Keep your head up, keep your heart strong
Efter regn kommer solsken sägs det, även om det Göteborgska vädret just nu jobbar efter motsatsen. I ÖIS-väg får vi dock hoppas att det ursprungliga talesättet gäller efter den svidande derbyförlusten mot GAIS, och visst finns det ljusglimtar att ta med sig från matchen.
Keep your head up, keep your heart strong
Dagen efter dagen efter. Förlusten sticker fortfarande i ett bultande ÖIS-hjärta, men mattheten och ilskan över resultatet och matchutvecklingen har åtminstone lagt sig så till den grad att man kan börja fungera normalt igen. Den dominerande känslan är nu istället stolthet. Efter slutsignalen satt eller låg de flesta av spelarna ner på Gamla Ullevis gräsmatta påtagligt tagna av såväl trötthet som besvikelse. När de väl reste sig kunde de gå av planen rakryggade och med högtburet huvud.
För insatsen i den andra halvleken var ingenting annat än en styrke- och viljedemonstration av de tio. Trots en motvind stark även för luttrade Göteborgare så borrade de helt sonika ned huvudet och vann meter för meter. I slutskedet hade alla kommit ända fram till GAIS sista försvarslinje, bara för att slås ned av en annan välkänd motståndare: marginalerna. Johan Lundgrens volleyskott var värt ett bättre öde, Christofer Bengtsson hade säkerligen om han inte sprungit ett Göteborgsvarv under matchen fått ren träff på det öppna läget i slutet, och när bollen flera gånger om damp ner i straffområdet efter lyftningar så var firma Leinar/Rosén inte många centimeter ifrån att komma först in i situationerna.
Men nu sitter vi trots allt här med en förlust i bagaget. Medan GAIS:arna jublar över de tre poängen får vi istället se till prestation och det positiva där. För det finns en hel del. Spelarna gav sitt absolut yttersta och jag är fullständigt övertygad om att deras energi under matchen hade kunnat generera el nog för alla 9 431 på plats under en hel vecka. Leinar har sällan sprungit så mycket, Bengtssons mjölksyra sprutade ända upp till oss på sittplats och Ohlsson visade upp ett försvarsspel och offervilja som jag inte visste fanns i den späda kroppen.
Tillsammans med Lundgren, matchens bäste utespelare, och Hedman styrde han upp ett ovant tremannamittfält som nog fortfarande inte kan stå upp ordentligt på sina ben. Lundgren sprang, hämtade boll i backlinjen, tog alla fasta situationer bara för att springa lite till. Lägger vi dessutom till en Abrahamsson i högform och en Wallén som inte fick mycket vettigt att jobba med men som ändock gjorde livet surt för försvaret så kan vi konstatera att derbyt innehöll gott om individuella prestationer värda att belysa.
Keep your mind set, keep your hair long
Emil Karlsson däremot hade det tyngre. Jag ska inte orda om Antti mer, det som behövs sägas har sagts, utan konstaterar bara återigen att Karlsson blir otroligt hårt bedömd. Man kan inte göra annat än att lida med honom när han i intervjuer efteråt pratar om drömmar som sprack och en trångsynt kung på planen som får göra som han vill utan att tåla invändningar. Det ska dock självklart sägas att satsningen i utvisningssituationen är dum och onödig, men kritiken mot Karlsson som sabotör för oss ger jag ingenting för. Känslorna som bubblar inom Karlsson är förståeliga men får olyckligt utlopp, och ett rött kort som konsekvens är en alltför tuff bestraffning för något som helt och hållet är skapat av Antti själv. Vila mot Jönköping, Emil, och kom tillbaka för att uppfylla andra drömmar. Det kommer ett höstderby också, bland annat.
Keep your head up, keep your heart strong
Den 29/8 närmare bestämt är det ett nytt möte med GAIS inplanerat, men frågan är om det kommer lika mycket publik då. Lagens placeringar spelar naturligtvis in mycket i intresset, liksom vädret, men av tradition brukar vårderbyt dra aningens mer. 9 431 är hur som helst en mycket bra publiksiffra som vi bör vara väldigt nöjda med även om det svider att vara så pass nära 10 000-strecket. Värt att lyfta fram är att det är vi själva som skapade festen, utan draghjälp från de stora drakarna i staden. Äras den som äras bör; så tack alla fellow ÖIS:are för ert arbete inför matchen med att sprida ordet och locka folk till matchen. Cred bör också ges till Oskar Ängermark, Björn Nilsson med flera uppe på ÖIS-gården som med mycket små medel jobbar intensivt kring arrangemangen.
Sist, men absolut inte minst, så ska ni på ståplats ha en stor applåd. För tifot, för sången, för er outtröttliga inställning. Helt enkelt för att ni är som ni är. Bäst.
Keep your mind set in your ways
Mot Jönköping på måndag så finns bara en sak i siktet: tre poäng. Årets Superetta är precis som vanligt ett getingbo och en seger hade ordnat ett lite mer behagligt avstånd ned till botten igen. Jönköping är dessutom ett tämligen beskedligt lag med ett risigt försvar – eller vad sägs om elva insläppta mål på de senaste tre omgångarna? Framförallt har de stora problem i omställningsspelet vilket bådar gott för oss, men att det är just Karlsson som avstängd är såklart ett extra stort minus ur den synvinkeln. Matchplanen där vi legat lågt med försvaret för att kontraslå har dock varit väldigt framgångsrik och när Jönköping har en tydlig svaghet där ska vi naturligtvis försöka utnyttja det, även om den kanske viktigaste pusselbiten i det spelet saknas.
Förhoppningsvis vägs Karlssons frånvaro upp av att Lindström fått ytterligare vila och är redo för spel igen. Vår kapten är på många sätt hjärtat i laget, och med honom som härförare ska Jönköping få sota för en derbykväll som paradoxalt nog gick i både besvikelsens och stolthetens tecken.
Keep your heart strong
