Lagbanner
Veckouppdatering 9
Huddinge IF spelar träningsmatch på Stadshagen i februari 2019.

Veckouppdatering 9

Sportlovsvecka i Stockholmstrakten, ofta utnyttjad till träningsmatcher men även en höjdpunkt i Huddinge IFs historia. Ett SM-guld bärgas! Jag kryddar med en historia om ”a dead man walking”.

25 februari 1984 föds Keivan Moussavi, en central mittfältare som spelar för Huddinge IF under fyra säsonger för cirka tio år sedan.
Keivan Moussavi börjar spela fotboll i Haninge, går till Hammarby IF som 9-åring och tillbringar resten av ungdomstiden hos söderbröderna. Sedan blir det seniorfotboll med Arameiska-Syrianska KIF innan han hamnar hos Huddinge IF 2007.
”Det var en jätterolig tid hos Huddinge IF. Vi hade ett underbart gäng, på och vid sidan av planen”, avslöjar Keivan.
Keivans första säsong på Källbrink utmynnar i kvalspel till division 2, mot Hammarby TFF. Efter 2-2 i första matchen på Källbrink blir det mållöst i returen på Kanalplan – Keivan prickar i ribban i andra! HTFF hänger kvar på fler gjorde bortamål.
Keivan lämnar oss hösten 2010 och flyttar till Holland. En av hans bästa kompisar bor där och han tycker att Keivan ska komma ner och provspela för ett par klubbar. Keivan får napp på första försöket, hos HBS Craeyenhout i Haag, det blir kontraktsskrivning och spel i holländska tredjeligan. Keivan inleder ett spännande ettårs äventyr. Att bo själv utomlands och figurera i tv-sända matcher är inte alla förunnat.
”Fotbollen är större i Holland, det var mycket folk på våra matcher”, minns Keivan.
Med en sådan erfarenhet i bagaget skulle det väl inte vara några problem att finna en ny klubb i Sverige. Men Keivan väljer att lägga ner sin satsning. Han utbildar sig till elittränare, spelar parallellt några år för Vasastan BK i division 5. Idag driver han ett eget företag vars koncept bygger på fysisk träning. Förra året var han fys-tränare hos våra konkurrenter Enskede IK, men han är tveksam om han hinner med den uppgiften i år.
”Men jag vet inte, kanske jag sköter deras fys-träning även i år, men jag kanske inte är fysiskt på plats alla gånger”, skrockar Keivan.

26 februari 2017 spelar vi en träningsmatch under vintriga förhållanden på Brantbrink. Motståndare är division 2-kollegan IFK Lidingö och matchen slutar salomoniskt 2-2.
Vi kommer till spel med ett par provspelare och det dröjer innan vi får fason på spelet. Halvvägs genom första 45 börjar vi ta över. Vårt väntade ledningsmål nickas in av Fayia Kobba Jr efter en perfekt levererad hörna från Felix Åkerlund. Det är den situationen som har fångats av min kamera i den grå vinterdagern.
Vi genomför byten i försvaret till starten av andra. Innan grabbarna kommer tillrätta med positionerna har Lidingö kvitterat och även gjort 2-1. När timmen passeras kvitterar vi, Bover Gültekin lyfter en frispark mot bortre stolpen, Fayia vinner duellen och forcerar in bollen.
Två mål av vår tilltänkte skyttekung och mål på två fasta. Riktigt positivt – men tyvärr inget som är beständigt när det är dags för seriespel längre fram under året.
Avslutningen av matchen går helt i Lidingös tecken. Vi klarar till slut 2-2 tack vare säkert agerande från målvakten Joar Gadd Berglund samt en stark insats av vänsterbacken Gustav Sågänger, under slutskedet inflyttad i mittförsvaret.

27 februari 1954 föds Håkan Wahlberg. Han och jag var klasskamrater på gymnasiet. Jag kommer ihåg en gympa-lektion när vi hade lärarvikarie, en kille från södra Europa. Vi spelade fotboll och när vikarien ser Håkans aktioner utbrister han direkt: ”Det där är en riktig fotbollsspelare, han har låg tyngdpunkt!”
Håkan Wahlberg spelar juniorfotboll med Segeltorps IF, oftast som högerytter men även centralt. Alltid i offensiva positioner. Han kommer till Huddinge IF 1975 och blir med sin fina teknik en uppskattad lagmedlem.
1977 är ett speciellt år, på många sätt och vis. Uppstickaren Flemingsbergs IF har under ledning av förre Huddinge-spelaren Georg ”Jojje” Celinskis spelat sig upp igenom seriesystemet och utmanar nu HIF om titeln ”bäst i Huddinge”. Det första mötet klubbarna emellan 19/6 är hett emotsett, inte minst med tanke på att lagen ligger etta och tvåa i tabellen.
Håkan Wahlberg börjar på bänken, kommer in och avgör matchen med sitt 3-2-mål efter ett härligt genombrott.
Annars har Håkan problem med skador det året, spelar inte tillräckligt många matcher för att erhålla medalj. Jodå, Huddinge IF vinner serien. Håkan får trösta sig med ett pris som klubben delar ut med följande motivation:
”Trots otur med skador hela säsongen, tränat och medverkat till HIFs serieseger inte minst utanför planen.”
Segermålet mot Flemingsberg är en höjdpunkt i Håkans karriär men det han helst lyfter fram är kvartsfinalen mot Djurgårdens IF i Stockholm Cup i september 1981, tillika premiärmatch för Huddinge IF på Källbrinks IP. Nära 1200 åskådare på plats.
Jag väljer att citera Dagens Nyheters matchreferat:
”En angenäm bekantskap i det jämna hemmalaget var också den framfusige Håkan Wahlberg, som bl a lyckades med två tunnlar på Tommy Berggren.”
Sannerligen något att minnas, nu när Håkan som nybliven pensionär har all tid i världen.
Håkans A-lagskarriär tog slut när han fyllde 28 år. Det som inträffade då var ett eget husbygge och tiden till träning försvann. Några B-lagsmatcher blev det i alla fall och senare blev han engagerad med olika styrelseuppdrag under några år.
Men hur var det med den låga tyngdpunkten? Håkan svarar glatt när jag påminner honom om gympa-vikariens utlåtande:
”Just det! Hahaha! Låren hela vägen ner i skoskaften!” 

Bonusinformation: 27 februari 1997 går 85-årige supportern Fred Cope till Congletons hemmamatch mot Rossendale i södra England och noterar att klubben flaggar på halv stång. Han läser sedan förskräckt i programmet att anledningen är att han själv, en trogen supporter, skulle ha avlidit under veckan. Under pausen går han till klubbrummet och avlivar ryktet om hans död. Det visar sig att en annan av klubbens äldre supportrar, som börjat bli senil, låg bakom ryktet. Fred Cope kunde vandra hem lycklig efter att ha sett sitt lag vinna med 6-1. Dessutom vann han matchlotteriet!
Congletons manager Bill Wright lär ha kommenterat det hela med:
”Fred Cope är det enda lik jag sett som har gått hem från en fotbollsmatch med en flaska whisky i näven.”

28 februari 2015 ställs vi mot allsvenskt motstånd i Svenska Cupens gruppspel. BK Häcken kommer till Skytteholm, besegrar oss till slut med 3-1.
Dardan Rexhepi ger Göteborgsgänget ledningen redan i första minuten, Joel Andersson gör 0-2 i 53e. Patrick Amoah, ett av våra många nyförvärv inför vår andra säsong i division 1, reducerar i 58e. Det definitiva avgörandet kommer tre minuter in på tilläggstid när Samuel Gustafsson sätter 1-3.

Superbonusinformation:
29 februari 2000 går SM-finalen i inomhusfotboll för femmannalag, flickor födda 1985. I finalen ställs Huddinge IF mot IFK Kumla, vinner med 3-2, segermålet intåat av Katarina Ekstam när endast en (1!) sekund återstår. Huddinge IFs första, och hittills enda, SM-guld!
År 1991 startas ett lag med en grupp blyga 6-åringar under ledning av Gunnel Borg och Hasse Welinder. Nio år senare återfinns tre av ursprungstjejerna i det segrande laget: Jannika Sjöstrand Ilievska, Sanna Welinder och Terese Alfheim.
Sjöstrand … Sjöstrand … Var har jag hört det namnet förut? Jomenvisst! Jannika är dotter till min gamla klasskamrat Kent (må han vila i frid) som i sin tur är storebror till Mats, en av HIFs stora profiler genom åren.

1 mars 1986 vinner vi en träningsmatch mot Essinge IK med 1-0 på Stadshagen.
Jag minns med fasa de tidiga generationerna av konstgräs från 1970-talet och framåt. Då var det Stadshagen som gällde om man ville spela träningsmatch under senvintern och ville komma bort från snöbemängda grusplaner med insjöar här och där, oftast framför målen.
Det konstgjorde underlaget var hårt och svårbemästrat, rena tortyren för en glidtacklingens okrönte mästare. Brännsår på benen var i det närmaste ofrånkomligt. Fotboll är ett tufft och slitsamt göra. Smärta måste man lära sig att tåla. För gärna budskapet vidare till dagens primadonnor inom världsfotbollen.
Fotot är taget 16/2 i år då Huddinge IF intog Stadshagen för en intern träningsmatch, möjliggjord eftersom tilltänkta motståndarna Karlbergs BK inte kunde få ihop fullt lag. De meddelade att de hade tolv spelare på skade- och sjuklistan.

2 mars är det datum som Ernst haft sin namnsdag ända sedan 1831. Efter att segertippade Huddinge IF funnit debutsäsongen (1934/35) längst ner i botten av Stockholms seriepyramid tuffare än väntat tar klubben ett nytt grepp inför sin andra seriesäsong. Man enrollerar landslagsmeriterade Ernst Hansson som inför nya moment i träningen.  
Under ledning Ernst "Bagarn" Hansson, internationell spelare från Westermalms IF börjar bollspelarna träna gymnastik i januari 1936. HIF-fotbollens första landslagsman!
Nåja … sakta i backarna.
När ”Bagarn” kom till Huddinge var hans aktiva karriär som fotbollsspelare över. Han spelade för Westermalm åren 1916-1930, gjorde 1924 fyra landskamper som halvback och han var aldrig på den förlorande sidan:
25/7 1924 Estland h 5-2
28/7 1924 Finland b 7-5
9/11 1924 Österrike b 1-1
16/11 1924 Italien b 2-2
Vid tiden för hans insatser för Huddinge IF fungerade ”Bagarn” även som allsvensk domare.
Samtidigt med enrolleringen av ”Bagarn” tillsätts en lagledare, Einar "Forrest" Olsson. Tillsammans tar de laget till den eftertraktade seriesegern, men det sitter hårt åt. Saltsjöbadens IF ligger jämsides i tabelltoppen när tre omgångar återstår och lagen möts på Huddinge idrottsplats 10 maj inför 200 betalande åskådare.
Enligt samtida referat är det nervöst från båda sidor fram till dess Walle Bengtsson gör slag i saken efter cirka 20 minuters spel. Det är vanliga visan från det hållet, full fart mot hörnflaggan och sedan en rökare i vinkeln. När brodern Tore, lagets slitvarg, dessutom väljer att göra sin bästa match för HIF leder det fram till en säker 4-1-viktoria.

Av någon svårutredd anledning döps seriesegrande laget till ”Medaljlaget” och det är dessa ärade gentlemännen som figurerar på det suddiga fotot från anno dazumal.
Bakre raden från vänster: Roland Svensson, Tore Bengtsson, Helmer Davidsson, Rune Nyberg, Walle Bengtsson, Simon Stridh, Sven Larsson, Gösta Eriksson (ordförande). Mittenraden från vänster: Nils Larsson, Sven Karlsson, Einar Olsson (lagledare). Främre raden från vänster: E. Larsson, Sven Svensson, William Karlsson.
 
3 mars 2018 träningsmatchar vi mot division 2-laget BKV Norrtälje, forna tiders BK Vargarna (klubben namnändrad inför säsongen 1989). Matchen på Norrtälje Sportfält slutar med seger för oss, 3-1. I år åker vi också till Norrtälje samma datum för match.
Vi ställer upp med en 4-3-3-uppställning och bortser man från våra uppenbara svårigheter att spela oss ur Norrtäljes höga press så ser det rätt bra ut. Vi hittar ofta vägar in bakom deras backlinje men vi är inte tillräckligt effektiva.
Tyvärr får vår målvakt, Joar Gadd Berglund, en rejäl smäll över fingrarna tidigt. Hade vi haft en reserv med hade bytet kommit direkt. Nu tvingas vi vänta till halvtid då Norrtälje lånar ut en reservmålvakt.
Norrtäljes ledningsmål kommer efter ett centralt genombrott på en omställning i 18e. Vi är inte tillräckligt resoluta med att ta bort boll och spelare, vilket leder till ett friläge mot en målvakt som inte är 100% fit. Resolut avslut och 1-0 till Norrtälje.
Vår kvittering kommer efter förarbete på högersidan, Julius Armalis och Edward Owusu trycker in i box, inspelet hamnar lite bakom och där fyller vänsterbacken Gustav Sågänger på, trycker till på ett tillslag med sin sämre högerfot. 1-1!
Andra halvlek blir den första lik. Nu med ett lite noggrannare Huddinge och inte så många omställningar emot. Vi skapar målchanser men det dröjer länge innan vi får utdelning. Vårt ledningsmål kommer efter ett anfall på vänsterkanten, där vi får loss bollen och vänder spel och blir övertaliga på andra sidan. I den situationen friställs Julius som sätter dit 2-1.
Matchen slutar 3-1 efter en soloräd av Gustav i slutskedet.
Efter matchen lyfter tränaren Jussi Kontinen fram Tobias Corneliusson och Julius Armalis, båda ”gör sin bästa match i Huddinges tröja”. Han anser att mittfältet, samarbetet och rollfördelningen mellan Shaun Lomas och Edward Owusu är ett utropstecken, avslutar med:
”Gustav tillbaka och det med besked, tvåmålsskytt. Sammantaget vår bästa offensiva prestation så här långt under försäsongen.”

Robert Lindberg2019-03-03 10:10:00
Author

Fler artiklar om Huddinge IF