Inför seriepremiären: IK Oddevold
Med denna artikeln har serien nått sin slutstation. Sist ut blir mina egna tankar om hur försäsongen sett ut för Oddevolds del och hur det kan arta sig i serien. Det är med blandade känslor jag ser på säsongen och man vågar väl rimligtvis inte vara lika positiv som sist gång trots att det mesta ser bättre ut än när det senast begav sig. Att gå in stensäkert för något och förlora gör att jag intar en försiktigare hållning.
Försäsongens resultat/er placering i försäsongstabellen
I och med Motala AIFs ”hängmatch” mot LSW IF halkade ju faktiskt Oddevold ner på en ”nedflyttningsplats” i den tabellen vilket trots dess obetydligthet alltid känns lite småtråkigt. Om vi dock väljer att inte titta på själva tabellen (endast Rosengård ser jag som ett lag som säkert kommer ligga i botten) så kan man krasst konstatera att försäsongen inte varit optimal, att vi borde gjort bättre ifrån oss mot Utsiktens BK och Carlstad United samt att det såg bra mycket bättre ut mot Trollhättan. De matcher jag har sett, och då tänker jag främst på matcherna mot motstånd från den egna divisionen, vill jag ändå mena att vi kunnat hävda oss hyfsat bra i. Det har mer varit tillfälligheter att målen trillat in. Sen kan man ju då alltid kritiskt mena att hur många tillfälligheter krävs för att skönja ett mönster? Jag väljer dock att se med försiktig optimism på den kommande säsongen. I och med Jocke Jensens comeback har vi ett bra, om än något långsamt, mittbackspar och Sören Ferm och Jocke såg ut att fungera väl ihop i sist match mot Trollhättan.
Vad ni anser om försäsongen/silly season i allmänhet
Vad det gäller just denna försäsongen hänvisar jag till ovanstående. Försäsonger i allmänhet är en kluven upplevelse för mig annars. Jag vill att laget vinner, men är samtidigt medveten om förutsättningarna för matcherna. Dock är det väl dumt att spela som sämst så nära in på säsongen som möjligt.
Silly Season annars tycker jag varit helt ok. Speciellt nu när Jocke Jensen är tillbaka. Kim Karlsson är en duktig ytterback och det är också där han skall spela så när nu David Stridh tyvärr är långtidsskadad såg jag det som nödvändigt att man ordnade med Jensen. Vidare är det aldrig bra att byta för mycket i en backlinje, då får hellre andra lagdelar stå utan förstärkning, och nu har vi trots allt tre av fyra backlinjespelare från förra året att tillgå i truppen.
Man kan alltid hävda att det borde värvats mer, framförallt med tanke på alla skador, men klubbens ekonomi är ansträngd och jag är efter dessa förutsättningar nöjd. Vi får inte glömma att det värvats rutin i första rummet. Rutin från serier över vår egna och som förhoppningsvis gör de yngre spelare några snäpp bättre. Det enda negativa jag ser på rak arm är att det är väldigt många yttermittfältare. Vissa kan säkerligen även spela på andra positioner, men jag är av åsikten att en spelare i första hand skall få spela på sin grundposition för att kunna utvecklas.
Förväntningar inom föreningen
Föreningen har arbetat fram en långsiktig plan där man vill vara i elitfotbollen inom en femårsperiod. Ordagrant är det väl uttryckt att föreningen skall vara det bästa seniorfotbollslaget i regionen. Skall det ske skall man kanske skynda långsamt och inte springa in i en vägg som sist besök i serien, men samtidigt satsar Ljungskile SK och FC Trollhättan på ganska friskt och jag vill nog tro att föreningen som sådan ser första året som ett etableringsår och kommande ett år för vidare satsning, kanske mot SuperEttan redan då. Föreningen har väntat på det och sta’n likaså så jag hoppas det går vägen.
Förväntningar bland fansen
En kluven fråga. Oddevolds supportrar blir ibland beskyllda från motståndarsupportrar för att ha ett närmast sekteristiskt beteende med förvrängd självbild, överdriven icke-förankrad optimism m.m och det är väl något som kan stämma in på vissa om vi skall överdriva och raljera lite. Men det vore väl också fa-an om det inte fanns lite positivism bland supporterleden. Oddevold känns på gång på riktigt för en gångs skull och då blir det naturligt att sådana här känslor slår rot.
Med det i beaktande är det väl något av två läger. Ett som ser väldigt positivt på säsongen. Vi var inte långt efter sist gång vi var i ettan och den här gången är vi enligt mig bra mycket bättre. Därför tror väl vissa i det närmaste på avancemang/toppstrid medan andra menar mittenplacering och nytt kontrakt. Själv är jag försiktigt optimistisk. Frågan är bara; vilka är seriens dynggäng i år? Förra året var Göteborgslagen riktigt svaga och i år verkar inte dessa räddningsplankor finnas på samma sätt. Klyschan om en bra start, få skador m.m. går igen men samtidigt… När önskar man ett annat scenario än den klyschan?
Något ni ser fram emot inför den kommande säsongen, gärna med motivering
För egen del stavas det DERBY. Vi har inte spelat derbyn att prata om på väldigt länge. Nu får vi ett mot Trollhättan och ett halvderby mot Örgryte IS. Kan man hoppas på att det blir publiksiffror som forna dagars matcher mot lirarnas lag? Nej, det kan man såklart inte men Örgryte kommer förmodligen ändå bli ett publiklag med den här seriens mått mätt.
Största farhågan inför säsongen
Det finns en handfull spelare som är svåra att ersätta. Centrallinjen med mittbackar, inre mittfält och anfall är väl kanske den lagdel som man betalat mest för och det vore synd och skam om dessa skulle gå sönder. På mittbacksfronten är det väldigt tunt och även om Angelo Vega är duktig vill jag nog mena att Eirik Dybendal är snäppet vassare med sin rutin. Framförallt blev vi ganska lättlästa förra säsongen när ”allt” gick genom Angelo Vega. Skador på dessa är jag gärna utan.
Ert "ess i rockärmen" inför säsongen
Ovan nämnda spetskompetens är en tillgång och man hoppas att den skall göra skillnad. Kanske kan vårt bortafölje spela roll också? Bohus Bataljon och Balders Hage står outmanade i serien vad det gäller supportrar om man inte räknar med Husqvarnas hemmapublik.
Ett försök till placeringstips för er förening
En sjätteplats?
