-
Inför IK Sirius - GIF Sundsvall
GIF Sundsvall åker till Uppsala på onsdagen för mittiveckanomgång. Sirius och Giffarna har hastigt och olustigt blivit bottenlag och måste anpassa sig till den situationen. Läget kan bli riktigt jobbigt för det lag som förlorar matchen, eller nästa lika illa för båda lagen vid oavgjort. Från båda håll känner man rimligen ett tryck att vinna denna match.
Något behöver hända med Giffarna. Laget är inne i en trist trend där det blir mindre och mindre upplyftande att följa laget för varje omgång. Laget får ut lite av de kvaliteter som finns i truppen och därtill ger prestationerna laget ändå genomför klen utdelning i form av poäng. Bollinnehavet känns igen från 2018 men det leder till färre klara målchanser. I två raka matcher har det trots allt vaskats fram flera möjligheter för att avgöra men istället för utdelning har försvarsmisstag kastat över laget i en brygga som spelarna inte tagit sig ur.
Problemet har uppenbart varit att laget hamnar i målmässiga underlägen som gör possessionspelet än mer verkningslöst än det redan var. Inte en enda match (träningsmatcher inkluderade) under året har slutat med en hållen nolla och det duger förstås inte. GIF släpper in mål på alla möjliga sätt, det är svårt att se något annat mönster än att det handlar om individuella misstag. Är det inte en målvakt som tappar balansen och slänger bollen på närmaste motståndare med öppet mål så är det en mittback som missar att följa med backlinjen upp, harmlösa långskott som styrs in i mål via egen spelare eller ytterbackar som glömmer att följa upp returer.
Ett tag utgjorde varje defensiv hörna en jättechans för motståndarna. Det har styrts upp någorlunda men då dök andra typer av missöden upp istället. Det måste vara frustrerande för tränargruppen att hela tiden ställas inför nya misstag att reda ut och träna bort. För att uttrycka det enkelt: Det är alldeles för lätt att göra mål på GIF Sundsvall. Ingen i backlinjen har egentligen imponerat (förutom Björkander mot Falkenberg) och Eskelinen gör det inte heller just nu.
Så vad göra?
Ytterbackarna har varit genomgående svaga. Konate är yrvaken i defensiven, jag hade överseende i början eftersom han inte hade matchvana men jag har tappat tron. Han har vissa kvaliteter offensivt men jag vill se Myrestam till vänster så fort som möjligt. Tamimi till höger tog fler offensiva initiativ senast (vilket förstås handlar lika mycket om tränardirektiv som egen inställning). Han vinkade efter boll i 90 minuter, tog med sig bollen framåt varje gång och hans direktinlägg på volley är bra. Men det klickar inte som ifjol och det stämmer inte alls lika bra defensivt. Just nu ser han ut som ett nyförvärv från… säg Jönköping Södra typ, och inte den superstjärnan han var 2018. Alternativet där är Tobias Eriksson men det känns avlägset att det skulle bli så.
Till de tre mittbackarna vill jag helt enkelt bara ha in Björkander, jag tror resten löser sig då. Men Eric förblir skadad. Dessutom är Gracia avstängd, vilket öppnar för Moreno denna gång. Det gör även att Myrestam behövs som mittback om inte laget testar fyrbackslinje igen, vilket inte är troligt. Moreno och Blomqvist har sina kvaliteter, båda kan sätta ett pass och Pol håller nästan Fjoluson-nivå i höjdspelet. Men de är sävliga båda två och Moreno osar ständigt rött kort.
Förutom försvarmisstagen är spelet överlag långsammare än i fjol. Åtminstone känns det som det går betydligt segare. Om vi ska flytta på motståndarna, skapa dynamik och rörelse så måste det ibland komma några kvicka kombinationer. Det är helt okej för mig om det går bakåt och i sidled 50 gånger innan det går framåt men kombinationen ständiga omtag OCH långsamt känns inte produktiv. Kanske tråkar vi ut motståndet, kanske tröttar vi ut dem också men jag har sett för lite av det än så länge. Vi rullar höger och stannar, rullar vänster, stannar och alla bara följer med fram och tillbaka. Istället för att det andra laget tappar tålamodet och hamnar fel i pressen så är det vi som till slut slår en chansboll in i gröten där vi, oftast i form av Berg, blir avväpnade. (Första 45 mot Häcken funkade det däremot.)
Med detta sagt så hade det ändå kunnat gå så mycket bättre. Vi kunde ju varit utan jättetabben med kvarten kvar mot Elfsborg, vi hade kunnat sätta något av lägena i första halvlek mot Häcken. Mot Örebro kom ledningsmålet närmare och närmare när blixten slog ned i det andra målet istället. Sju poäng till där känns inte som någon orealistisk dröm och då hade ju allt varit frid och fröjd. Istället har vi hamnat i sena underlägen och slutforceringar med kvitteringsjakt verkar inte vara Giffarnas grej i år.
Så nu står vi där med en sexpoängsmatch borta mot Sirius istället. Ångest istället för glädje, det enkla blir svårt och gruppen testas på riktigt. Finns det ledare som kliver fram? Hittar Joel och co nya idéer? Går de tillbaka till ruta ett eller testar de något nytt? Det är tätt matchande och det lär bara filas på detaljer nu. Det finns två huvudalternativ för uppställningen och jag är tämligen säker på att det inte ändras mycket från senast. Moreno ersätter Gracia, kanske byts Haro in tidigare och kanske, kanske är Eddahri redo för inhopp. Men det är nog allt.
Sirius började poängmässigt starkt med två raka segrar men har inte oväntat fallit tillbaka i tabellen efter det och radat upp förluster. Det är alltså något av ett tidigt krismöte men där bottenkänningen nog är mer väntad och lättare att acceptera för hemmalaget. För Giffarna gäller det att se sig själv i spegeln och inse att de just nu spelar och samlar poäng som ett bottenlag. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss efter ett relativt starkt 2018 och en transfersäsong där Urban Hagblom fick in i stort sett allt han ville ha.
Avspark: Onsdag 19.00.
Plats: Studenternas i Uppsala.
