Korona Kielce - Arka Gdynia
Inför det första av årets tre GAIS-derbyn
För första gången sedan 2009 spelar vi återigen i samma serie som GAIS och möter dem följaktligen två gånger under året. Innan dess ska ett träningsderby spelas där ÖIS kommer till spel med ett återigen nytt lag jämfört med senaste matchen.
För nästan exakt ett år sedan, på en dag med arktiskt klimat, lommade 2 548 personer (likt pingviner på grund av alla klädlager) iväg till Valhalla. Det var säsongspremiär, och 2012 kickades igång med ett möte mot GAIS. Allsvenska, smått hybrisdrabbade GAIS mot ett vingklippt och oprövat ÖIS. Utgången borde vara självklar, men ÖIS stod för en imponerande insats. Förlust blev det förvisso, men bara med 1-0, och den matchen blev starten på en säsong som konstant andades optimism och framgång.
Den här gången går vi in till match med helt andra förutsättningar. Inte bara det faktum att vi numer ligger i samma serie, GAIS har också genomgått lite av den resa som vi tvingades göra. Ut med det gamla – in med det nya. Fast med lite gammalt kvar. De grönsvarta har inte genomgått en fullt så stor generationsväxling som oss, utan har i addition till de unga tagit in 36-årige Andreas Augustsson samtidigt som till exempel Jeffrey Aubynn och Jimmy Tamandi harvar vidare och tillför erfarenhet.
GAIS lagbygge är intressant, men starten på säsongen har genererat en del tvivel. Två inledande förluster och noll gjorda mål gav inga mästervibbar, men fredagens vinst mot Jönköping Södra gav andrum. Framförallt ingav spelet i den första halvleken hopp, då Thomas Askebrands filosofi – ett i så stora drag som möjligt konstruktivt eget spel efter marken – gav sig uttryck. Två drömmål lyckade de också få till i form av distansskott från Richard Spong och Malkolm Moënza. Linus Tornblad ökade på till 3-0 strax innan pausen vilket blev slutresultatet – och därmed tog GAIS sin första seger sedan X.
För ÖIS vidkommande bjöd den senaste matchen varken på besvikelse eller på halleluja-stämning. Ett något b-betonat lag i kombination med vädret gjorde att vi fick se en relativt intetsägande tillställning som bäst beskrivs med ordet ”stabilt”. Den främsta behållningen var att syna de nytillkomna startspelarna, och där utmärkte sig Fredrik Andersson, Tobias Bratt och Henrik Carlsson först och främst. Att just trion Hedman, Rosén och Karlsson målade gladde också, speciellt när det gäller Karlsson vars största frågetecken om han håller i Superettan består i just avsluten. Ett mål med läppen, som det faktiskt var, kanske man dock inte ska dra för stora slutsatser om, men att Karlsson får spräcka målnollan tidigt och slipper tänka på den kan betyda mycket.
Karlsson får en chans att utöka sin målskörd imorgon. Tillsammans med Oskar Wallén bildar han anfallspar för första gången i år och kan förhoppningsvis återuppta det målfarliga spelet de visa upp ifjol. Uppgifter gör gällande att Andreas Augustsson startar efter sin skadefrånvaro och det gäller då för Karlsson framförallt att med sin snabbhet och uthållighet sätta press på honom när tillfälle ges då Augustsson rimligtvis inte har tajmingen inne eller flåset uppe.
På mittfältet kommer Jakob Lindström som vanligt att styra och ställa och agera speluppbyggare och spelförstörare samtidigt – allt i ett 175 centimeter långt paket. Bredvid honom får vi återigen stifta bekantskap med Johan Lundgren, som är en av få spelare med mod och kvalité nog att slå den avgörande passningen, likt den till målet mot Häcken. Detta innebär samtidigt att Filip Holländer flyttas ur startelvan, och kanske kan lite vila vara det som får förra årets stjärnskott att hitta toppformen, som ännu inte infunnit sig. På kanterna går förtroendet till Johan Hedman och Sebastian Ohlsson, som båda bidrar med finess och vassa fötter.
Backlinjen byts till tre fjärdedelar ut jämfört med i lördags. Endast David Leinar behåller sin plats, och får vid sin sida den här gången Jonathan Azulay. Ett väntat val, då den kombinationen ännu inte testats och bör göra det. Christofer Bengtsson förpassar på nytt Tobias Bratt till bänken medan vänsterbackspositionen bjuder på elvans största överraskning. Hannes Sahlin? Nej. Joakim Hall? Nej. Jacob Ericsson? Ja. Ericsson har tidigare bara agerat mittfältare i ÖIS men var förra året i Karlstad nästan uteslutande vänsterback – och nu är det dags att testa på den positionen även hos oss.
GAIS-ÖIS. Valhalla klockan 18:00. Del ett av tre i denna säsongslånga batalj mot vår lillebror som väcker så många känslor. Nu kör vi.
