Gefle - Sundsvall
Inför Gefle – GIF Sundsvall: farväl eller på återseende?
Det är svårt att bortse från att mötena mellan nutidens dominanter i norrländsk fotboll har en speciell underton för GIF Sundsvall. De har varit våra mer framgångsrika och stabila regionkonkurrenter sedan säsongen 2005. Vi har genomlevt ett antal serie- och kvalmatcher med ödesdiger utgång för vår del. Är det här mötet ett farväl till våra konkurrenter Gefle? Eller kommer vi att kunna säga ”På återseende” när säsongen är över?
Under säsongen 2015 bröts förbannelsen. Vi lyckades för första gången i modern tid besegra Gefle i en seriematch. Efter en sedvanlig förödmjukelse under vårens bortamöte besegrade vi Gefle utan större problem i hemmamötet under hösten. Den segern säkrade vårt allsvenska kontrakt. Vårens match denna säsong var en återgång till det normala. I en serie av eftertryckliga förluster för Gefle besegrades vi på hemmaplan efter att ha dominerat matchen fram till den matchavgörande utvisningen. Det var Gefles enda seger på de tretton första omgångarna. Den sviten har förankrat Gefle i tabellens botten under hela säsongen. Efter sommaruppehållet och tränarbytet har Gefle långsamt börjat studsa tillbaka. Under de senaste tio omgångarna har man en vinst (Helsingborg) och hela sex oavgjorda matcher. Gefle har blivit svårare att besegra, men de har inte blivit ett vinnande lag.
Jämfört med det Gefle vi vant oss se sedan 2006 är 2016 års upplaga klart svagare. Pelle Olssons Gefle hade alltid en stark centrallinje, ofta underskattad av lättsinniga motståndare. De Gefle-upplagornas önskemotståndare var ett valfritt Stockholmslag med magnifierad självbild som åkte upp till Gävle och blev besegrade med 1-0 i en tillknäppt match. Man hade en bra målvakt, en välorganiserade backlinje, ett klassiskt rakt mittfält med slitvargar i mitten och raka, snabba yttrar krönt med två anfallare som varje säsong gjorde vardera tio mål eller fler. Så ser det inte längre ut. Gefle 2016 är ett betydligt mer ihåligt lag, både i fråga om individuell kvalitet och organisation. Inte desto mindre har man nu tre raka kryss mot ÖSK, Elfsborg och IFK Göteborg. Det finns all anledning att se den här matchen som en utmaning.
GIF kämpade sig senast till ett oavgjort resultat i bortamatchen mot Falkenberg. Det var en match som passade oss mycket illa. FFF är ett fysiskt tungt lag, deras hemmaplan är en tungsprungen gräsplan och vi ställde upp, delvis av tvång och delvis av fri vilja, med ett lättviktigt bolltrillarlag. Det är oerhört värdefullt att åter ha vår Gefle-reject Eric Larsson tillbaka i startelvan. Förhoppningsvis är också Tranberg tillbaka efter sin skadekänning, det är en fördel att ha två centrala mittfältare som kan vinna boll. Avstängningen på Sonko Sundberg stökar till vårt mittförsvar. Rimligen ersätts han av Marco Albornoz. Försvarsspelet har förbättrats steg för steg efter debaclet mot AIK, så vi får hoppas på att den påtvingade rotationen inte påverkar alltför negativt.
Det är svårt att förutse matchbilden. Men Gefle har all anledning att trycka på framåt. Är det någon match de ska vinna är det hemmamatchen mot GIF Sundsvall. De har trots allt kvalplatsen inom räckhåll, i synnerhet om man beaktar hur svajiga och uddlösa Helsingborg varit under lång tid. GIF Sundsvall har å andra sidan inget absolut krav på sig att vinna, ett kryss är helt acceptabelt. Med fyra omgångar kvar att spela krävs två vinster och två oavgjorda eller tre vinster på fyra matcher av Helsingborg för att de ska passera oss, samtidigt som vi inte tar en poäng. Ett Gefle som kopplar greppet och ett kontrande GIF kan vara ett rimligt tips.
Tre avgörande moment mot Gefle:
- Med en ny partner måste vår mittbacksjätte Marcus Danielsson åter göra en prickfri insats.
- Vårt mittfält, som nu är litet ”lappat och lagat”, måste emellanåt försöka etablera ett eget bollinnehav.
- Vi kommer troligen inte att förmå vaska fram särskilt många målchanser. De som uppstår måste vår anfallsmeteorit Peter Wilson måste ta tillvara på. Det har han gjort på ett sensationellt sätt i de matcher han startat.
Jag skulle gärna se att vår kantdominant Eric Larsson fick ta ett steg upp på högerkanten och bli ersatt av unge Björkander som högerback. Det lär inte hända. Tränarnas troliga val:
Tommy Naurin
Erik Larsson – Markus Danielsson – Marco Albornoz – Dennis Olsson
Erik Granat – Smajl Suljevic – Robin Tranberg – Stefan Silva
Peter Wilson – Johan Eklund
