Ikväll liksom imorgon kväll skriver vi texterna
Det känns som att den här texten, de här orden, har skrivits hundra gånger. Kanske tusen. Så är det förmodligen också, och tur är det.
Idag har Dawit Isaak, svensk medborgare och journalist, suttit fängslad utan rättegång i 5 848 dagar. Att kampen går vidare än idag, 16 år senare, är såväl förkastligt som viktigt. Förkastligt så till vida att tre olika statsministrar under åren som gått suttit vid makten, utan att Dawit blivit fri. Viktigt så till vida att vi aldrig får glömma honom.
Bakgrundsfaktan börjar bli allmänt känd vid det här laget. I september 2001 fängslades svensk-eritreanen Dawit Isaak i Eritrea, när landet beslöt sig för att tysta regimkritiker och de journalister som utgjorde en obereoende press. Någon rättegång har Dawit aldrig fått.
Sedan dess har dagar, månader och år gått. För oss, och framför allt för Dawits familj – som fortsatt lever i ovisshet i Sverige – har den ”tysta diplomatin” från svenskt håll snarare blivit ett hån än något positivt.
2004 tog Esayas, Dawits bror, kontakt med ÖIS. Klubben har efter det blivit engagerad i frågan, och engagemanget har på senare år snarare ökat än minskat. Från att läktarbanderoller med budskapet ”Free Dawit Isaak” förbjöds av fotbollsförbundet 2009 – då de ansågs vara politiska – är kampen nu ett inslag som tyvärr blivit vardag. Tyvärr, eftersom att kampen förstås inte borde behöva existera än idag.
Samtidigt som frågan på det personliga planet självklart handlar om Dawit är den också större än så. Det fria ordet och den fria journalistiken är nödvändig i en fungerande demokrati. Att utvecklingen går i fel riktning, där fler länder får en sämre pressfrihet, är därför skrämmande.
Vi i Sverige har en grundlagsskyddad frihet att vara rädda om, en frihet som faktiskt är få förunnad. Därför har vi anledning att vara på Gamla Ullevi idag. Vi har anledning att uppmärksamma att den ende EU-medborgare som är fängslad för sina åsikters skull är svensk. Vi har anledning att njuta av den frihet som gör att vi kan ta oss dit vi vill och uttrycka de åsikter vi vill. På Gamla Ullevi hade Dawit med all sannolikhet hellre velat vara, men han kan inte.
Ikväll liksom imorgon kväll tänker vi på dig, Dawit. Vi tänker på vad du gör. Vi tänker på var du är.
Ikväll liksom imorgon kväll skriver vi de här texterna, de här orden, som har skrivits hundra gånger. Kanske tusen. Vi gör det för din skull, och inte minst för det som du tror på.
Ikväll liksom imorgon kväll står en stol ledig på ÖIS pressläktare. Vi hoppas att den snart kommer till användning.
Fotnot: ÖIS möte med Trelleborg – Dawitmatchen – har avspark klockan 19:00 på Gamla Ullevi. Biljetter köpes här.
