I backspegeln: 8 april 2002
Vi hade tur som kunde få med oss en poäng från Göteborg i en insats som trots allt lovar gott för framtiden.
Det var strålande yttre förutsättningar när ÖSK begick allsvensk debut för året på Gamla Ullevi. Per Gawelin, Gustav Andersson och Boniek Maruti hade alla lämnat sena klartecken till spel och därmed kunde Jingblad ställa sin starkaste elva på benen. Något som verkligen behövdes när det var guldkandidaten IFK Göteborg som stod för motståndet.
Matchen började lite trevande från båda håll men redan i matchens inledningsskede visade det sig att ÖSK hade svårt att få grepp om Tomas Rosenkvist som gång efter annan hittade den svårmarkerade ytan mellan mittfält och förvar. Det var dock ÖSK som kom att skapa matchens första riktiga chans då Boniek fick fritt läge till höger i straffområdet. Mikael Danielsons inspel nickskarvades elegant av Paul Oyuga och lämnade Boniek helt ensam med Bengt Andersson, avslutet fick dock tas i dålig vinkel och hemmalagets målvakt kunde med en vacker benparad freda sitt mål.
Därefter tog Blåvitt över taktpinnen alltmer, speciellt anförda av en spelsugen Tomas Rosenkvist. Han fick allt för stort utrymme och kunde ofta ta sig i skottläge och det var aningens frapperade att se hur han gång efter annan helt oattackerad kunde ta emot bollen och göra något konstruktivt. Bästa läget fick han dock att näta i samband med en fast situation från vänster. Helt omarkerad fick han nicka från nära håll men Anders var snabbt ute och kunde rädda med ansiktet. Därefter studsade bollen olycksbådande mot ett tillspillogivet mål men Tomas Andersson dök upp som en räddande ängel(!) och slog undan. Första halvtimmen gick helt klar i blåvit favör även om de där riktigt heta målchanserna uteblev.
Hemmalaget gick dock miste om en solklar staff då Gustav Andersson rev ned Sebastian Henriksson som skulle lägga in Magnus Erlingmarks nickskarv. Gustav visade dock prov på smart försvarsspel när han slet tag i Henriksson och det måste ha varit omöjligt för dagens domare - Jonas Eriksson - att upptäcka situationen. TV-repriserna visade dock att Blåvitt borde fått straff.
Istället för straff för IFK gick ÖSK upp och tog ledningen. Mikael Danielson snappade upp bollen på offensiv planhalva och lade in den till Boniek Maruti som befann sig strax utanför straffområdet. Denne bjöd på en härlig show och kunde enkelt ta sig in i straffområdet och avlossa en mäktig vänsterkanon som Bengt Andersson bara kunde parera. På returen höll sig Oyuga framme och förpassade bollen in i tom kasse. Lika orättvist som välkommet. Efter målet tog ÖSK över och avslutade första halvlek väldigt bra men ytterligare mål uteblev.
Andra halvlek började med dubbla bakslag. Först tvingades Per Gawelin utgå efter skada - det verkar dock inte vara så allvarligt - och sedan gjorde hemmalaget 1-1 via ett rasande vackert mål. Jon-Inge Höilands inspel möttes direkt av Tomas Rosenkvist som skickade upp bollen i krysset med våldsam fart bakom en maktlös Anders Karlsson. Definitivt årets mål... hittills.
Sportklubben försökte efter detta lyfta upp spelet och lyckades till viss del då man under en period höll Erlingmark & Co i blåvitts backlinje sysselsatta. Inga mållägen skapades dock även om Boniek hade en boll inne men det dömdes bort för offside, knappt men klart.
IFK gjorde ett par byten och förändrade matchbilden till sin fördel igen. Men det lyste något slags panikartat över deras spel under den avslutande halvtimmen och trots ett massivt bollinnhav skapade man nästan uteslutande chanser i samband med fasta situationer. Bland dessa lägen måste Erlingmarks skarvning i stolpen (var fanns markeringen Tomas?) och Fredrik Risps fria nickläge efter hörna nämnas.
Vi skapade ingenting alls i stort sett under matchens avslutning då Jingblad hade beordrat försvar av den poäng vi hade. De kontringslägen som ändock uppstod plockades enkelt ned av Risp eller Erlingmark och inte ens Jon Lundblads inhopp fick fart på våra anfall.
Sista fem minuterna var en riktig nervpärs med ett ständigt IFK-tryck och blåvitt bollinnehav på offensiv planhalva. Försvaret skötte sig dock utmärkt och lyckades efter en heroisk insats förhindra ytterliga påhälsning i form av Göteborgsmål.
IFK var det bättre laget sett över hela matchen, intet tu tal om den saken. Men det fina försvarsarbetet innebar att vi kunde få med oss en skön poäng till Örebro. Bäst i ÖSK för dagen var enligt oss Paul Oyuga. Extra omnämnanden även till Gustav Andersson, Fredrik Nordback, Chris Pozniak och Mikael Danielson.
//Marcus Avenbrand
