debut i en division 3-match mot IFK Eskilstuna 26 september 2009, seger 4-1 på Källbrink. Då är han endast 16 år gammal och ett lysande exempel på den ungdomssatsning som klubben gjorde just då. Victor började spela för Älvsjö AIK men ville satsa högre, därför valde han att komma till Huddinge IF som 15-åring och spela i pojkallsvenskan.
2010 gör 17-årige Victor 16 matcher när tränaren Conny Bååth lotsar det ungdomliga laget förbi alla blindskär i Division 3 Östra Svealand. Visst, det blir en del djupdykningar men också en hel del positiva besked. En slutlig sjätteplats är inte att förakta.
Victor råkar olyckligtvis ut för en knäskada, menisken, och tvingas till operation. Efter det följer rehab men en ny knäskada gör att han noga tänker igenom sin situation. Han går i gymnasiet och efter det väntar fortsatta studier. Han säger själv att han våren 2011 väljer att pausa fotbollen för sina akademiska studier. Den pausen varar fortfarande. Än idag har han problem med knäet och en del talar för att han tvingas till ännu ett ingrepp.
Låt mig backa bandet till julen 2004. Victor är endast 12 år gammal. På semesterresa i Thailand 2004 förlorar han hela sin familj i tsunamikatastrofen. Pappa, mamma, lillasyster, storebror. Alla borta. Endast Victor överlevde. Och det med minimal marginal.
För Victor blev fotbollen ännu viktigare efter katastrofen. Han berättar för mig att många han träffade hade svårt att veta vad de ska säga till en 12-åring i hans situation, hur dom ska behandla honom, hur dom själva ska uppföra sig. Jag förstår att han ofta hamnade i oönskade situationer.
”Fotbollen var ett ställe där det är lika för alla. Alla behandlas lika. Som en frihet för mig. Att det gick bra spelade också in,” förklarar Victor.
Lyssna på hans egen berättelse från katastrofen. Ett gripande dokument som jag rekommenderar.
https://www.youtube.com/watch?v=4f551Qf0Ijk
Fotot på Victor har jag lånat från hans facebooksida.
23 januari 1994 föds Daniel Hauser, en av de största talanger som någonsin kommit fram genom Huddinge IFs pojk- och ungdomsfotboll. Som yttermittfältare vinner han 2011 skytteligan i pojkallsvenskan och han har jämförts med internationella storstjärnor. Ändå har han i dagsläget endast 15 A-lagsmatcher i sitt CV och han har aldrig spelat på högre nivå än division 2.
Huddingegrabben Daniel Hauser tillbringade sina tidiga fotbollsår på skolgården i Enskede. I 10-årsåldern börjar han spela för Huddinge IF och han flyttar också tillbaka till kommunen från Enskede.
Det står tidigt klart att blixtsnabbe Daniel är en stor talang som kan ha en ljus framtid inom fotbollen. Men så har det inte blivit. Jag låter honom berätta med egna ord:
”Skytteligavinsten i pojkallsvenskan är nog det största jag åstadkom på personlig nivå och något som många andra la märke till … Jag gick in lite då och då för att se hur jag låg till i skytteligan även om jag vid det tillfället visste att ingen skulle komma i närheten men det var ändå något som motiverade mig på den tiden. Det skulle inte förvåna mig om jag vann assistligan det året också även om det inte fördes någon statistik om det, gjorde jag inte mål så passa jag fram till någon annan. Ibland så tänker jag tillbaka på den perioden då jag har flest minnen från just det året, man kände att det var som att knyta snöret runt säcken för juniorkarriären.
Jag gick från Huddinges U-trupp till Huddinges A-lag, jag kunde tycka att jag borde gått upp tidigare, två år tidigare än vad jag egentligen gjorde. Iallafall tränat oftare med A-laget men situationen var rätt kaosartad på den tiden. Huddinges P92or var framgångsrika och många ville ta steget upp till A-laget. Jag tränade lite då och då med 92orna men jag tror att hela situationen påverkade mig då eftersom jag var väldigt ung och bara ville ha kul.
Mycket hände mellan mitt sista år i U-truppen och steget upp i A-laget. Jag skaffade en agent, hade möten med både Hammarby och Djurgårdens sportchef om att spela i deras respektive U21. Jag hann även med att träna med Älvsjös A-lag och möta Hammarbys A-lag i en träningsmatch vilket även det var ett fint minne. Jag valde att inte längre vilja spela ungdomsfotboll och valde att spela i Huddinges A-lag.
Två år i Huddinge och jag hade en spricka i foten hela första året vilket gjorde att jag knappt kunde spela. Jag fick göra det bästa av situationen och jag borde ha vilat. Men jag fortsatte och blev aldrig riktigt frisk, inte heller kom jag upp i den nivå jag ville. Jag fick en längre avstängning på närmare 3 månader som inte var helt rättvis vilket resulterade i att jag inte fick spela några matcher. Den tiden var tuff och jag beslutade mig för att träna hårdare, det var mitt sätt att hantera det hela och det blev två pass om dagen i princip. Mitt andra år blev lättare då min fotskada inte var lika allvarlig, det året fick jag inte den speltid jag förtjänade, i mitt tycke. Vi vann i princip varje match så det var förståeligt att tränaren valde att spela samma lag varje vecka.
Jag kommer förmodligen aldrig glömma när en pappa till en av mina närmaste vänner gick fram till mig och frågade hur fotbollen går, mitt svar var "det går helt okej", hans svar var "det är för att du skaffat en flickvän". Det är något jag reflekterat över genom åren, han menade att jag började bry mig för mycket och det är sant, jag visste att det var sant också eftersom jag brydde mig om vad andra kunde tycka om mig. Det här påverkade mitt psyke och hur jag spelade.”
Allt som allt medverkade Daniel i nio (9!) seriematcher under sina två år i HIFs A-trupp, 2012-13. Huddinge IF vann två serier under dessa år, division 3 följt av division 2. Lätt att förstå om Daniel, fortfarande bara tonåring, inte fick chansen. Därför lämnade han klubben för spel hos FC Stockholm Internazionale i division 4. På klubbens hemsida sågs han nästan som en frälsare:
Daniel Hauser - FC:s Ronaldo
Daniel Hauser blev klar för FC till årets säsong, han värvas från Huddinge i Division 2.
När FC grundades för tre år sedan i just Huddinge, kändes det långt borta att kunna värva en spelare av Hausers kaliber.
Att vi idag tre år senare lyckas knyta till oss en av Huddinges absolut största talanger känns helt fantastiskt.
…
Daniel är en spelartyp som FC saknar. Internationell och en helt fantastisk speed och teknik.
Att FC blir slutstation för denna jättetalang, har vi svårt att se. Snarare blir FC en språngbräda till hans framtida miljoner.
Innan vet vi att hans drivkraft att vinna kommer ge FC många sköna segrar och poäng.
Daniel medverkar i de inledande sex seriematcherna, gör sitt första seriemål, men drabbas av flera muskelbristningar och han erkänner att det var tufft att komma tillbaka, både fysiskt och psykiskt. Han tar beslutet att lägga skorna på hyllan. Under en period har han till och med svårt att titta på fotboll på TV. Alla krossade drömmar tynger honom.
Idag känner Daniel åter suget att börja spela, efter att ha vilat i två år.
”Jag känner att jag är redo igen och det ska bli kul”, säger han.
24 januari 2009 har Huddinge IF uppstartsträff på Bosön, träningen har redan ”tjuvstartat”, återupptogs redan sex dagar tidigare, även då på Bosön.
Håkan Andersson förbereder sin femte säsong med Huddinge IF. Han kom till oss i juni 2004 när laget låg pyrt till i division 3, initierade en viss förbättring med truppen var för svag. Vi slutade näst sist och åkte ur.
Efter det bakslaget radar Huddinge IF, under Håkan Anderssons ledning, upp följande tabellplaceringar: 1 – 2 – 2 – 2.
Tre missade kval till division 2.
2009 hamnar vi till slut på tredje plats efter att ha varit med i tätstriden hela säsongen, Håkans mest blygsamma tabellplacering under de fem hela säsongerna på Källbrink. Vi gör 65 mål på de 22 matcherna, flest av alla lagen i serien, men 37 insläppta är sämsta notering bland lagen på tabellens övre halva.
25 januari 1984 spelar Huddinge IF final i den stora inomhusturneringen Bollsport Cup inför ett fullsatt Hovet.
Totalt deltog 240 lag från Stockholmsserierna. Via gruppspel och slutspel i cupformat når Huddinge IF finalen. Där ställs de mot division 4-kollegan Rågsveds IF. Finalen spelas i samband med att haussade turneringen Nackas Minne går av stapeln på Hovet. Garanterat fullsatt på läktarna, 9.866 åskådare – tveksamt om Huddinge IF någonsin spelat match inför större publik. Ett enormt tryck. Definitivt en stor upplevelse för grabbarna som annars är mer vana med kring 200 närmast sörjande på de ordinarie seriematcherna.
På vägen fram till finalen har Huddinge hållit nollan i de fyra senaste matcherna: Nynäshamns IF 2-0, Essinge IK 1-0, Reymersholms IK 3-0, Hanvikens SK 1-0 efter förlängning. Målvakten Per Ahlin uttalar sig i en DN-intervju om hur det är att vara fotbollsmålvakt i en ishockeyrink:
”Det blir helt annorlunda. Jag måste hela tiden vara beredd på returer från sargen, jobba med fötterna, parera.”
Onekligen lite annorlunda jämfört med att spela i en gymnastiksal. Det ser länge som om han ska gå i land med uppgiften, att hålla nollan igen. Den självklara 2-1-2-taktiken fungerar. Håkan Forsbergs 1-0 i 11e minuten verkar räcka till seger. Men med endast 40 sekunder kvar kvitterar Leif Lindberg för Rågsved efter en solorush över nästan hela planen. Sedan avgör 19-årige Rågsvedsprodukten Niklas Sjösten efter 2:05 i sudden death.
På bilden ovan är det Roger Franzén i HIFs vita bytesdress som tampas med en motståndare i finalen. Roger Andersson har försett mig med bilden.
26 januari 2013 vänder Fenerbahce ett pausunderläge med 0-1 till seger med 2-1 borta mot Gaziantepspor i turkiska Süper Lig, Semih Sentürk säkrade segern med sitt mål i 83e minuten, anfallarens enda ligamål på 17 framträdanden under säsongen.
Gårdagens bildkoppling visade HIK-ikonen Roger Franzén i Huddinges vita bortaställ. På dagens bild (lånad från Fenerbahces sida här på svenska fans) firar Kenneth Andersson ett av sina mål för Fenerbahce – i deras vita bortaställ! Vår svenska VM-hjälte från 1994 avslutade sin elitkarriär hos denna turkiska klubb under åren 2000-2002. Han svarade för 18 mål på 56 ligamatcher, totalt noterades han för 19 mål och 19 assists på sina tävlingsmatcher för dom. Han bidrog starkt till guldet 2000-01 och hans professionella sätt att ta sig an alla uppgifter gjorde starkt intryck på ledare, fans och lagkamrater. Det räckte mer än väl för att han skulle bli invald i klubbens egen Hall of Fame. I Sverige valdes Kenneth, Eskilstunas stolthet, förra året in i SFS Hall of Fame som #63 i ordningen.
Fenerbahce har gult som stomfärg på sina tröjor, med ränder i så mörkt blå färg (”navy blue”) att det ser nästan ut som … svart.
27 januari 1993 föds Simon Stigenberg, en stark och stabil mittback som Huddinge IF ”hittar” i Älvsjö AIK 2012 när lagen spelar i samma division 3-serie. Herransvarige Peter Kelly tycker att Simon skulle passa perfekt i en högre division med Huddinge 2013.
Simon Stigenberg faller för Huddinge IFs locktoner och lämnar sin moderklubb för en satsning på division 2. En lyckad sådan, skulle det visa sig. Simon bildar mittbackslås ihop med Andreas Karlsson och laget vinner överraskande serien. Hur ser han tillbaka på tiden hos oss?
”Det året var ju jäkligt roligt. Vi hade kanske inte det bästa laget men vi hade fantastisk sammanhållning. Vi vann många matcher på ren inställning”, minns Simon.
Spel i division 1 kräver förstärkningar och när Simon skadar sig, baksida lår, under försäsongen, hamnar han på efterkälken. När han är spelklar igen har Mattias Liljestrand och Jacob Stephenson spelat ihop sig i mittförsvaret så det blir mestadels bänken för Simon. En match från start plus tre inhopp under våren. Chansen att ta tillbaka en ordinarie mittbacksplats ter sig tämligen mikroskopisk. Därför väljer Simon att lämna för att få mer speltid. Han återvänder på lån till Älvsjö AIK under sommaren 2014 för att sedan spela för Enskede IK från och med 2015.
Simon gör 24 seriematcher för Huddinge IF, svarar för 2 mål.
