StartfotbollSuperettanHelsingborgs IFIn the Notepad: Skövde - HIF 1-3 "Hans bästa match för året"

In the Notepad: Skövde - HIF 1-3 "Hans bästa match för året"

The performer

Tekniskt finurlig, lugn i sig själv, värderade för en gångs skull rätt och på det ett mål. Det här var Benjamin Acquahs bästa match för året. Det har funnits en frustration kring honom och den frustrationen är förståelig och allt mer påtaglig eftersom frustrationen inte har legat i att Acquah inte presterar, utan istället att man ofta får små glimtar av hans toppar men också hans oförmåga att kunna visa mer av dessa toppar kontinuerligt under 90 minuter.

Naturligtvis har Acquah en väg att vandra för att bli en toppklass-spelare på absoluta toppnivå men matchen idag visade återigen det vi alla redan visste. Det finns i honom.

The Rock

HIF har saknat spelare som Birkfeldt de senaste åren. Spelare som inte bara skriker för skrikandets skull men som även kan väcka laget när man spelar mindre bra, som man gjorde första trettio minuterna idag, men som även kan, genom ett glädjeskrik över en defensiv aktion i minut 63, när matchen känns avslagen, väcka laget igen. För ett ungt lag som lätt kan bli ängsligt, alternativt invaggade i en falsk trygghet ska sådana spelare inte underskattas.

Utöver det var Birkfeldt stabil och trygg i försvarsspelet. HIF möter ett Brage i nästa omgång om poäng som kan bli livsviktiga och med tanke på att Thomas Rogne knän inte verkar hålla för konstgräs känns det skönt att HIF har en fullgod ersättare i Birkfeldt i mittlåset.

The Cloak and dagger

Visst, många som presterar i HIF:s just nu bästa lagdel i form av deras i sista 4:a men efter Wilhelm Nilsson finns det ett argument för Dennis Olsson varit HIF:s bästa spelare under deras formstarkaste period. Har fortsatt en del problem i försvarspelet/huvudspelet, men offensivt ger Dennis Olsson den X-faktor HIF saknade under våren. Säker i sig själv, bryter mönster, bra fart i inläggen och visar både idag och mot Degerfors att han har ett bra skott. Fler spelare borde skjuta mer men Dennis Olsson ger HIF någonting i ett offensivt spel som annars kan bli stelt och förutsägbart.

The Hidden Asset

Låt oss prata om Adrian Svanbäck. Är han valpig? Gör han misstag? Är han lite all over the place? Svar ja. Blir han bättre för varje match som går? Också ja. Han tar bättre löpningar, blir bättre på att läsa situationer och gör bättre värderingar. Argumentet emot honom är att utvecklingen känns som den går lite långsamt, men argumentet för honom och som trumfar allt annat är att det helt enkelt inte finns något annat alternativ som just nu spelar bättre.

Han måste våga utmana mer, ta mer avslut, använda sina spetsegenskaper på ett mer förmånsfullt sätt men Adrian Svanbäck är samtidigt efter Lukas Kjellnäs HIF:s en av större talanger. Tålamod bör förordas. Tålamod bör förväntas.

The Professor

HIF har trettio minuter idag som är riktigt dåliga. HIF har 7 minuter som är suveräna. HIF har en halvlek där man är bekväma. Du väljer själv vilken period som du vill analysera och konkretisera till ett argument. Personligen väljer jag de sju minuterna. Inte utifrån hur man spelar eller skapar chanser. Utan utifrån det psykologiska. För det är inte många gånger de senaste 4 åren som HIF har haft den mentala styrkan och självförtroendet att resa sig och blåsa motståndet av banan.

Styrkan ligger inte alltid i att spela bra kontinuerligt utan att mitt i en halvlek kunna förändra en matchbild. Kleber Saarenpää har gett HIF en trygghet i sitt cyniska, enkla spel med fokus på det som faktiskt spelar roll. Vinna sina dueller, ta löpningar, tempo. Insatser som den idag ger självförtroende.

Insatser som den idag sätter HIF på en kvalplats. Bara målskillnad håller dem från allsvensk direktplats.

Otroligt.