Borac Banja Luka - Siroki Brijeg
Inför Trollhättan-ÖIS: mittfältet nyckeln till seger
SAAB-fabriken må stå stilla, men stadens fotbollslag är fortsatt aktivt. Söderettan rullar vidare och för ÖIS del innebär det ett möte med Trollhättan på bortaplan. Ett Trollhättan som minst sagt blandat högt och lågt hitintills.
Eller vad sägs om följande matchrad: F-F-V-V-V-V-F-F. Mönstret går inte att missa. Förhoppningsvis råder ÖIS bot på detta och ser till att ännu ett F får skrivas in i slutet av raden. Genom att ordna det förlänger man samtidigt vår svit till tre raka segrar och sju obesegrade matcher i följd. Tack vare Sylvias högst oväntade femetta mot Sleipner innebär en seger (förutsatt att Varberg förlorar borta mot Skövde…) samtidigt att vi tar klivet upp till andraplatsen som vi då delar tillsammans med just Varberg och Sleipner.
ÖIS kommer som sagt till spel med en positiv känsla efter segrarna mot Norrby och Kristianstad i de senaste matcherna. Även sättet man vann på mot Kristianstad stärker – ett straffmål i slutskedet ger en glädjeinjektion till laget och bekräftar samtidigt att man är ett stabilt lagbygge som är ytterst svårslaget. Man är dock fortsatt trubbiga i anfallsspelet och förutom den underbara matchen mot Norrby har offensiven varit under all kritik. Jacobsson trycker på den punkten träning efter träning, men finns det inte tillräckligt med talang kvittar det hur många träningstimmar man lägger ner. Därför är oddsen inte speciellt höga på att ÖIS tar in, eller åtminstone försöker ta in en anfallare under sommarens transferfönster.
Ansvaret ligger dock inte enbart på anfallarna. Mittfältet har en stor del i det hela och det krävs att det kommer vältajmade löpningar, precisa passningar och kreativa lösningar från de som startar. Det krävs ett samarbete lagdelarna emellan helt enkelt, något som inte varit smärtfritt under inledningen. En del i det hela är avsaknaden av en naturlig speluppläggare, en regista. Varken Sebastian Johansson eller Jakob Lindström är den typen, även om Lindström har känsliga fötter och blixtrar till emellanåt. Av den anledningen anser jag att David Björkeryd är given på plan, ty hans vänsterfot är ytterst känslig. Han är inte heller rädd för att slå den avgörande passningen, inte heller för att fara iväg på en löpning, så som Niclas Elving var mot Kristianstad. Det är inte heller Nicolas Sandberg som i mina ögon bör starta på den andra kanten. Man kan och bör ifrågasätta Nicos behandling av bollen men det går inte att komma ifrån det faktum att hans löpningar skapar oreda och river upp sår hos försvararna. Tyvärr är Björkeryd fortsatt skadad och kan inte spela imorgon vilket stjälper mina planer. Jonathan Lindström eller Elving startar troligtvis i hans ställe.
Oskar Wallén är efter måldubbeln i Borås tillfälligt cementerad i startelvan och frågan är snarare vem som skall starta bredvid honom. Med Anderbergs pigga inhopp i minnet är tanken på Helan & Halvan i anfallet lockande. De båda visade mot Norrby ett gryende samarbete och förutsatt att Anderbergs kropp godkänner en startplats borde de starta.
Startelvan i övrigt känns given. Även om Joakim Hall och Christofer Bengtsson stundtals hade det kämpigt senast var försvarsinsatsen som helhet solid så det förslår och att splittra dem känns direkt dumdristigt.
Truppen:
Peter Abrahamsson, Fredrik Andersson, Christofer Bengtsson, Joakim Hall, Jonathan Lindström, Oskar Wallén, Jakob Lindström, Niclas Elving, Pontus Otterstedt, Markus Anderberg, Luka Mijaljevic, Jakob Olsson, Sebastian Johansson, Nicolas Sandberg, Dennis Jonsson, Danny Ervik, Ludvig Brisby-Jeppsson, David Leinar
FC Trollhättan:
Som inledningen av texten påpekar är Trollhättan högst ojämna. Likt oss inledde våra före detta kollegor i Superettan Söderettan med två förluster. Sleipner och Bunkeflo blev för svåra och västgötarna hade fått en start på säsongen som inte stämde överens med deras förväntningar. Det gjorde däremot de följande fyra matcherna som vanns med totalt 8-1. Tolv poäng plussades på deras ödsliga poängkolumn och plötsligt var Trollhättan ett topplag. Glädjen varade dock inte länge utan både spelet och poängskörden fick sig en törn när de i omgång sju förlorade mot dåvarande bottenlaget Sylvia. Trollhättan svarade för en oerhört svag insats, enligt uppgifter den svagaste för året träningsmatcher inkluderat. Först i slutet kom man upp i nivå men det räckte inte längre än till en reducering. I matchen efter åkte man på en rejäl stjärnsmäll när Rosengård krossade dem med hela 5-2. Resultatet är dock något missvisande då de sista två hemmamålen kom när FCT tryckte på framåt för en kvittering.
Trollhättans giftigaste vapen är utan tvekan den offensiva mittfältstrion som håller hög division 1-klass. Trion består av Petrit Zhubi (lillebror till Mentor Zhubi), Victor Sköld samt ingen mindre än Boyd Mwila. Med sin fart, teknik och fantasi kan de luckra upp vilket försvar i serien som helst och det vill till att vi ligger tätt på dem och inte ger dem alltför mycket tid med bollen. Där får Johansson och Lindström en nyckeluppgift - det vill till att de två hjälper backlinjen i det avseendet. Lyckas vi med det är mycket vunnet.
Preliminära startelvor:
ÖRGRYTE (4-4-2):
Peter Abrahamsson
Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Joakim Hall
Sandberg, Johansson, Ja. Lindström, Jo. Lindström
Anderberg, Wallén
TROLLHÄTTAN (4-2-3-1):
Marcus Mäkinen
Edwin Phiri, Martin Sund, Tom Pettersson, Fredrik Olsson
Johan Lundgren, Agon Beqiri
Petrit Zhubi, Victor Sköld, Boyd Mwila
Josef Daoud
