Varbergs BoIS - Östersund3 - 0
Krönika: allt det vackra
Finns numera i Varberg.
Hej, hej jag klarar mig nog, jag sitter på en bänk med en öl i en påskbergsskog.
Nästan som under de ”glada” ungdomsåren. Den stora skillnaden, åtminstone fotbollsmässigt, jämfört med då är att Varbergs BoIS inte längre möter lag som Kinnas och Smålandsstenar utan AIK och Malmö FF.
Utanför vallen möter gamle kompisen Niklas upp. Det brukar gå bra när vi med hyfsat långa mellanrum kollar fotboll tillsammans. 26 oktober 1997 på Örjans vall, say no more. Början av augusti 2017, HBK-Jönköping Södra 6-1. Och så var det dags igen då, den 30 oktober 2021, ett datum som också skulle komma att skriva in sig i fotbollshistorien. Även Niklas pappa Arne slutar upp, en legendarisk boisare som nyligen 80 fyllda för första gången har fått se sitt kära Varbergs BoIS spela i Allsvenskan. Kan det bli mycket större än så?
Inne på ståplats håller Lukas igång trumman i sedvanlig stil. Oliver Stanisic knoppar (även det i sedvanlig stil!) in 1-0 till BoIS redan efter 10 minuter och de nervknutar som eventuellt funnits där släpper tidigt. Varberg borde gjort ett par mål till i första halvlek men även om Tashreeq Matthews har många förtjänster så är kanske avslutsfasen inte en av dessa.
Men har man inte den bästa bollträffen kan en enkel chip vara den rätta melodin!
I början av andra halvlek provar Matthews en ny variant sedan han sprungit sig fri på Jean Carlos de Britos fina pass och det är 2-0 till Varberg. Och återigen har lagets vänsterkant visat varför man kanske är årets mest avgörande faktor till de inspelade poängen. Där och då känns det ”klart” och vår diskussion går över till att handla om att vi gärna hade sett spelarnamnen baktill på tröjan. Eller heta alla Derome i efternamn? Jean Carlos de Derome? Nej, det har blivit dags att höja nivån.
Och det gör Ryan Moon när han sätter dit trean, sitt sjätte mål för säsongen och den definitiva dödsstöten för Östersund Fotbollsklubbs allsvenska saga! Åtminstone för den här gången. Med det visar Moon också att han är Varbergs avgjort effektivaste spelare i år och även ett potentiellt sparkapital för framtiden.'
Men i Östersund har man glömt bort allt det vackra som var innan alla bråk och den större delen av fotbollssverige jublar över att ”fuskarna” nu får lämna Allsvenskan. Själv har jag däremot aldrig sällat mig till de kategoriska belackarna utan inser att vad sagan om det jämtländska kometlaget beträffar så är inte allting svart eller vitt och mycket av det som gjorts bra har inte varit direkt avhängigt bokföringstekniska tveksamheter. Det är inte minst Graham Potter ett levande bevis på.
Men i Varberg verkar det vackra leva vidare åtminstone en säsong till. Hos laget som även påminner om Östersund på så sätt att man hittar oetablerade guldkorn och gör om dem till färdiga elitspelare. Men där får vi också hoppas att olikheterna tar vid.
