Inför Allsvenskan 2012, Del 6: Syrianska
SYRIANSKA
Grundad: 1977
SM-titlar: 0
Allsvenska säsonger: 1
2011: 14:e
Tränare: Özcan Melkemichel
Vad det snackas om inför säsongen?
Att man kommer att åka ur. En nästan unison branschkår kommer att tippa Syrianska sist i allsvenskan på upptaktsträffen i Helsingborg på tisdag. Har man fog för det? Utöver mittfältet ser det väldigt tunt ut, och ett fång startelvespelare har försvunnit sedan i fjor. Ett stort ok vilar på Johan Arneng och nye Louay Chankos axlar.
Stjärnor:
Johan Arneng (mf), Louay Chanko (mf), Sharbel Touma (mf), Suleyman Sleyman (b)
HIF-vinkeln:
Självklart klassikern från i fjor. Syrianska hade gjort en bra första timme mot HIF och ledde med 1-0 tills Joseph Baffo nickade in en kvittering med kvarten kvar på en Erik Edman-cross. Sedan hände det följande (saxat ur min matchrapport på E-Zine den 8 augusti:
"I den 85:e minuten hade Razak Omotoyossi legat ner på offensiv planhalva i nästan två minuter. HIF hade en period av långt bollinnehav och vägrade spela ut bollen över linjen trots protester och vädjanden från hemmapubliken och Syrianskas spelare och tränare. En frustrerad Ahmet Özdemirok sparkade då ner Ardian Gashi nära mittlinjen och Martin Hansson tvekade inte: Rött kort.
De scener som utspelade sig under de följande 15 minuterna är redan klassiska, och mindre smickrande för hemmalaget. Den skadade Razak Omotoyossi reste sig direkt när Hansson visade Özdemirok det röda kortet och strax hade han också lyckats visa ut sig själv efter vilda protester mot domslutet.
Hemmatränaren Özkan Melkemichel blev sedan själv också utvisad efter att bland annat ha försökt ta sig in i HIF-båset och komma åt Per-Ola Ljung, som vikarierade som huvudtränare i HIF då Conny Karlsson insjuknat.
När spelet väl kom igång igen hade flera minuter gått, vilket gjorde att Martin Hansson la till sex minuters tilläggstid. HIF, nu i spel elva mot nio, belägrade Syrianska-kassen och i den nittiofemte matchminuten fick man också utdelning.
På ett långt, svepande, inlägg från Simon Thern hoppade Peter Larsson upp vid den bortre stolpen och nickade in segermålet i det motsatta krysset. Larssons fjärde allsvenska mål i år.
Efteråt var Özkan Melkemichel fortfarande förbannad och i Canal Plus direktsändning fick han ett raseriutbrott:
- Min syn på matchen: Jag är så jävla besviken, på en sak - inte domare eller någon annan. Men deras tränare (P-O Ljung). Det är det pissigaste jag någonsin sett en tränare göra: Vår spelare (Razak Omotoyossi) ligger ner i fyra minuter där och är skadad, och han vill inte ta ut bollen. Jag tycker det är dåligt av domaren, jag tycker det är dåligt av honom (Ljung). Och på det får vi dessutom två röda kort. Innan matchen tog man upp en banderoll: Tillsammans ska vi göra vi fotbollen roligare. Är det här att ha roligt och göra det tillsammans? Då skiter jag på svensk fotboll!
Peter Larsson var så klart nöjdare.
- Vi gör ingen bra match, men vi lyckas vinna och det är starkt."
HIF-bekanta i laget:
Inga.
Ökända i Sundets Pärla:
Özcan Melkemichel. Se ovan.
Min personliga relation till Syrianska:
Matchen i augusti är såklart svår att förbise även här. Jag minns att Peter Larssons avgörande mål kändes så fruktansvärt rättvist. Och det var också en värdig kröning av hallänningens storartade halvår hos di röe. Samt en viktig signal till jagande AIK och Elfsborg i guldstriden: HIF skulle fortsätta samla in trepoängare i allsvenskan 2011, även efter Alexander Gerndts och Marcus Nilssons flytt till Utrecht. Även när spelet inte var fantastiskt.
Så tror jag det går för Syrianska:
Anfallare som Özgur Yasar och Admir Aganovic måste överraska omvärlden ordentligt om det ska bli annat än nedflyttning. Omar Jawo måste prestera på max och Suleyman Sleyman måste använda all rutin han samlat på sig för att styra upp en backlinje som kommer att få en hel del att göra. Jag tror det blir en sistaplats, men det har jag trott om många andra allsvenska lag genom åren - en hel del av dem har - minst sagt -inte slutat sist.
