E-zine-bloggen: "It's hardly Paul McCartney leaving The Beatles"
Simon Thern lämnar HIF, gör en Babis Stefanidis, och går till Malmö FF när hans kontrakt går ut i mars.
Ett chockerande beslut. Och ett ganska tragiskt beslut.
Jag har inte mycket till övers för kritik mot att spelare lämnar klubbar utan övergångssumma. Jag hade inga invändningar mot att Andreas Dahl valde att gå till FC Nordsjælland, eller mot att Andreas Landgren valde att prova lyckan i Serie A. Det var förståeligt.
Men jag ställer heller inte upp på premissen att fotboll är "ett vanligt jobb". Det är det inte. Hundratusentals människor i Skåne håller på MFF eller HIF och för väldigt många av dem är stödet till laget en stor och viktig del av deras liv, liksom rivaliteten med Skånekonkurrenten.
När Simon Thern nu väljer att gå till Malmö FF, kanske för att han inte tycker att han fått tillräckligt med speltid som innermittfältare, visar han att han totalt saknar förståelse och respekt för alla de människor som investerar mycket tid och känslor i HIF.
Och om det nu är så att han lämnar för att han inte fått tillräckligt med speltid, så känns det också väldigt underligt. Vad är det egentligen för människor som ger råd till Thern?
Simon Thern fick, som 19-årig allsvensk debutant, starta i 10 allsvenska matcher, tre i Svenska Cupen och två i Europa League. Han gjorde dessutom sjutton inhopp. Totalt figurerade han alltså i 32 av 40 tävlingsmatcher.
Mestadels på kanten, dock -det var ju som central mittfältare han ville spela. Men här hade HIF den oerhört starka och stabila duon Ardian Gashi och May Mahlangu, och när Simon Thern väl fick chansen som innermittfältare nådde han inte upp i någon klass som motiverade mer speltid på positionen (borta mot Gefle, godkända betyget 6/10 på E-Zine).
Han fick även en del speltid som central släpande forward, med blandat resultat. Starka inhopp mot TFF och Standard Liege borta, följdes av en riktig plattmatch hemma mot Standard.
Totalt sett hade han en säsong där han blandade och gav (hans snittbetyg för säsongen på E-Zine, 6,10, är i laget bara bättre än sporadiskt betygsatta Jørgen Skjelvik (5,50), Gudjon Petur Lydsson (6,00) och Hannu Patronen (5,83). Det är inte Paul McCartney som försvinner från HIF, och heller inte Wesley Sneijder eller Xavi Hernandez. Det är tragiskt om hans rådgivare fått honom att tro något annat.
Men i sina bästa stunder såg Simon Thern riktigt lovande ut. Han hårdnade också till mot slutet av säsongen och blev bättre defensivt. Hade han stannat kvar i HIF hade säkerligen ännu mer speltid väntat nästa säsong (plus CL-kval). Kanske också som innermittfältare om May Mahlangu säljs i vinter.
Nu kastar han istället bort det läge han jobbat sig till under året och kliver in i Malmö FF där det också råder tuff konkurrens. Kommer han att bli ordinarie innermittfältare där? Kanske har han bjudits på goda löften från di blåe, men om Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo når upp i 2010 års klass... Ja, då kommer han inte att få mycket mer speltid centralt än vad han fick i HIF 2011.
Och i så fall kommer han kanske att sitta på en allsvensk bänk nästa höst och förbanna att han bränt sina skepp, samtidigt som HIF spelar Champions League. Och några år senare, när Andreas Granqvist, Marcus Nilsson, Rasmus Jönsson och Joel Ekstrand kanske kommit tillbaka till HIF som firade hemvändare, vara bitter över insikten att vi som människor inte är något mer än de val vi gör.
